Vad är felet på mig egentligen? En ond människa :(

[Twihard]

Jag har en riktig ridsvacka. Det går kasst varje gång jag sitter upp och ska rida. Egentligen går det varken dåligt eller bra men det känns så och jag blir stressad..

Min häst är en jättespänd individ. Hon behöver mycket tid som jag oftast ger henne. Nu plötsligt för några veckor sedan plötsligt en dag så vart jag arg för det gick så dåligt. Jag tyckte att efter 3 år borde min häst lita på mig och våga gå förbi samma eländiga hörn av ridhuset som alltid "mördar henne". Vilket hon alltid passerar - men spänner sig och försöker smyga åt sidan...
Just denna dag verkade det som om jag inte hade tålamod längre och blev arg och därefter kan jag inte sitta upp utan att tycka det är pest och pina.

Jag älskar min häst över allt annat och är en mjuk (oftast för mjuk) och snäll ryttare (var i alla fall) men med bristande självkänsla. Min häst är exakt likadan som jag. Nu hatar jag ridning och kräks över bara tanken på att sitta upp. Piss trist och värdelöst för det funkar ändå inte. Fast det egentligen gör det.

Är det normalt med sådana svackor?

Jag får hjälp, jag har en tränare/chef som hjälper mig jättemycket och just nu rider min tränare istället för mig mestadels av tiden. Det är en befrielse att slippa sitta på min älskling för då förvandlas min kärlek till hat? inte hat men avsmak på nått vis. jag vill inte ogilla min häst och hon är inte värd det då hon aldrig gör något dumt utan bara är spänd. Men något har hänt med mig och det går inte ett ridpass utan att jag säger extremt fula ord eller sliter tag i henne när hon kämpar emot (hänt en gång).

Så hoppar jag av utav ilska och går ut för jag är rädd att jag kommer tappa behärskningen för min häst blir ju rädd. Sen gråter jag och gråter och ber om förlåtelse i boxen. Idag började det bra och jag var glad - var min svacka över? så spratt hon till när jag var som lugnast och gladast och då var det som om "Men för i helvete kan jag få ett ridpass där jag tycker det är bra din jävel?!" och så blir jag sur och hårdhäntare. Tillslut stannade jag henne, böjde mig fram och sa i hennes öra "Du minns väl att jag sist sa att du är hästen jag hatar över allt annat, och det stämmer din jävel". Och hoppade av och gick ut och så grät jag floder. Och jag mår så dåligt att jag sa så. Jag menade det inte och jag har gråtit i flera timmar och straffat mig själv genom att titta på filmer jag mår uselt av och kasta godiset jag tänkt unna mig.

Vad händer med mig egentligen? Den milda och kravlösa ryttaren bara försvann och jag känner inte igen mig själv. Jag vill bara FÖRTYDLIGA att jag inte misshandlar min häst med massor utav våld, förutom den gången jag ryckte henne i munnen men då hoppade jag av och gick ut då jag skrämde mig själv. Och det var såklart INTE okej av mig, och alla fula ord eller tankar och svordomar. Hemskt att säga så Jag är inte värd hennes förlåtelse, men tror ni hon fortfarande kan älska mig? :'( Vi har alltid haft ett jättebra band innan. Det är bara när jag sitter på henne "jag är osams med henne" nuförtiden. Och rider nuförtiden ytterst sällan. Tror ni hon förlåter mig om jag börjar om och skiter i ridningen?

Idag bestämde jag mig för det. Jag ska sluta rida. Så fort min tränare ställt upp i kommande tävling och det är klart sadlar jag av på längre tid, kanske för evigt?. Jag vill inte åsamka min häst psykisk smärta och tror hon mår bättre av att inte bli riden utav mig och få vara vid mig när jag är kärleksfull. Istället ska vi mysa och trickträna och annat. Jag tror på att en häst kan vara lycklig utan sin ägare på ryggen och jag ger upp nu. Jag kommer aldrig kunna rida, jag kan inte helt enkelt och inte gjord för det. Dock älskar jag min häst och tänker aldrig sälja henne utan övervinna denna hemska situation genom att jag aldrig mer utsätter oss för den. Men det är svårt när en dröm helt slår i kras. "Vad ska man göra med sitt liv"-känslan när ens hopp och mål aldrig blir nådda....

Förlåt för negativt och svamligt inlägg och jag låter som en iskall och självisk idiot och det är jag värd att bli sedd som. Därför behövde jag få det ur mig. Skrik på mig och skäll ut mig för jag har varit dum. Jag är värd att få skit över mig för jag har varit orättvis mot min älskling och ingen förlåtelse är jag värd.

 

[skiesabove]

Det låter som att du har höga krav på dig själv, rejäl prestationsångest?

Är ridningen rolig när du rider ut kravlöst, skritt på långa tyglar, bara njuta av naturen?

 

[Twihard]

Mitt enda krav är att kunna få min häst lugn och rida ett pass jag är nöjd med.
Klara av att sitta längre stunder ner i sadeln samt att rida bra vägar i hörnen.

Min häst är spänd ut och måste helst ha sällskap. Att rida ut var det jag såg mest fram emot men min häst är inte lika förtjust i det. Spänd, gör dock aldrig något, men hon gillar det inte. :/

 

[Cherarriduracell]

I din sits hade jag försökt låna ut hästen på foder och själv varit medryttare/ridit på bra ridskola någon gång i veckan tills känslan kom tillbaka. Jag har också känt så.

 

[skiesabove]

Mitt enda krav är att kunna få min häst lugn och rida ett pass jag är nöjd med.
Klara av att sitta längre stunder ner i sadeln samt att rida bra vägar i hörnen.

Min häst är spänd ut och måste helst ha sällskap. Att rida ut var det jag såg mest fram emot men min häst är inte lika förtjust i det. Spänd, gör dock aldrig något, men hon gillar det inte. :/

Vad är "ett pass du är nöjd med"?

Jag tycker det låter som en bra idé att ta en paus i ridningen, jobba från backen och hitta glädjen i eran kommunikation igen .

 

[Twihard]

Ett pass att vara nöjd över är ett pass där min häst och jag helt lugnt kan rida längs med spåret avslappnat utan upphakningar och spänningar över spöken i hörnet. Att kunna rida fina serpentiner utan att den sista nära spökena i hörnet blir snäv för att min häst tittar på spökena. Jag vill att hon ska lita på mig och inte bry sig om spökena alls när vi väl är uppvärmda, som det annars alltid gått. Det är ett bra arbetspass. kravlös skritt/trav utan tvärnitar, seghet och spändhet.

 

[Twihard]

I din sits hade jag försökt låna ut hästen på foder och själv varit medryttare/ridit på bra ridskola någon gång i veckan tills känslan kom tillbaka. Jag har också känt så.

Jag skulle aldrig långa ut henne på foder och få henne förstörd, har sett det förut och vill inte se det igen. Jag har god hjälp av min tränare som tar ridbiten för det är endast den felet är i. Jag kommer jobba från marken från och med nu och skita i ridning, kanske lära mig köra istället då min häst är körd. Ridskola behövs inte då jag jobbar hos min tränare och rider där.

 

[AliceZeta]

Det låter som om du har väldigt höga krav på dig själv och hästen
Ju högre krav du har, ju mer besviken blir du.

Visst kan man bli lite lätt trött på hästen om hen en dag inte vill gå in i ett hörn den har passaret 1000 ggr...

Jag vet inte varför hästar står i hagen lugnt och tuggar gräs och så fort man sitter på dom finns det krokodiler och spöken överallt.

När jag köpte min häst va han väldigt spänd när jag skulle rida.
Vad jag gjorde va att inte ställa några krav alls på ryggen, vi skrittade lugnt på lång tygel i paddocken och uteritter den första tiden efter att jag köpt honom.
Han fick ta det lugnt, lära känna mig och omgivningarna helt kravlöst.
Det gick ganska fort att få honom mycket mer avslappnad.
Idag litar jag på honom och han litar på mig. ( för det mesta

Mitt förslag är att du tar några steg bakåt, jobba från marken och om du sitter upp, skritta och umgås på lång tygel utan press på dig eller hästen.

 

[Digbil]

Jag kan till viss del känna igen mig i det du skriver. Jag hamnade i liknande sits med min förra häst. Det är svårt att säga exakt vad du ska göra eftersom jag inte känner dig men helt klart kan du inte fortsätta på det spår du är inne på nu. Det här kan kännas elakt men det är absolut inte för att vara elak jag säger att hästen speglar dig och dina känslor vilket leder in er i en negativ spiral. Är hon rädd för "hörnet" när någon som inte vet att hörnet är farligt rider henne? Är hon spänd när du är avslappnad?
Vore det jag skulle jag ställa av hästen en period och fundera över om jag verkligen vill sluta med ridningen eller om det bara känns så för att det inte funkar. Sen skulle jag fundera över om ett byte av häst är en lösning. Kommer jag fram till att jag vill fortsätta med samma häst (något bara du kan bestämma själv) så skulle jag börja om helt. Byta "gren/ridstil" under en period, ta hjälp av en helt annan typ av tränare (jag har ett tips om du vill ha via PM), jobba på relationen och kommunikationen och lägga prestationer åt sidan.

En sak att leka med är belöningsbaserad träning/klicker. Jag tränar min unghäst "traditionellt" men leker lite med belöningsbaserad träning eftersom det stärker kommunikationen och relationen (jag har några tips där också). En dag roade vi oss med att klicka och belöna läskiga saker (nosa på traktorn-klick, gå fram till de läskiga kabelrullarna-klick osv) som exempel på användning. Sen plockar du upp ridningen lite längre fram när ni är mer i balans med varandra och blivit ett team.

En annan sak som du kanske blir arg över men jag säger ändå är att kanske inte ha hästen uppstallad hos din tränare (om den är det) utan flytta tillfälligt så du kommer ifrån prestationskraven. Jag är övertygad om att du kommer nå dina mål men du måste ta en annan väg dit än den du är på nu. Du behöver inte alls trickträna och köra resten av hästens liv om det inte är det du vill.

 

[Ginne]

Jag tyckte att efter 3 år borde min häst lita på mig och våga gå förbi samma eländiga hörn av ridhuset som alltid "mördar henne". Vilket hon alltid passerar - men spänner sig och försöker smyga åt sidan...

Jag älskar min häst över allt annat och är en mjuk (oftast för mjuk) och snäll ryttare (var i alla fall) men med bristande självkänsla. Min häst är exakt likadan som jag. Nu hatar jag ridning och kräks över bara tanken på att sitta upp. Piss trist och värdelöst för det funkar ändå inte. Fast det egentligen gör det.

Är det normalt med sådana svackor?

Först vill jag säga att det är helt normalt med svackor och att det kan vara en bra idé att ta en paus när det känns så.

Jag tycker det du skriver här ovan säger en hel del om er relation. Att tänka att "efter 3 år borde..." är att tänka som en människa, anser jag. Jag tror inte att en häst har samma tidsperspektiv som vi. Hästen reagerar på olika saker i omgivningen och hos människan. Du skriver att du är mjuk och snäll, och det är bra att vara mjuk och snäll, i människors värld. I hästars värld skulle "mjuk och snäll" kunna betyda osäker och svag. Nu menar jag inte att man ska vara "hård och dum" istället för "mjuk och snäll", utan det handlar om lite andra saker. Du skriver också att du har bristande självkänsla, och det skulle kunna vara kärnan i att din och hästens relation inte är så bra just nu.

När mina hästar reagerar på något, blir spända eller "ser spöken" brukar jag tänka att de ser/hör/känner något som de inte förstår och med sin reaktion (kroppsspråk) "frågar" de om det är något farligt. Den frågan behöver jag svara på. Här tänker jag att man måste lära känna sin häst, för jag tror att olika hästar vill ha svar på olika sätt. Med vissa fungerar det att bara fortsätta som om ingenting har hänt, med andra behöver man kanske bli fastare i sitsen, eller hålla om med skänkeln, en del behöver få stanna och titta efter, medan andra måste få gå förbi på långt avstånd först. Det som fungerar för en häst kan också vara helt fel för en annan. Det som inte brukar fungera är att bli arg och ledsen på hästen, tyvärr.

Att hästen efter tre år reagerar på samma eländiga hörn kan också hänga ihop med att du vet att det kommer att reagera och omedvetet spänner du dig och i och med det talar du om för hästen: "här kommer det eländiga hörnet igen". Jag skulle ha försökt släppa efter på kraven, både på mig själv och hästen, försökt förstå vad den "vill säga" till mig och försökt svara på det.

 

[Twihard]

Tack för era svar. Jag blir inte arg utan förstår er alla. Jag älskar min häst och byter henne aldrig då vi har klickat och haft det bra tills nu.

Jag håller.med om att min.ångest och självkänsla är nog den stora boven och jag tror liksom er att jag får tillbaka ridglädjen någon gång. Men nu pausar jag och leker med henne istället. Klicker och trick samt massa kärlek

Idag mår jag bättre när mitt dåliga samvete lugnat sig lite.

Min häst är alltid rädd för det hörnet med alla, men slappnar av olika snabbt med olika ryttare.

Jag ska backa några steg och sänka kraven helt. Tack för allas stöd, jag har aldrig haft en svacka förut :/

 

[skuggi]

Tack för era svar. Jag blir inte arg utan förstår er alla. Jag älskar min häst och byter henne aldrig då vi har klickat och haft det bra tills nu.

Jag håller.med om att min.ångest och självkänsla är nog den stora boven och jag tror liksom er att jag får tillbaka ridglädjen någon gång. Men nu pausar jag och leker med henne istället. Klicker och trick samt massa kärlek

Idag mår jag bättre när mitt dåliga samvete lugnat sig lite.

Min häst är alltid rädd för det hörnet med alla, men slappnar av olika snabbt med olika ryttare.

Jag ska backa några steg och sänka kraven helt. Tack för allas stöd, jag har aldrig haft en svacka förut :/

Jag tror väldigt många ryttare har varit med om detta, bra att du skriver om något som säkert många skäms för och hellre döljer och mår dåligt av.

Man kan få en svacka av många olika saker, det kanske är stressigt på jobbet eller att du av någon anledning skaffat dig orimliga förväntningar på dig själv.
Jag tror du kommer få tillbaka ridlusten igen, det är väl jättebra om du nu passar på att fokusera på något annat. De flesta hästar klarar utan problem att bli helt avställda under längre period om ägaren behöver få ta han dom sig själv lite. Eller om du fokuserar på något helt annat, körning är helt sjukt kul, fast om hästen är skvättig vet jag inte om det är att rekommendera... Kanske som sagt trickträning eller olika sorters arbete från marken, löshoppning är också superkul, fast det går ju inte att göra alltför ofta såklart.

Hästar är fantastiska, de lever i nuet, hon kommer inte klandra dig för att du inte mått bra, hon är nog snarare jätteglad att du inser detta för hon tycker säkert det är obehagligt med dig på när du mår sådär.

Jag har själv en ponny som kan vara rätt spattig, en period var jag bara så jäkla döless på honom då jag upplevde det som att "efter så många ÅR känner du mig och borde inte vara rädd för ditt och datt!". Av andra orsaker gjordes en hältutredning och han visade sig vara halt på alla fyra, så vi märkte det inte när han var behandlad och smärtfri blev han otroligt mycket mer cool. Så, det kan ev vara något att tänka på.

Spända hästar kan också bli lite mindre spända med tillskott av magnesium.

 

[Twihard]

Jag tror väldigt många ryttare har varit med om detta, bra att du skriver om något som säkert många skäms för och hellre döljer och mår dåligt av.

Man kan få en svacka av många olika saker, det kanske är stressigt på jobbet eller att du av någon anledning skaffat dig orimliga förväntningar på dig själv.
Jag tror du kommer få tillbaka ridlusten igen, det är väl jättebra om du nu passar på att fokusera på något annat. De flesta hästar klarar utan problem att bli helt avställda under längre period om ägaren behöver få ta han dom sig själv lite. Eller om du fokuserar på något helt annat, körning är helt sjukt kul, fast om hästen är skvättig vet jag inte om det är att rekommendera... Kanske som sagt trickträning eller olika sorters arbete från marken, löshoppning är också superkul, fast det går ju inte att göra alltför ofta såklart.

Hästar är fantastiska, de lever i nuet, hon kommer inte klandra dig för att du inte mått bra, hon är nog snarare jätteglad att du inser detta för hon tycker säkert det är obehagligt med dig på när du mår sådär.

Jag har själv en ponny som kan vara rätt spattig, en period var jag bara så jäkla döless på honom då jag upplevde det som att "efter så många ÅR känner du mig och borde inte vara rädd för ditt och datt!". Av andra orsaker gjordes en hältutredning och han visade sig vara halt på alla fyra, så vi märkte det inte när han var behandlad och smärtfri blev han otroligt mycket mer cool. Så, det kan ev vara något att tänka på.

Spända hästar kan också bli lite mindre spända med tillskott av magnesium.

Tack för ett fint svar det är så jag känner mig.

Jag tycker man ska våga visa sina dåliga sidor.

Min häst är känslig och spänd men när hon lugnar sig är hon grymt fin. Jag har ingen vagn eller sele så körning får vänta.

Idag gick vi ut i skogen och plockade svamp och betade gräs myste extra länge och pysslade och fixade. Kändes bra idag

 

[zalleg]

Jag känner igen mig väl. Jag har också ett sto med mycket humör och mycket egen vilja, alltid på tårna.
Har något vart läskigt en gång, är det läskigt en låång tid.
Det bästa i en sån situation, för mig, är att undvika det ett tag. Tex ett hörn i ridhuset. Så det inte är ett störelsemoment för oss varenda ridpass. Sen när jag inte bryr mig om hörnet lägre, då gör inte hästen det heller. Alternativt att jag låter hästen förknippa det läskiga med någonting bra, tex godis har funkat många många gånger på min häst. Även hovslagare, klippmaskin och sånt.
Att bli förbannad löser inget, och det är absolut inte kul, varken för ryttaren eller hästen.

Men att du sa något elakt till hästen behöver du inte ha dåligt samvete för. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till min häst att det blir slaktbil till Italien nästa gång hon gör något dumt, men hon förstår ju inte va jag sa. Jag är ju den där mat- och gos tanten som hon tycker om så mycket

 

[zalleg]

Har du kollat föresten så det inte är något bakom väggen i hörnet?,
Jag läste på buke (tror jag) om någon häst som alltid reagerade starkt i ett hörn, om de va ridbana eller ridhus vet jag inte, men har för mig att det var ridhus.
Och att inte förens lång tid senare när det flyttade dit en ny häst som också reagerade på hörnet kollades det upp.
Det visade sig vara ström till hagarna som skickade ut små impulser eller något, i bara det hörnet, och dessa var de enda som reagerade på detta.

Kan vara värt att kolla vad som är bakom? Något djur som har ett bo? Kan det komma folk och sticka upp huvudet där plötsligt, som skrämt henne?

 

[muddywaters]

Vi har alla formsvackor inom allt och ibland vill sig inget. Det är bara hugga i och kämpa på så vänder det alltid!

 

[Twihard]

Tack för allas svar! Bakom väggen finns ingenting och hon hade ett spökhörn i förra stallet jag stod i med i det ridhuset. :/

Fast så fort hon är lugn är det inte liiika hemskt men alltid liiiite annorlunda där. Men ska göra som skrevs och strunta i hörnet ett tag, men då får jag rida på halva ridbanan för hon sneglar mot hörnet annars och kan inte släppa det.

 

[zalleg]

Jag vet många hästar som är rädda för en viss del av ridhuset. Ofta där det flugit upp duvor, eller där människor kommer upp från trappor. Eller dörrarna. Så det är ett vanligt problem och något du inte borde hänga upp dig allt för mkt på

 

[Twihard]

Ska försöka släppa det.

 

[Rialavargen]

kl
Köp ny häst och var glad.
Det är ingen garanti att man passar ihop med den häst man på pappret äger. Det finns massor av andra människor som kan passa med din häst.
Du får glädjen att söka din nya häst, genom att läsa annonser, provrida hästar.
Jag är helt säker på att du är en ytterst duktig ryttare, så det gäller bara att du har en bra match med en häst som just passar dina behov.
Hobby skall vara kul. Ibland kan man väl fälla några tårar men det skall inte vara övervägande tårar.

Jag har viskat i örat på min häst att vissa gör hästlasagne av sina hästar... Det hjälpte inte ett dugg
Lycka till:-)