Jag har fantastiska, roliga, engagerade kollegor och bra chefer.
Dessutom har jag förmånen att dagligen få träffa människor som jag kan hjälpa. De är i alla åldrar från prematura barn till 100+ och jag kan ofta bota dem, när de har skadat sig. Jag får möta människor i alla livsskeden.
Jag får möjligheter att tillämpa min kompetens och utveckla den, varje dag. Det jag gör är roligt, intressant och tillfredsställande. Jag lär mig nya saker hela tiden och får undervisa och handleda yngre kollegor.
När man har så lång erfarenhet som jag är man väldigt attraktiv på arbetsmarknaden, även om jag passerat 50. Det har varit en tuff väg hit med mycket och hårt jobb och det är det fortfarande, men jag skulle inte vilja göra något annat.
Det måste ändå kännas bra att göra något värdefullt. Sist jag var på kontoret och planerade det jag jobbar med kände jag bara vem fan bryr sig. Hade jag skitit i det och gått hem hade väl folk blivit lite sura men inte värre än att man kan göra det nästa dag. Just den känslan av att det jag gör är helt “onödigt” spär ju på att jag inte trivs. Sen kanske jag inte hade känt att det var onödigt om jag trivdes, vem vet.