Vad är det för fel på katten?

[domino]

Lånar min vänss nick här.

Hon är en ett år gammal tigrerad (3 färgad) eller sködpaddsfärgad, lite osäker benämningen. Steriliserad för 6 månader sedan.

Det här är vad jag är konfunderad över:

När hon hoppar upp i knäet är hon jättegosig och till sig och vill bli klappad. Helt plötsligt kan hon börja bita riktigt hårt, alltså inte bara markera att hon inte vill längre utan hon blir verkligen arg.

Inte alltid men ibland när jag rör mig i lägenheten så går hon framför och jamar och tittar på mig, som om hon gick fot ungefär. Då vet jag inte vad det är hon vill. Hon har mat, lådan är ren och hela den biten.Om jag inte sätter mig ner och börjar klappa på henne då så hoppar hon upp och biter mig i benet.

Hon gör det bara med mig inte husse. Hon försökte en gån med honom men han daskade till henne så hon vågar inte gå på honom igen. Även jag har varit brysk mot henne, puttat undan och sagt "nej". Har även stängt in henne i badrummet då det biter mer på henne när hon inte får vara med eftersom hon är så social.

Jag leker mycket med henne dagligen så hon ska bli av med energi.

Hon är en innekatt men får vara ute på landet, det blir ca 5 veckor totalt om året. Då jagar hon råttor och är ute 10-12 timmaar/dag och verkligen njuter av det.

Har har pratat med veterinären i samband med steriliseringen och hon sa att tigrerade/sköldpaddsfärgade katter är mkt mer aggresiva än andra. Hon vågade inte ens ta ut henne ur transportburen då hon satt med öronen bakåt och fräste ordentligt åt henne. Jag kunde ta ut henne utan problem, hon var rädd och tryckte sig mot min kropp.

Hon är en väldigt spciell katt om jag jämför med de två jag haft tidigare. Hon pratar hela tiden, svarar när man säger något till henne, vill vara med överallt, när jag badar, är på toa, diskar, sitter vid datorn, på baklongen etc etc. Vart jag än går har jag henne i släptåd.

Om jag går hemifrån sitter hon en stund vid dörren och gnäller trots att husse är hemma.

Kanske ska berätta att hon var 7 veckor när jag fick henne. Om jag inte tog henne då skulle de ha tagit ihjäl henne och syskonen. Hon åt, gick på lådan och klarade sig men tydde sig till mig och det har hon fortsatt göra.

Någon som känner igen detta beteende och kan ge mig råd så blir jag tacksam!

Hälsningar Tiger och Åsa

 

[Sassy]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Vilken veterinär En vet ska klara av stressade katter, och inte skylla beteendet på deras färg...

Att hon biter på det sättet när man gosar är ganska vanlig, en slags stressreaktion då hon dels tycker det är väldigt mysig att gosa, dels blir stressad av det för att hennes instinker säger att det kan vara farligt. Hon biter, och sedan är stressen borta ett tag. Om ma är uppmärksam kan man se på katten att den "laddar upp", kroppen spänns lite, lite, morrhårskuddarna spänns, pupillstorleken ändras precis innan hugget, och svansen rör sig mer. Katters kroppspråk är mycket fint, vi klumpiga människor uppfattar det ofta inte.

Hon verkar ställa höga krav på dig, hon kan inte acceptera att inte få din uppmärksamhet när hon begär det. Det kan vara störningar som beror på att hon tog alldeles för tidigt, när mamman stöter bort ungarna är det en "övning" för att klara framtida frustrationer. Nu är det ju inte mycket att göra åt saken, annat än att jobba på att observera henne noga när ni gosar, och faktiskt säga ifrån när hon hoppar upp och biter i benet!

 

[Maiya]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Lånar min vänss nick här.

Hon är en ett år gammal tigrerad (3 färgad) eller sködpaddsfärgad, lite osäker benämningen. Steriliserad för 6 månader sedan.

Det här är vad jag är konfunderad över:

När hon hoppar upp i knäet är hon jättegosig och till sig och vill bli klappad. Helt plötsligt kan hon börja bita riktigt hårt, alltså inte bara markera att hon inte vill längre utan hon blir verkligen arg.

Inte alltid men ibland när jag rör mig i lägenheten så går hon framför och jamar och tittar på mig, som om hon gick fot ungefär. Då vet jag inte vad det är hon vill. Hon har mat, lådan är ren och hela den biten.Om jag inte sätter mig ner och börjar klappa på henne då så hoppar hon upp och biter mig i benet.

Hon gör det bara med mig inte husse. Hon försökte en gån med honom men han daskade till henne så hon vågar inte gå på honom igen. Även jag har varit brysk mot henne, puttat undan och sagt "nej". Har även stängt in henne i badrummet då det biter mer på henne när hon inte får vara med eftersom hon är så social.

Jag leker mycket med henne dagligen så hon ska bli av med energi.

Hon är en innekatt men får vara ute på landet, det blir ca 5 veckor totalt om året. Då jagar hon råttor och är ute 10-12 timmaar/dag och verkligen njuter av det.

Har har pratat med veterinären i samband med steriliseringen och hon sa att tigrerade/sköldpaddsfärgade katter är mkt mer aggresiva än andra. Hon vågade inte ens ta ut henne ur transportburen då hon satt med öronen bakåt och fräste ordentligt åt henne. Jag kunde ta ut henne utan problem, hon var rädd och tryckte sig mot min kropp.

Hon är en väldigt spciell katt om jag jämför med de två jag haft tidigare. Hon pratar hela tiden, svarar när man säger något till henne, vill vara med överallt, när jag badar, är på toa, diskar, sitter vid datorn, på baklongen etc etc. Vart jag än går har jag henne i släptåd.

Om jag går hemifrån sitter hon en stund vid dörren och gnäller trots att husse är hemma.

Kanske ska berätta att hon var 7 veckor när jag fick henne. Om jag inte tog henne då skulle de ha tagit ihjäl henne och syskonen. Hon åt, gick på lådan och klarade sig men tydde sig till mig och det har hon fortsatt göra.

Någon som känner igen detta beteende och kan ge mig råd så blir jag tacksam!

Hälsningar Tiger och Åsa

Det är inget fel på katten, snarare er uppfostring av den. Jag vill inte låta brysk, men det är nog tyvärr så.

Ett tips till att börja med är att ni läser litteratur om kattens beteende och utveckling. Ni tog katten vid 7 veckors ålder och jag förstår att ni inte hade nåt val. Det som händer när man tar en kattunge för tidigt från mamman är att den inte fått den grundtrygghet etc som den behöver. Vid tolv veckors ålder är kattungen redo att tas. De sista veckorna är väldigt viktiga då mamman lär kattungen att vara mer självständig. Kattmamman stöter alltså bort kattungen, men detta just för att kattungen ska bygga upp ett grundsjälvförtroende.

Er kisse fick aldrig de sista viktiga veckorna och det innebär att hon inte är en trygg katt och inte har "brutit" med mamman. Hon trotsar alltså mot er och har fått beteendeproblem.

Vår ena kisse kunde också bitas riktigt hårt och vi har fått jobba bort det med bestämdhet och POSITIV förstärkning. Kan inte nog påtala vikten av att INTE använda aggressivitet eller våld för att uppfostra vare sig djur eller människor. Man får iinte en katt att sluta med ett negativt beteende genom att använda våld!!!!!!!!! Det ni får i stället är en osäker, deprimerad och otrygg katt.

Det första ni behöver göra nu är att bygga upp förtroendet igen. Som sagt, läs litteratur, sök runt på kattsidor på internet. när hon biter er så säg nej bestämt, ta bort henne från er och ignorera henne en stund. När hon inte biter så ger ni henne positiv förstärkning och berömmer henne. Detta är jätteviktigt.

Att stänga in henne i badrummet hjälper inte ett endaste dugg. Hon kan inte koppla ihop det med att hon bet er. Katter kan inte göra den kopplingen och förstå att det är en konsekvens.

Och kom ihåg en sak, detta kan ta tid så ni måste ha tålamod och inte bli arga och slå henne igen. Blir alldeles bedrövad över attni redan gjort det, det kan ha förstört mycket.

Hon verkar vara en väldigt sällskapssjuk katt och jag skulle inte blir förvånad om det hjälpte att skaffa henne en kompis. Gärna då en kattunge. Hon behöver kanske mer än ni kan ge henne. Hon påminner väldigt mycket om min honkatt och det har gett henne mycket att ha en kompis här.

Vad gäller er veterinär så säger jag bara - BYT! Den veterinären kan inte vara påläst om katter och katters beteende. Blir mörkrädd. NEJ - hennes färg/teckning har INGENTING med hennes beteende att göra. Förstår inte att en veterinär på fullaste allvar tror det. Dessutom ska ni ha en veterinär som inte blir rädd för en katt som fräser i från när den är i en otrygg miljö. Jisses. Visst ska veterinären ha respekt, men det låter ju som att hon inte visste hur hon skulle hantera det och det ska hon veta osm veterinär.

 

[musen21]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Det låter exakt som min lilla miss! Samma färg oxå. Hon är två år nu och bits väldigt sällan men när hon var yngre kunde hon göra det. Hon pratar mer än gärna, högt och länge och följer efter mig, oavsett om vi är inne lr ute. Sen älskar hon att ligga och mysa med mig. Hon trycker sig mot mig och stångas för fullt. Jag tycker bara att det är mysigt och ser inget problem med det. Fast visst kan hon vara lite dryg ibland när hon "skriker"... Hon tyr sig också lite mer till mig än min sambo men det kan bero på att jag har hanterat henne mera. Hon verkar se mig som en mamma.

 

[MissFideli]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Att sköldpaddsfärgade katter är annorlunda är lika sant som att blondiner är korkade. Det har inget med färgen att göra, utan precis som nån här skriver så är det en uppfostringsfråga.

 

[Icka]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Vill bara sticka in med en anna liten fråga här. Trådskaparen säger att katten får vara ute några veckor varje år och resten har den inne som sommarkatt, hur funkar det för katter egentligen? Längtar dom inte väldigt mycket efter att vara ute då när man har dom instängda resten av året? Har själv tänkt på detta då det hade vart skoj att ta med katterna till föräldrarna som bor rätt så lantligt men har inte vetat om dom egentligen får ut något av det i längden.

 

[MissFideli]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Vissa klarar det väldigt bra. Dom flesta jag hört som har så åker ut till stugan eller iaf till ett annat ställe, och det verkar som katterna håller isär ställena.

 

[Mabuse]

Sv: Vad är det för fel på katten?

Vi gör så med vår katt, det är inga problem. Hon är utekatt på sommarstället och innekatt i stan. Eftersom hon aldrig har gått ut i stan verkar hon inte förstå att det går att komma ut där. När hon var liten brukade hon försöka smita ut genom dörren, men har aldrig kommit längre än trappuppgången, och den är ju inte så kul, så hon har slutat med det nu. När hon är på landet däremot blir hon stensur om hon inte får gå ut, där vet hon ju att det går att komma ut.

Psykiskt verkar hon bara må bra av att få gå ut, det man kan märka när hon kommer hem till stan är att hon är lugnare och sover mer ett par dagar. Sen är hon som vanligt igen, fullt ös!