Det är det hos många har jag förstått. Men vad gör man när allt man får är tillfälliga anställningar och korta vikariat?
Jag måste nog sticka ut huvudet och opponera mig lite mot detta att det är så kontraproduktivt att ha många anställningar i bagaget. Det kan också ses som positivt att vara flexibel. Min arbetsgivare tex uppmuntrar alla medarbetare att röra på sig och inte bara inom organisationen. Gamla revirpinkande medarbetare som vandrat i samma korridorer i tvåsiffriga antal år är _inte_ vad organisationen mår bra av. Så det finns alltid två sidor av myntet.
Jag tror däremot lite ssisådär småprovokativt att din barnfertila ålder är en tröskel för dig, med tanke på att du nog baserat på dina studier och cv blir kallad till intervjuer, så sorteras du kanske bort för att du är i en barnskaffar-kritisk ålder oavsett om du själv uppger att några såna planer inte är aktuella. Jag tycker mig ofta höra såna dubier när jag går på ledarskapsmöten i vår organisation när det pratas om rekrytering. Så hur ska en motverka ett sånt hinder kan man fråga sig? Jag vet faktiskt inte, jag har erfarit så många som efter bara en kort anställningstid annonserar graviditet och kommande föräldraledighet vilket jag tror är mycket vanligt förekommande och det är väl bara så det är. Man är attraktiv i yngre ålder, och äldre. Det finns en period ilivet i mitten där detta är ett faktiskt aber på arbetsmarknaden. Oavsett vad du själv uppger om att inte ha några planer på barn eller föräldraledighet. Möjligt är kanske att detta på ett snyggt och ärligt sätt kan petas in redan i cv:t huruvida barn finns i ens planer eller inte. Nu må buke rasa mot mig i detta men så ser det nog ut på arbetsmarknaden fortfarande 2019 även om det utåt sett uttrycks något helt annat från arbetsgivarhåll.