Vad är felet på mig egentligen? En ond människa :(

[Twihard]

Jag byter inte häst bara sådär när vi stöter på ett hinder. Jag ser aldrig glädjen i att provrida och "hitta en ersättare". Jag önskar att vi tar oss igenom krisen - vilket jag nu tror (eftersom det endast är i ridningen problemet ligger - och jag skulle hellre leva en livstid med min häst utan att rida än byta ut henne för ridningens skull. Ridbiten är den minsta delen i min kärlek till hästar). Det finns garanterat mer passande ryttare, det gör det alltid.

Just nu är jag i en svacka och gråter mycket - när jag rider - men det får mig aldrig att sälja henne och om dagen kommer då jag någon gång måste blir det inte en ny. Misstolka mig inte - jag blir inte stött av din kommentar utan uppskattar alla svar, vill bara klargöra att jag inte vill ha en ny häst.

 

[tuaphua]

Är du i nordvästra Stockholm eller kan ta dig dit kan du komma till mig med eller utan häst. Så ska vi försöka lösa en del av det där och ge dig lite redskap.
Du får också chansen att testa med min. För att ev kunna ta med den känslan till din egna hästs träning. Så kan vi prata lite, göra lite övningar avsuttet och uppsuttet.
Det ska vara roligt med häst!

 

[Twihard]

Tack vilket fint erbjudande men bor neråt landet tyvärr

 

[Jfrelin]

Alla har svackor ibland och känner sig kassa. Mitt sto vägrar gå i ena hörnet mellan okt- feb. Oklart varför. Funkar bra att rida där alla andra månader men inte då. När hon inte vill gå där så skiter jag i det helt enkelt och rider bara i halva ridhuset. Har tagit fighten med henne hundra gånger men det är samma sak varje dag så istället för att bråka så jobbar vi i halva ridhuset. Ska bli intressant och se om det kommer tillbaks i år eller inte.

 

[Rialavargen]

Alla har svackor ibland och känner sig kassa. Mitt sto vägrar gå i ena hörnet mellan okt- feb. Oklart varför. Funkar bra att rida där alla andra månader men inte då. När hon inte vill gå där så skiter jag i det helt enkelt och rider bara i halva ridhuset. Har tagit fighten med henne hundra gånger men det är samma sak varje dag så istället för att bråka så jobbar vi i halva ridhuset. Ska bli intressant och se om det kommer tillbaks i år eller inte.

Och där skulle man vilja ha förmågan att läsa sina hästars tankar:-)

 

[tuaphua]

Tack vilket fint erbjudande men bor neråt landet tyvärr

Passa på att miljöträna hästen om du inte ska rida. Kolla om det finns någon duktig problemlösare i dina trakter och se om den har träningar.
Min är en reaktiv och känslig kille. Han var livrädd för ett hörn i ridhuset(samma som JFrelins) . Det hörnet har dörr och han blev skrämd där ett par ggr.
Men genom en massa avsuttet och uppsuttet slit går det nu att rida där.

Honom har jag "dövat av" lite för yttre påverkan i form av ljud, hastiga rörelser etc som han förut exploderade av i fasa.
Det finns en massa smarta övningar man kan göra.

Jag var i en rejäl svacka med min förra häst en gång. Jag var inte riktigt nöjd med vad vi presterade. Min ponny var en dåligt byggd islandskorsning med lynnesfel och jag red dressyr. Jag berömde, gav eftergift, lät glad etc visserligen och hade mig enligt konstens alla regler. Men han kände att jag inte var nöjd inuti. Han blev fullkomligt vidrig att hantera IOM det. Blev han osäker slogs han.
Min ena tränare var den enda som märkte det.
Hon sa åt mig att åka hem, ta ledigt från stallet 3 dagar och bestämma mig för om jag ville ha honom eller inte. Och om jag ville det verkligen se till att uppskatta det han kunde erbjuda.
Jag funderade över situationen och kom till slut fram till att jag ville ha kvar just honom efter mycket grinande. Jag fick omvärdera hela vår relation.
Efter det har jag faktiskt aldrig ångrat att jag behöll den där dåren till ponnygubbe.

Om du funderar kring vad som är viktigt för dig och vad du VILL så tror jag du kan nå dit. Men det kanske är ngt annat än du trott från början eller kräver annan hjälp.
Alla som är riktigt duktiga och som man gillar kanske inte riktigt kan hjälpa en med hela träningsbiten man behöver där och då.
Ibland får man ta till ytterligare hjälp.
Saker är sällan omöjliga för att man hittills inte lyckats. Det finns oftast andra som kan det.
Och iom att jag jobbar med att lära ut sånt här vet jag att det faktiskt går att lära de flesta. Men att olika ekipage kräver olika verktyg i olika situationer.

Hoppas du fortsätter om du faktiskt vill!

 

[skiesabove]

Jag byter inte häst bara sådär när vi stöter på ett hinder. Jag ser aldrig glädjen i att provrida och "hitta en ersättare". Jag önskar att vi tar oss igenom krisen - vilket jag nu tror (eftersom det endast är i ridningen problemet ligger - och jag skulle hellre leva en livstid med min häst utan att rida än byta ut henne för ridningens skull. Ridbiten är den minsta delen i min kärlek till hästar). Det finns garanterat mer passande ryttare, det gör det alltid.

Just nu är jag i en svacka och gråter mycket - när jag rider - men det får mig aldrig att sälja henne och om dagen kommer då jag någon gång måste blir det inte en ny. Misstolka mig inte - jag blir inte stött av din kommentar utan uppskattar alla svar, vill bara klargöra att jag inte vill ha en ny häst.

Jag tolkar det som att det är inte ens i ridningen problemet sitter, det är i din inställning och dina förväntningar på dig själv. Dessutom så kan hästarna ta upp känslor till ytan som egentligen inte har med hästen att göra alls. Hur mår du i övrigt? Varför ställer du såna krav på dig själv med ridningen? Varför är det så hemskt att "misslyckas"? Varför kan du inte bara rida kravlöst?

Ta en ridpaus, och börja tänka efter och känna igenom. Kanske behöver du en mentor/terapeut/ridlärare som kan hjälpa dig tänka och känna igenom den mentala biten?

 

[Twihard]

Tack alla.

Mitt största mål är egentligen att känna mig duktig. SÅÅ bra är jag inte och jag varken vill eller har tävlat. Jag älskar att träna och rida ut, men min dam är väldigt känslig, likaså jag som person. Vi är nog ganska lika.

Idag red jag trots allt ut med en vän (rider alltid ut med sällskap för annars blir det inte ens kravlös ridning då min häst behöver en draghäst) och tänkte att jag skiter i hur det går för vi ska bara mysa. Såklart var det vägarbeten och skit vid skogsbrynet (Hon är 100% trafiksäker och rätt orädd, bara spänd. Gör aldrig något mer än drar sig undan, backa eller stannar) men vi tog oss förbi och 70% av ritten var som att rida en cementsugga. Men jag lät henne takta, kasta sig för ormbunken etc utan att bry mig och tillslut var hon lite mindre spänd. Iof på hemvägen då hon alltid vill hem men det blev mysigt till sist. Klappade henne genom hela ritten och sa "snäll tjej" ofta.

Jag har en underbar tränare under ridbiten - som även rider mitt sto. När jag rider lektion går det alltid bra och jag tror jag glömmer att tänka på hur det ska gå för det sitter i huvudet på mig säkert som de flesta skriver. Jag går på KBT för att bearbeta min prestationsångest och det går väl sådär. Jag är riktigt kass på att unna mig egentid till hälsosamma övningar och grejer - på samma sätt som jag hade svårt att göra läxor i skolan. Men provat på lite yoga för avslappning.

Nu när jag tänkt över det hela under helgen så tror jag att det går så himla dåligt för att jag försöker "vara som alla andra". Vara på samma nivå. I skolan (gick ett hästgymnasium) gick jag i den grupp som kallades offentligt bland elever för "den sämsta gruppen". Jag fick aldrig lämna den sämsta gruppen. I den sämsta gruppen anser jag fick man inte samma hjälp och förutsättningar, på uppvisningar fick vi aldrig rida utan stå som parkeringsvakter till exempel.

Sådant knäcker mig som person och jag har stämpeln C inprintat i huvudet (gruppen C hette den egentligen). Jag vill kunna känna att jag duger men vägen dit är oerhört svår och en stor utmaning. Jag har lärt mig mycket av min tös och vi har för mycket kärlek mellan oss för att jag ska "byta ut henne". Men nu när jag bestämt mig för att ta en ridpaus så känns det skönt, för nu känner jag att jag inte vill sluta helt. Jag kommer fortsätta när jag känner mig mogen igen.

Jag gick en NH-kurs med min förra häst (den dog) som jag tyckte var roligt. Kommer den tränaren neråt landet igen ska jag på en kurs med min flicka.

 

[skiesabove]

Det låter som att du påbörjat arbetet med dig själv . Fortsätt så.

Jag lyckades själv prestationshetsa mig till en rejäl ridrädsla som först nu börjat släppa (ett år senare).

Du är vuxen. Det är ditt liv. Du har häst för din egen skull, inte någon annans. Gör det DU tycker är givande och utvecklande. Ta reda på vad du tycker är riktigt kul och utvecklande, ta reda på vad din häst tycker är roligt och utvecklande. Skit i "vad ska andra tro". De dagar du inte lyckas skita i det, låtsas att du skiter i det.

Fundera också på om stallet som du står i hjälper dig eller stjälper dig? Om det är mycket fokus på tävling och "rida fint" kanske det inte är så konstruktivt för dig att stå där just nu?

 

[Twihard]

Mitt stall är jättebra. Visst är det tävlingsmänniskor men de respekterar mig och ifrågasätter mig inte. De är urmysiga och fantastiska.

Ja jag är min egen fiende och kom till insikt nu att jag förintar mig själv, dags att vända på det. Min häst älskar att hoppa, jag tycker lagom höga hinder är roligt så vi får hitta på grejer med skutt. Löshoppa gillar hon. Kanske hoppa skutt i skogen?

 

[skiesabove]

Låter klokt :-).

 

[Jfrelin]

@Rialavargen Skojar du Så jävla märkligt!

 

[Askur]

Ett intresse som ridsporten är inte alltid en dans på rosor men utan att låta elak så låter det som du kanske skulle skaffa en annan häst?

 

[skiesabove]

Ett intresse som ridsporten är inte alltid en dans på rosor men utan att låta elak så låter det som du kanske skulle skaffa en annan häst?

Varför skulle ett hästbyte minska prestationsångesten? Snarare risk för det motsatta.

 

[Askur]

Varför skulle ett hästbyte minska prestationsångesten? Snarare risk för det motsatta.

Alvedon botar inte allas huvudvärk heller.
Jag hade fruktansvärd prestationsångest med min tidigare häst och ville lägga av. Sen kom dagen då min tränare skakade om mig och sa "Jag vet en häst du ska få åka och provrida" och jag har aldrig känt mig så nykär i ridningen igen. Det ska vara roligt att rida och det tyckte inte jag med min tidigare häst. Oavsett hyr mycket jag än älskade honom. Han var alldeles för "svår" för mig och det gav ingen bra effekt helt enkelt. Så jo, på så vis ändrade det min prestationsångest.

 

[Twihard]

Som sagt byter jag inte bort min häst då ångesten inte ligger i henne utan mig. Vilken häst jag än äger skulle jag ha samma ångesttankar vid. Det handlar alltid om mig. Att jag vill vara bra. Att jag känner att hon borde lite på mig men det är JAG som borde lita på MIG.

Jag förstår ärligt talat inte det här med att bara byta häst sådär. Såklart fattar jag att vissa gör det men så illa går det inte för oss.

Mitt hästägande är byggt av kärlek. Ridningen är drömmen. Drömmen om att kunna rida klarar jag mig utan men inte min kärlek. Hon stannar alltså.

 

[tuaphua]

Tack alla.

Mitt största mål är egentligen att känna mig duktig. SÅÅ bra är jag inte och jag varken vill eller har tävlat. Jag älskar att träna och rida ut, men min dam är väldigt känslig, likaså jag som person. Vi är nog ganska lika.

Idag red jag trots allt ut med en vän (rider alltid ut med sällskap för annars blir det inte ens kravlös ridning då min häst behöver en draghäst) och tänkte att jag skiter i hur det går för vi ska bara mysa. Såklart var det vägarbeten och skit vid skogsbrynet (Hon är 100% trafiksäker och rätt orädd, bara spänd. Gör aldrig något mer än drar sig undan, backa eller stannar) men vi tog oss förbi och 70% av ritten var som att rida en cementsugga. Men jag lät henne takta, kasta sig för ormbunken etc utan att bry mig och tillslut var hon lite mindre spänd. Iof på hemvägen då hon alltid vill hem men det blev mysigt till sist. Klappade henne genom hela ritten och sa "snäll tjej" ofta.

Jag har en underbar tränare under ridbiten - som även rider mitt sto. När jag rider lektion går det alltid bra och jag tror jag glömmer att tänka på hur det ska gå för det sitter i huvudet på mig säkert som de flesta skriver. Jag går på KBT för att bearbeta min prestationsångest och det går väl sådär. Jag är riktigt kass på att unna mig egentid till hälsosamma övningar och grejer - på samma sätt som jag hade svårt att göra läxor i skolan. Men provat på lite yoga för avslappning.

Nu när jag tänkt över det hela under helgen så tror jag att det går så himla dåligt för att jag försöker "vara som alla andra". Vara på samma nivå. I skolan (gick ett hästgymnasium) gick jag i den grupp som kallades offentligt bland elever för "den sämsta gruppen". Jag fick aldrig lämna den sämsta gruppen. I den sämsta gruppen anser jag fick man inte samma hjälp och förutsättningar, på uppvisningar fick vi aldrig rida utan stå som parkeringsvakter till exempel.

Sådant knäcker mig som person och jag har stämpeln C inprintat i huvudet (gruppen C hette den egentligen). Jag vill kunna känna att jag duger men vägen dit är oerhört svår och en stor utmaning. Jag har lärt mig mycket av min tös och vi har för mycket kärlek mellan oss för att jag ska "byta ut henne". Men nu när jag bestämt mig för att ta en ridpaus så känns det skönt, för nu känner jag att jag inte vill sluta helt. Jag kommer fortsätta när jag känner mig mogen igen.

Jag gick en NH-kurs med min förra häst (den dog) som jag tyckte var roligt. Kommer den tränaren neråt landet igen ska jag på en kurs med min flicka.

Jag tror du är något väldigt viktigt på spåren i det där att vilja vara som andra och jämföra sig. Sluta med det!
Skämt åsido vet jag hur svårt det där är!
Jag har bott och jobbat hos mina tränare nu ett bra tag. Jag har alltid haft rätt god självkännedom. Jag vet att jag gör många saker dåligt och att jag kan vissa andra bra. Jag har mycket kvar att lära och det har varit ok för mig.
Nu delade jag dock ridbana med min tränare alt om något GP-ekipage kom och tränade, i princip. Extremt sällan kunde "normalt folk" rida.
Jag kan ju då inte bara vara nöjd med mina framsteg. Och om jag då måste jämföra mig tänka att tex min tränare är ju betydligt äldre än mig, har många år fler i branchen, har en större medfödd talang, har en mördarskalle och dessutom är frisk i sin kropp(vilket jag inte är). Nej, jag ser ju bara det han gör bättre och är då sämst i heeeeela världen på att rida. Av alla!
Jag brukar vara hyfsad på att jobba emot mina negativa tankar, argumentera mot dem a la KBT med logik.
Men nu var jag lite för trött och också lite för inne i hästeriet heltid dygnet runt och alla dagar.
Till slut bröt jag ihop och grinade mitt under en lektion för min ena tränare. Vi har känt varann i 15 år och han har trots att jag satts i hårda situationer bara sett mig grina nån gång förr. Han blev helchockad.
Det var inte för att han hade krav på mig under lektionen. För han såg att jag var för spänd mentalt och försökte lätta upp det hela.
När Mr "SkärperochkämpaIngenförsökernoglängre..." säger åt en att "det får gå fel" inser man att man är överspänd.
Glöm inte varför du har häst! För att det ska vara kul!
Lär man sig inte något är det fel på tränaren. Är det så att du gjort framsteg om du ser tillbaks - fan vad bra du är!
Ingen kan ju allt från början!

Jag har också elever som är duktiga på att slå på sig själva. Det är en del av deras största brister som ryttare och det som håller dem tillbaks mest och sabbar deras utveckling.

Ridning handlar så mycket om att våga. Att vara i känslan. Då måste man vara lekfull och kunna vara impulsiv på rätt sätt för att göra det som krävs där och då med tillräcklig snabbhet.
För att greja det kan man inte vara i negativa känslor. Då låser man sina tankar och blir för långsam.

Jag förespråkar alltid att tänja sina gränser, vara lekfull, testa saker och kliva utanför sin comfortzone öht för att bli bättre ryttare. Våga gör bort dig! Våga se ful ut! Våga göra saker riktigt jäkla dåligt!
Släpp kontrollen och släpp perfektionismen öht..

Med spända hästar är det otroligt viktigt att kunna vara avspänd själv eller iaf låtsas att man är det. Fake it till you make it tycker jag är en viktig sak inom hästträning.
Kan jag inte vara lugn måste jag iaf i kroppen fejka det. Jag måste också fejka att jag tror på mitt beslut öht i hanteringen med hästen för att utbilda den.
Ibland vet man inte om beslutet är rätt. Men man måste fullfölja för att ge hästen tryggheten i att man menar det man säger. Det brukar lugna de spända sakerna.
Så kroppskontrollsövningar är suveräna, andningsövningar etc..

För oss som är lite överspända per natur är sånt gynnsamt öht tycker jag.

Man väljer faktiskt om man vill vara lycklig eller inte i många fall. Genom att välja vad man tänker på och hur.
Om jag bara fokuserar på allt jag inte kan kommer jag bli väldigt olycklig. För det är mycket!
Men fokuserar jag på det jag kan eller det jag lär mig kan jag vara glad över små, löjliga skitsaker.
Jag kan också välja att fokusera på att få igenom en grej under ett ridpass. Och då vara nöjd om jag grejat det iom att jag bestämt mig att släppa igenom allt annat.
Om jag istället ska joxa med allt det där och få allt bra direkt kommer jag förmodligen inte lyckas iom att det är för mycket på en gång. Och jag kommer då känna mig som en looser även om mycket funkade halvdant. För inget blev super.

 

[Twihard]

Tack för ditt fina svar igen. Precis så är det. Min tränare höjer jag till skyarna för hon har bara hjälpt mig och aldrig tvärtom. Jag började med KBT på grund av spänningar och att jag har andningsproblem. Efter mycket tragiska upplevelser så satte sig allting i kroppen. Jag kan inte andas genom näsan och muskulaturen runt lungor och huvud är spända och dåliga. Därför bör jag göra övningarna men de är sjukt svåra och då tänkter man ju att det inte går. :/

Jag ska försöka att rida ett pass där mitt mål är kanske en bra volt? Resten får gå hur som helst om jag bara är nöjd över den?

 

[Houdinie]

Jag ska försöka att rida ett pass där mitt mål är kanske en bra volt? Resten får gå hur som helst om jag bara är nöjd över den?

Det låter klokt, sätt mål som DU har kontroll över. Att ha som mål att din häst inte ska skygga för spökhörnet (jo, vi har ett sånt i vårt ridhus också ), blir ju inte bra då det hamnar utanför din kontroll.

Du kanske kan ha som mål att bli följsam när hon skyggar, att du ska behålla lugnet när hon skuttar till... då blir det något positivt om hon skyggar, för då får du tillfälle att öva på följsamheten och lugnet.

Främst av allt vill jag som övriga be dig att sluta ha dåligt samvete för ord du sagt. Hon förstår dem inte, det enda hon vet är du i ditt hjärta älskar henne.

 

[Twihard]

Tack jag ska prova det så fort jag sitter upp igen.