A
Annea
En kvinna köper en islandshäst, en 8-årig valack, från Danmark i månadsskiftet juli/augusti.Hon har ridit hästen förut ett par gånger, även när han var hingst i våras. Enligt egen utsago är hon en rutinerad ryttare, hon säger sig känna den danska ägaren och har därför inte begärt något veterinärintyg.
Efter ett par veckor beslutar hon av någon anledning att sälja hästen och sätter ut en annons, där hon beskriver hästen som lätthanterlig och trevlig, lätt för alla 5 gångarter, en häst för hela familjen.
Vi letar häst till vår 14 åriga dotter, nappar på annonsen och åker och provrider hästen. Han är livlig, men kul att rida tycker dottern, som rider en del i paddock och en runda i skogen. Vi beslutar att köpa hästen. Han veterinärbesiktas i slutet på augusti utan anmärkning på böjprov och rörelsemönster, tyvärr är vi inte med då.
I kontraktet friskriver säljaren sej för dolda fel och intygar att hästen aldrig har haft några skador eller sjukdomar hon känner till. Det finns ingen paragraf om återköp i kontraktet.
Vi försäkrar hästen i Folksam , A1. Sedan tar vi hem honom. Nu är han mycket svår att fånga i hagen, nervös, spänd och stel under ridningen, vill gärna rusa iväg och är hård i munnen. Dottern åker i backen under andra och tredje ridturen och vägrar att sätta sej på honom igen. Vi tar kontakt med säljaren som ställer sej främmande till hästen "nya" beteende.Efter diskussion tillskrivs konstigheterna anpassningssvårigheter hos hästen och otillräcklig riderfarenhet hos dottern. Istället jobbar vi mycket med NH från marken, går långa skogpromenader och pysslar om honom. Snart kommer han lättare till oss i hagen och visar sej vara en mycket snäll, trevlig och duktig häst. Vi låter nu en erfaren islandshästryttare rida honom, fortfarande visar han tydlig olust och tendenser att rusa iväg under ridningen, och hon anser att något är fel med hästen. Hon vill med hänsyn till hästen inte rida honom längre utan rekommenderar en utredning på klinik.
I måndags var vi på ATG klinik med honom. Redan när han travar på volt ser veterinären där att han tydligt avlastar höger bakben. Under efterföljande böjprov känner de att något är fel i kotleden eftersom han är "trög" att böja på höger bak och ger en klar smärtreaktion, han haltar rejält vid vid efterföljande trav. Vererinären beslutar att röntga höger bak och även vänster för jämnförelse.Efter röntgenundersökningen bekräftas det värsta. Han har en mycket svår arthros med kraftig förbening i höger bakbens kotled, och dessutom spatt i samma bens has. Veterinären bedömmer tillståndet som en gammal skada, hon upplyser oss om att det är obotligt och rekommenderar att hästen avlivas.
Vi har skrivit till säljaren och begärt att köpet hävs. Vi anser inte att den uppenbara arthrosen rimligen kan ha förbigått säljarens veterinär, om korrekt böjprov med efterföljande trav verkligen utförts vid besiktningen. Skadan kan då heller ej betraktas som ett dolt fel.
Min fråga är hur detta skall bedömms rent juridiskt enl. köplagen. Vi har handlat i god tro eftersom det fanns ett färskt veterinärintyg utan anmärkning på hästen, och vid provridningen verkade den o.k.
Efter ett par veckor beslutar hon av någon anledning att sälja hästen och sätter ut en annons, där hon beskriver hästen som lätthanterlig och trevlig, lätt för alla 5 gångarter, en häst för hela familjen.
Vi letar häst till vår 14 åriga dotter, nappar på annonsen och åker och provrider hästen. Han är livlig, men kul att rida tycker dottern, som rider en del i paddock och en runda i skogen. Vi beslutar att köpa hästen. Han veterinärbesiktas i slutet på augusti utan anmärkning på böjprov och rörelsemönster, tyvärr är vi inte med då.
I kontraktet friskriver säljaren sej för dolda fel och intygar att hästen aldrig har haft några skador eller sjukdomar hon känner till. Det finns ingen paragraf om återköp i kontraktet.
Vi försäkrar hästen i Folksam , A1. Sedan tar vi hem honom. Nu är han mycket svår att fånga i hagen, nervös, spänd och stel under ridningen, vill gärna rusa iväg och är hård i munnen. Dottern åker i backen under andra och tredje ridturen och vägrar att sätta sej på honom igen. Vi tar kontakt med säljaren som ställer sej främmande till hästen "nya" beteende.Efter diskussion tillskrivs konstigheterna anpassningssvårigheter hos hästen och otillräcklig riderfarenhet hos dottern. Istället jobbar vi mycket med NH från marken, går långa skogpromenader och pysslar om honom. Snart kommer han lättare till oss i hagen och visar sej vara en mycket snäll, trevlig och duktig häst. Vi låter nu en erfaren islandshästryttare rida honom, fortfarande visar han tydlig olust och tendenser att rusa iväg under ridningen, och hon anser att något är fel med hästen. Hon vill med hänsyn till hästen inte rida honom längre utan rekommenderar en utredning på klinik.
I måndags var vi på ATG klinik med honom. Redan när han travar på volt ser veterinären där att han tydligt avlastar höger bakben. Under efterföljande böjprov känner de att något är fel i kotleden eftersom han är "trög" att böja på höger bak och ger en klar smärtreaktion, han haltar rejält vid vid efterföljande trav. Vererinären beslutar att röntga höger bak och även vänster för jämnförelse.Efter röntgenundersökningen bekräftas det värsta. Han har en mycket svår arthros med kraftig förbening i höger bakbens kotled, och dessutom spatt i samma bens has. Veterinären bedömmer tillståndet som en gammal skada, hon upplyser oss om att det är obotligt och rekommenderar att hästen avlivas.
Vi har skrivit till säljaren och begärt att köpet hävs. Vi anser inte att den uppenbara arthrosen rimligen kan ha förbigått säljarens veterinär, om korrekt böjprov med efterföljande trav verkligen utförts vid besiktningen. Skadan kan då heller ej betraktas som ett dolt fel.
Min fråga är hur detta skall bedömms rent juridiskt enl. köplagen. Vi har handlat i god tro eftersom det fanns ett färskt veterinärintyg utan anmärkning på hästen, och vid provridningen verkade den o.k.