Vad är din ”toxic trait”?

Frågan är väl vad hos mig som inte är "toxic". Till att börja med är jag fullständigt inkapabel till att påbörja och slutföra saker, såvida det inte finns någon deadline jag måste stressa för att bli klar till. Sedan verkar jag inte klara av att lägga tillbaka ting på deras korrekta platser efter användning, och så vidare, och så vidare.
Sådär är både jag och i princip alla i min bekantskapskrets mer eller mindre. Väldigt vanlig ADHD-grej :p Och tja, har man någon NPF-diagnos så är det vanligt att många i ens bekantskapskrets också har det. Det är ju skönt att umgås med folk som förstår hur man fungerar osv.

Pga sådant har jag en miljard saker som garanterat skulle vara skitstöriga för neurotypiska personer, men eftersom jag så sällan umgås med sådana så "slipper" jag tänka på hur jobbig jag är.
 
Sådär är både jag och i princip alla i min bekantskapskrets mer eller mindre. Väldigt vanlig ADHD-grej :p Och tja, har man någon NPF-diagnos så är det vanligt att många i ens bekantskapskrets också har det. Det är ju skönt att umgås med folk som förstår hur man fungerar osv.

Pga sådant har jag en miljard saker som garanterat skulle vara skitstöriga för neurotypiska personer, men eftersom jag så sällan umgås med sådana så "slipper" jag tänka på hur jobbig jag är.
Jag har inte fått någon diagnos, men det beror nog främst på att jag inte har genomgått utredning.
 
Jag har inte fått någon diagnos, men det beror nog främst på att jag inte har genomgått utredning.
Om det är så att du känner att sånt här ställer till problem i vardagen för dig, kontakta vårdcentralen och be om en utredning. Då får du träffa en psykolog och gå igenom ett frågeformulär osv, och om psykologen tycker att det är läge för fortsatt utredning så får du en remiss till det :) Det finns också mycket(!) bra att se på Youtube där personer med olika NPF-diagnoser pratar om olika strategier för att lösa vardagen. Bara att bli medveten om sådant kan hjälpa mycket.
 
Jag har något av en Dr. Jekyll och Mr. Hyde-grej going on vad gäller slarv och stök och ordning och reda. Har stenkoll på jobbet, datum, planering, ekonomi, glömmer aldrig att ta med mig grejer osv. men kan vara jättestökig hemma, lägger saker överallt och JAG vet ju var de är. Stackars mannen har inte alltid koll på min logik. Vid sidan av detta blir jag (tyst) galen när saker inte står där de ska vara i köksskåp och badrum. Mycket charmigt (eller inte).
 
Jag har något av en Dr. Jekyll och Mr. Hyde-grej going on vad gäller slarv och stök och ordning och reda. Har stenkoll på jobbet, datum, planering, ekonomi, glömmer aldrig att ta med mig grejer osv. men kan vara jättestökig hemma, lägger saker överallt och JAG vet ju var de är. Stackars mannen har inte alltid koll på min logik. Vid sidan av detta blir jag (tyst) galen när saker inte står där de ska vara i köksskåp och badrum. Mycket charmigt (eller inte).
Sån är jag med :D På (förra) jobbet var det jag som höll ordning på allt och folk frågade mig var saker fanns osv. Hemma, då är det partnern som håller ordning på mig, för det finns inte en chans i världen att jag har koll på mobilen, bankkort, pennor eller något alls öht. Han däremot har stenkoll. Alltid. (Men, jag har å andra sidan, som nyss nämnt i tråden, en förklaring till varför jag är så också, så vi jobbar på att försöka hitta strategier som löser det)
 
Har en tendens att bli irriterad över saker mamma gör men som jag själv gör lika ofta. Och då blir jag irriterad på mig själv med! Vi gillar tydligen att lägga ord i varandras mun. Pratar vi med varandra och den ena av någon anledning pausar lite för att tänka/andas/inte snubbla på orden så är den andra där och kommer med förslag. Ofta helt irrelevanta för ämnet haha. Det märkliga är att jag nästan bara gör det med henne.
 
Jag kan inte sluta följa saker jag har påbörjat. Typ TV-serier eller filmer. Spelar ingen roll hur usla de är, jag måste liksom "se hur det går". Och är jag riktigt investerad håller jag på och googlar canon efteråt.

Min sambo är övertygad om att detta är min absolut värsta toxic trait, eftersom han måste dras med mig när jag inte kan sluta efter tre avsnitt av en urdålig serie.
 
Jag kan inte sluta följa saker jag har påbörjat. Typ TV-serier eller filmer. Spelar ingen roll hur usla de är, jag måste liksom "se hur det går". Och är jag riktigt investerad håller jag på och googlar canon efteråt.

Min sambo är övertygad om att detta är min absolut värsta toxic trait, eftersom han måste dras med mig när jag inte kan sluta efter tre avsnitt av en urdålig serie.
Haha jag är tvärt om, ser inte klart serier trots jag tycker dom är bra 🤣 inte sett sista 2 avsnitten av sons of anarchy, sett 2/3 av the house of the dragon, samma med nya säsongen av the handmaids tale, stannade halvvägs på säsong 10 av the walking dead osv 🙈
 
Jag är en obotlig språkpolis och kan inte låta bli att störa mig på folk som slarvar med språket. OBS att det är främst slarv jag stör mig på, jag förstår naturligtvis att alla har olika förutsättningar och att det kan finnas många anledningar till att man har svårt att skriva korrekt eller helt enkelt inte prioriterar det. Men när det gäller företag, journalister, (språk)lärare, författare eller andra som av flera anledningar verkligen borde skriva rätt, eller åtminstone ha någon som kan se till att det blir rätt, blir jag väldigt irriterad. Blir också irriterad på mig själv när jag slarvar och skriver fel och lägger förmodligen orimligt mycket tid på att se till att allt jag skriver är korrekt (inte alltid med framgång).

... och ovanstående tror jag egentligen mest hör ihop med att jag är extremt principfast. Jag har vuxit upp med en militär, en projektledare och en flygledare så jag har liksom fostrats in i att regler är till för att följas och gud nåde den som låter bli! :p Jag blir ibland orimligt provocerad och irriterad när folk gör "fel" genom att inte följa regler eller kutym, när någon inte gör sitt jobb ordentligt, och liknande. Det här var något som höll på att ta kål på mig mentalt under pandemin med alla regler som folk glatt struntade i.

Båda sakerna kan ibland ha konsekvensen att jag förmodligen framstår som en urtråkig besserwisser eller som en enda jobbig pekpinne, men som tur är har jag blivit ganska bra på att tygla mig och det är nog egentligen bara min man och min närmsta familj som vet hur anal jag kan vara ibland :angel:
 
... och ovanstående tror jag egentligen mest hör ihop med att jag är extremt principfast. Jag har vuxit upp med en militär, en projektledare och en flygledare så jag har liksom fostrats in i att regler är till för att följas och gud nåde den som låter bli! :p Jag blir ibland orimligt provocerad och irriterad när folk gör "fel" genom att inte följa regler eller kutym, när någon inte gör sitt jobb ordentligt, och liknande. Det här var något som höll på att ta kål på mig mentalt under pandemin med alla regler som folk glatt struntade i.
Har gått sen trådens början och funderat över min (största :p ) toxic trait men här kom du och formulerade den åt mig! (Har visserligen inte militär-, projektledare- och flygledarfamiljen att skylla på men i övrigt spot on.)

Jag älskar regler. Det måste iofs finnas ett synligt motiv (för jag ogillar omotiverade regler nästan lika mycket som jag älskar de andra) men gör det bara det så är jag dess främsta väktare. Jag var otroligt arg under pandemin och eftersom jag dessutom var gravid gav liksom riskgruppsfaktorn extra vatten på min kvarn...

Nästan lika illa som de som bryter mot regler är de som inte känner till dom! :nailbiting:Obegripligt i min värld hur man kan välja att leva i ovisshet om vilka ramar som finns att förhålla sig till.

Jag driver antagligen omvärlden till vansinne med det här, och eftersom jag utöver mina huvudsakliga arbetsuppgifter också jobbar med rutinutveckling och arbetssätt så håller jag det inte heller bland de närmaste utan kollegorna drabbas också. Som tur är verkar folk uppskatta att någon "håller ordning", åtminstone är det vad som sägs högt 🙈😁
 
Senast ändrad:
Jag vill gärna visa att jag är medveten om att jag varit dum/fräst åt någon/skällt i onödan osv och ber därför om ursäkt väldigt ingående och analyserat. Tydligen räcker det med en kortare version enligt min sambo 😂

Jag tycker också att det ryms väldigt mycket i soptunnor och papperskorgar och trycket ihop det tills det VERKLIGEN är fullt. Min sambo byter påse eh, tidigare än så…
 
Jag kan inte sluta följa saker jag har påbörjat. Typ TV-serier eller filmer. Spelar ingen roll hur usla de är, jag måste liksom "se hur det går". Och är jag riktigt investerad håller jag på och googlar canon efteråt.
Canon?

Men tyvärr är jag lite samma där, krävs jävligt mycket för att sluta se en serie. Speciellt om de bara är 22-30 min för det är ju sååå kort :D problemet när de sedan kommer med fler säsonger haha
 
Jag har en tendens att lämna saker på golvet eller stol efter handling och sedan blir dessa saker både störningsmoment för att rummet känns rörigt men också "en del av inredningen" som jag automatiskt går över :confused:
 
Jag vet inte ens vad jag ska svara.

Och bara det är hemskt, för vad i all sin dar säger det om mig!!!! :eek:

@Trott några förslag till mig som du märkt?
 
Sådär är både jag och i princip alla i min bekantskapskrets mer eller mindre. Väldigt vanlig ADHD-grej :p Och tja, har man någon NPF-diagnos så är det vanligt att många i ens bekantskapskrets också har det. Det är ju skönt att umgås med folk som förstår hur man fungerar osv.

Pga sådant har jag en miljard saker som garanterat skulle vara skitstöriga för neurotypiska personer, men eftersom jag så sällan umgås med sådana så "slipper" jag tänka på hur jobbig jag är.
Nu blev jag jättenyfiken på vad som är skitstörigt för neurotypiska personer :p(ärligt talat mest nyfiken på om det skulle störa just mig som neurotypisk 😇).
 
Nu blev jag jättenyfiken på vad som är skitstörigt för neurotypiska personer :p(ärligt talat mest nyfiken på om det skulle störa just mig som neurotypisk 😇).
Störigt för mig: Neurotypiska personer! :rofl: Nä, inte riktigt, men det är väl mest när det blir miss i kommunikation som jag tycker att saker blir störiga.

Tex fick jag på mitt förra jobb alltid lära upp nykomlingar, för att jag var noga med att lära ut alla detaljer av jobbet och inte tog något för givet. Just det där med att ta saker för givet är något som jag själv upplever att skiljer neurotypiska personer från NPF-personer mest, troligen för att framförallt folk med autism har svårt med "självklara" sociala strukturer osv. Mina kollegor, de var enligt mig slarviga och verkade obrydda om mycket. Det var de inte, men de började ta många detaljer av jobbet för givna och tänkte inte på att de gjorde dem. Jag var fullt medveten om alla detaljer hela tiden, och kunde därför lätt(!) lära andra vad som skulle göras.

Sådant går igen överallt i de flesta sociala situationer. Man förväntas förstå saker som inte är uttalade, följa normer och allt vad det är. Jag kan därför fråga saker som andra ser som självklara, sådär så att de tror att min fråga egentligen är ironisk, eller en "icke-fråga" för att egentligen idiotförklara den andra, när allt jag gör är att fråga för att jag vill förstå. Nu har i princip alla mina vänner någon NPF-diagnos, de flesta autism eller så har de tex ADHD "med starka drag av autism", vilket är jätteskönt, för då slipper man just det där med folk som tar saker för givet och så blir det en rakare, enklare kommunikation utan missförstånd. Och, mina vänner tycker inte heller att det är konstigt att jag inte vill ha besök hemma, att jag är extremt känslig för ljud, att jag kan detaljplanera massor av "oviktiga" saker och helt missar att ha med viktiga saker i min planering osv.

Problemet är väl egentligen att jag själv inte riktigt förstår vad det är jag gör som blir så fel för neurotypiska personer. Troligen gör jag något "fel" socialt, mer än att bara försöka vara tydlig i kommunikation (för det brukar ju folk annars uppskatta). Hade jag förstått så hade jag nog inte haft problem. Jag bara märker att jag i många situationer fungerar dåligt utifrån hur man förväntas fungera, och jag märker att folk tröttnar på mig eller så tröttnar jag på deras brist på förståelse för att folk är olika, med olika behov och så.
 
Lämnar alltid botten kvar med dryck. Oavsett dryck, oavsett mugg/glas/flaska/burk.
Det är ALLTID en centimeter kvar.

Jag tänker inte på det men alla andra stör sej 😇

Mannen ska ställa in i diskmaskinen, tror mina koppar är tomma och -splash- rakt ner på diskmaskin och golv.. 🙈
Och jag slutar inte göra detta? 😂
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp