Vad gör jag när barnet slår mig?

[cambodia]

Min son är 3,5 år. Ibland när han blir arg på mig slår han mig, till exempel idag när jag skulle duscha av honom för att han kissade på sig...

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Att säga nej hjälper inte. Inte att bli arg heller... efteråt förstår han att han har gjort fel. Men vad gör man egentligen bäst just där och då när det händer?

 

[Ainon]

Det här funderar jag också på!
Jag brukar, till våran snart 3 åring’ börja med att säga ’ajaj, det gör ont när du slår mamma’ och om hon inte slutar ’om du slåss så vill inte mamma vara med dig’ och gå från situationen eller ’om du ska slåss så får du gå härifrån’.

Men vet inte hur pedagogiskt det är

När hon var i bitasperioden så blev det automatiskt ett kraftigt AJ för gjorde så jäkla ont, följt av att hon började störtlipa av att hon blev så förskräckt, funkade det också för bits gör hon inte längre

 

[Kilauea]

Vår, snart 2,5 åring, kan prova göra saker han inte får (slåss, klättra på en osv). Brukar säga att sånt gör ont på mamma och om han håller på så så kommer jag gå iväg just därför.
Ibland slutar han då, ibland får jag gå iväg. Oftast, än så länge, fungerar det dock bäst att avleda med nåt annat: "ska vi leka med bilarna istället?".
Om jag behöver gå iväg så brukar han komma efter och då brukar jag ta honom i mitt knä och förklara igen varför (att det gör ont på mamma och att man inte får göra si eller så, framförallt inte när mamma redan sagt till en gång).

 

[cambodia]

Ibland kan jag förstås gå iväg men i situationen ovan måste jag ju duscha färdigt, och vissa andra gånger går ju inte det inte heller. Får försöka avleda på något sätt kanske, man fastnar lätt när det blir så...

 

[pajaztar]

Den här grafiken tycker jag är hjälpsam.

 

[Imogen]

Om barnet slår MIG är jag lugn, stilla, ignorerar slagen och pratar med barnet om situationen som sådan, hur man ska göra istället. Erbjuda att kramas istället fungerar förvånansvärt ofta (även om kanske inte så lockande om barnet kissat på sig ). Håll tankarna på att det här är barnets reaktion på situationen. Det har ingenting med dig att göra egentligen så att bli arg för att han slår dig har inte så mycket med saken att göra.

Som du är inne på. Barnet är i affekt. Efteråt förstår han att man inte ska slåss och att mamma blir ledsen. Där och då har han helt enkelt inte mognaden och impulskontrollen att låta den vetskapen stoppa beteendet.

Efteråt kan man prata om vad som hände. Fokusera och bekräfta barnets känslor men också förklara varför du gjorde som du gjorde och varför man måste duscha när man kissat på sig (eller vad just den aktuella situationen gällde).

Jag rekommenderar alltid boken "Barn som bråkar". Innehåller många ögonöppnare och konkreta praktiska tips!

 

[Kilauea]

Ibland kan jag förstås gå iväg men i situationen ovan måste jag ju duscha färdigt, och vissa andra gånger går ju inte det inte heller. Får försöka avleda på något sätt kanske, man fastnar lätt när det blir så...

Kanske ni redan har, men leksaker i duschen att avleda med? "Vill du duscha själv?" också tex.

 

[cambodia]

Tack för alla tips! Ska kolla upp boken @Imogen

 

[Badger]

Min son är 3,5 år. Ibland när han blir arg på mig slår han mig, till exempel idag när jag skulle duscha av honom för att han kissade på sig...

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Att säga nej hjälper inte. Inte att bli arg heller... efteråt förstår han att han har gjort fel. Men vad gör man egentligen bäst just där och då när det händer?

Hindrat att det händer genom att flytta bort barnet ur räckvidd eller stoppat handen milt. Sag typ -Näe! vet du vad! uppenbart chockat/förvånat, inte argt (för jag blev inte arg utan chockad och förvånad). (han har ändå aldrig reagerat på nej, så satsade på ton inte ordval) Men mitt barn slog inte mer än någon gång. (När han bet i bröstvårtan någon gång så slutade jag bara amma den gången.)

Om de är andra varelser så har klappa snällt alltid fungerat. Våra förskolepedagoger sa pedagogiskt till oss att man skulle visa vad man ska göra istället så barnet får en hm handlingsplan att alltid använda i liknande situationer. De hade en oerhört lugn och empatiskt lagd avdelning på småbarn, men så var de iofs universitetets forskarkontakter mot förskola i kommunen och 60+. Men när det gäller andra varelser känns det som att man har mer och snabbare handlingsutrymme och är beredd.

 

[SaraXX]

Jag har inget bra svar men hade samma problem med båda mina i en period var när de var små. Det var svårt att stoppa/avleda/whatever och ärligt talat asjobbigt. Slagen riktades bara mot mig och jag var ganska på det klara med vad frustrationen gällde (inte mig).

 

[cambodia]

Hindrat att det händer genom att flytta bort barnet ur räckvidd eller stoppat handen milt. Sag typ -Näe! vet du vad! uppenbart chockat/förvånat, inte argt (för jag blev inte arg utan chockad och förvånad). (han har ändå aldrig reagerat på nej, så satsade på ton inte ordval) Men mitt barn slog inte mer än någon gång. (När han bet i bröstvårtan någon gång så slutade jag bara amma den gången.)

Om de är andra varelser så har klappa snällt alltid fungerat. Våra förskolepedagoger sa pedagogiskt till oss att man skulle visa vad man ska göra istället så barnet får en hm handlingsplan att alltid använda i liknande situationer. De hade en oerhört lugn och empatiskt lagd avdelning på småbarn, men så var de iofs universitetets forskarkontakter mot förskola i kommunen och 60+. Men när det gäller andra varelser känns det som att man har mer och snabbare handlingsutrymme och är beredd.

Ja, mot andra är lättare att hantera och djur, säga ifrån och visa hur man gör. Men generellt slåss han inte så det är inget större problem förstås

 

[cambodia]

Jag har inget bra svar men hade samma problem med båda mina i en period var när de var små. Det var svårt att stoppa/avleda/whatever och ärligt talat asjobbigt. Slagen riktades bara mot mig och jag var ganska på det klara med vad frustrationen gällde (inte mig).

Ja, riktigt jobbigt är det. Vi är två föräldrar, jag var hemma mammaledig längst men ändå får jag ta ”all skit”. Blivit totaldissad i perioder, bara andra föräldern som duger och det är mest mig han slår. Det gör så ont i mammahjärtat

(Självklart är det bra däremellan )

 

[SaraXX]

Ja, riktigt jobbigt är det. Vi är två föräldrar, jag var hemma mammaledig längst men ändå får jag ta ”all skit”. Blivit totaldissad i perioder, bara andra föräldern som duger och det är mest mig han slår. Det gör så ont i mammahjärtat

(Självklart är det bra däremellan )

Det kan ju vara så att du är den man kan ta ut frustrationen på, den tryggaste punkten. Så var det hos oss. Vi var i praktiken bara en förälder, på grund av psykisk sjukdom. Jag var den som man kunde avreagera sig på eftersom jag alltid fanns där och de var helt trygga med mig. Jättejobbigt men ändå lättare att bära när man tänker så.

 

[cambodia]

Det kan ju vara så att du är den man kan ta ut frustrationen på, den tryggaste punkten. Så var det hos oss. Vi var i praktiken bara en förälder, på grund av psykisk sjukdom. Jag var den som man kunde avreagera sig på eftersom jag alltid fanns där och de var helt trygga med mig. Jättejobbigt men ändå lättare att bära när man tänker så.

Jag har också fått den förklaringen tidigare, känns konstigt men försöker tänka så...