Vad är din ”toxic trait”?

Köper nya snyggsneakers som jag ska kunna ha även i mer uppklädda sammanhang som stilkontrast. Tycker sen så bra om sneakersen att jag börjar ha dem hela tiden, även under hundpromenad. Till slut blir de så leriga och fula att jag bara kan ha dem på hundpromenad och måste köpa nya snyggsneakers.

Du och min man (igen?!) 😄 Fast han har sin egen teori om skoekonomi. Det innebär att han helt enkelt har väldigt många snygg-sneakers, för ju mer sällan man använder dem ju mindre slits de. Så där emellan är de avtorkade med speciella sneaker-wipes och har cederträblock i sig och får vila i garderoben. Då håller de svinlänge, tydligen.

(Jag vet. Jag måste nog skilja mig.)
 
Du och min man (igen?!) 😄 Fast han har sin egen teori om skoekonomi. Det innebär att han helt enkelt har väldigt många snygg-sneakers, för ju mer sällan man använder dem ju mindre slits de. Så där emellan är de avtorkade med speciella sneaker-wipes och har cederträblock i sig och får vila i garderoben. Då håller de svinlänge, tydligen.

(Jag vet. Jag måste nog skilja mig.)
Tycker verkligen inte du ska skilja dig från någon som uppenbarligen har utmärkta åsikter och prioriteringar 😤
 
Du och min man (igen?!) 😄 Fast han har sin egen teori om skoekonomi. Det innebär att han helt enkelt har väldigt många snygg-sneakers, för ju mer sällan man använder dem ju mindre slits de. Så där emellan är de avtorkade med speciella sneaker-wipes och har cederträblock i sig och får vila i garderoben. Då håller de svinlänge, tydligen.

(Jag vet. Jag måste nog skilja mig.)
Förlåt men vad är det för sneaker-wipes förresten? Jag inser komiken men jag undrar på riktigt 😅
 
Störigt för mig: Neurotypiska personer! :rofl: Nä, inte riktigt, men det är väl mest när det blir miss i kommunikation som jag tycker att saker blir störiga.

Tex fick jag på mitt förra jobb alltid lära upp nykomlingar, för att jag var noga med att lära ut alla detaljer av jobbet och inte tog något för givet. Just det där med att ta saker för givet är något som jag själv upplever att skiljer neurotypiska personer från NPF-personer mest, troligen för att framförallt folk med autism har svårt med "självklara" sociala strukturer osv. Mina kollegor, de var enligt mig slarviga och verkade obrydda om mycket. Det var de inte, men de började ta många detaljer av jobbet för givna och tänkte inte på att de gjorde dem. Jag var fullt medveten om alla detaljer hela tiden, och kunde därför lätt(!) lära andra vad som skulle göras.

Sådant går igen överallt i de flesta sociala situationer. Man förväntas förstå saker som inte är uttalade, följa normer och allt vad det är. Jag kan därför fråga saker som andra ser som självklara, sådär så att de tror att min fråga egentligen är ironisk, eller en "icke-fråga" för att egentligen idiotförklara den andra, när allt jag gör är att fråga för att jag vill förstå. Nu har i princip alla mina vänner någon NPF-diagnos, de flesta autism eller så har de tex ADHD "med starka drag av autism", vilket är jätteskönt, för då slipper man just det där med folk som tar saker för givet och så blir det en rakare, enklare kommunikation utan missförstånd. Och, mina vänner tycker inte heller att det är konstigt att jag inte vill ha besök hemma, att jag är extremt känslig för ljud, att jag kan detaljplanera massor av "oviktiga" saker och helt missar att ha med viktiga saker i min planering osv.

Problemet är väl egentligen att jag själv inte riktigt förstår vad det är jag gör som blir så fel för neurotypiska personer. Troligen gör jag något "fel" socialt, mer än att bara försöka vara tydlig i kommunikation (för det brukar ju folk annars uppskatta). Hade jag förstått så hade jag nog inte haft problem. Jag bara märker att jag i många situationer fungerar dåligt utifrån hur man förväntas fungera, och jag märker att folk tröttnar på mig eller så tröttnar jag på deras brist på förståelse för att folk är olika, med olika behov och så.
Hög igenkänning!
Jag har något av en Dr. Jekyll och Mr. Hyde-grej going on vad gäller slarv och stök och ordning och reda. Har stenkoll på jobbet, datum, planering, ekonomi, glömmer aldrig att ta med mig grejer osv. men kan vara jättestökig hemma, lägger saker överallt och JAG vet ju var de är. Stackars mannen har inte alltid koll på min logik. Vid sidan av detta blir jag (tyst) galen när saker inte står där de ska vara i köksskåp och badrum. Mycket charmigt (eller inte).
Hehe, folk som ser min sadelkammare och mitt hus kan omöjligt förstå att det är samma person som huserar i bägge :D
 
Tex fick jag på mitt förra jobb alltid lära upp nykomlingar, för att jag var noga med att lära ut alla detaljer av jobbet och inte tog något för givet. Just det där med att ta saker för givet är något som jag själv upplever att skiljer neurotypiska personer från NPF-personer mest, troligen för att framförallt folk med autism har svårt med "självklara" sociala strukturer osv. Mina kollegor, de var enligt mig slarviga och verkade obrydda om mycket. Det var de inte, men de började ta många detaljer av jobbet för givna och tänkte inte på att de gjorde dem. Jag var fullt medveten om alla detaljer hela tiden, och kunde därför lätt(!) lära andra vad som skulle göras.
Det här med att inte ta saker för givna var intressant att läsa, det gav mig en insikt i hur jag själv funkar. På både nuvarande jobb och förra har jag fått cred för hur jag går in och tar en mentorsroll vid upplärning och kunskapsspridning. Jag har inte riktigt fattat vad som skiljer mitt förklarande från mina kollegors, men jag är ju den som påpekar detaljer och inte tar saker för givna utan vill ha dem definierade och utredda. Praktiskt vid felsökning också, men jag gissar att nån kollega säkert tycker att min detaljfixering är ett toxic trait :laugh:
 
Det här med att inte ta saker för givna var intressant att läsa, det gav mig en insikt i hur jag själv funkar. På både nuvarande jobb och förra har jag fått cred för hur jag går in och tar en mentorsroll vid upplärning och kunskapsspridning. Jag har inte riktigt fattat vad som skiljer mitt förklarande från mina kollegors, men jag är ju den som påpekar detaljer och inte tar saker för givna utan vill ha dem definierade och utredda. Praktiskt vid felsökning också, men jag gissar att nån kollega säkert tycker att min detaljfixering är ett toxic trait :laugh:
Det där blir så olika i olika situationer också. Att jag gör så är utmärkt tex när jag lär ut saker, när jag sorterar post m.m. Det är så mycket "allt eller inget" för mig och även när jag själv ska lära mig, just pga att jag tar in allt hela tiden och det antingen går jättebra eller blir totalt överslag i skallen så att inget alls blir gjort. I skolan fick jag antingen högsta betyg, eller inte godkänt. I hemmet är viss delar av lägenheten pedantiskt skötta, andra är kaos.

Det är inte heller bara vid upplärning som jag tänker detaljerat, utan det jag gör när jag lär ut är egentligen att gå och tänka högt. Det är samma sak om jag ska planera in att göra något vardagligt. Jag har varje liten del av det i tankarna, vilket också kan göra att vissa småsaker känns som enorma projekt. På jobbet är det aldrig ett problem, så länge jag vet vad som ska göras. Där kan jag lätt tänka att allt är arbetsuppgifter och jag får betalt för att de ska bli gjorda. Hemma däremot... Där blir det lätt överväldigande och svårt att få något gjort.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp