Uttråkat och gnälligt barn (8 år)

[Horzelover]

Vår son som är 8 år har precis fått en lillasyster (2 mån) men länge varit ensambarn. Sedan ett år tillbaka cirka har han börjat gnälla om att han inte har något att göra och om vi föräldrar inte kan leka med honom. Ibland gör vi det, spelar något spel eller liknande en stund. Tyvärr så verkar det bara snurra igång förväntningarna på leksällskap än mer. Han får helt enkelt aldrig nog! Kompisarna ringer på dörren och vill leka och han avböjer - han vill vara med mamma och pappa säger han. Detta även om vi gör våra sysslor och han gör sitt när de ringer på. (Detta skedde alltså redan innan bebin kom).

Det jag funderar över, hur ska vi få slut på detta eviga tjat om att vi ska göra saker med honom och att han har tråkigt och INGET att göra. Vi har provat allt, föreslagit saker han kan göra, föreslå att ringa kompisar och påminnt om att han har många roliga leksaker i sitt rum att leka med.

Ni som har åttaåringar, är det en specifikt kämpig ålder för barn (och föräldrarna?). Känslorna hans åker bergochdalbana och humöret med...

/Anna

 

[Gumman]

Sv: Uttråkat och gnälligt barn (8 år)

Jag har haft samma problem med min 12 åriga dotter, men jag har sett till att hon fått lära sig att ha tråkigt. 10 åringen har blivit 3 år på nytt sen Kevin föddes. Det enda som hjälper är att gosa med sina barn lite extra den här tiden. Ta det då du har tid. Inte när 8 åringen vill för då blir det hela tiden. Sätt gränser och tala om för 8 åringen att det är nyttigt att ha det tråkigt ibland.

 

[Britta68]

Sv: Uttråkat och gnälligt barn (8 år)

Där i 9-årsåldern kommer en jobbig period, det kan säkert variera från barn till barn exakt i vilken ålder de kommer in i den. Man gråter lätt, man tjatar, man visar humör och sällan är nånting till lags. Så var det med vår son, som nu snart fyller 10. (Han fick också ett syskon vid 8,5 efter att ha varit ensmabarn tills dess. Men jag tror inte att saken hade med det att göra) Nu är han glad och harmonisk igen! Det är perioder de skall genom för att växa, helt enkelt.

 

[Horzelover]

Sv: Uttråkat och gnälligt barn (8 år)

Jaa, känner verkligen igen mig i vad du skriver Britta. Sonen tycker aldrig att vi gör något roligt med honom och när vi väl gör det typ går på museum, går på bio så får vi inte ens ett tack. Och ber vi om det så säger han att "ja men det var ändå så tråkigt". Fast jag tror inte att han tycker det innerst inne utan det är tråkigt när det roliga är över.

Han har aldrig betett sig så otacksamt tidigare! Men jag tycker att det pågått så länge bara, ett år uniefär. Man känner sig som en usel morsa och jag kan få så dåligt samvete, fast jag vet innerst inne att det inte är synd om honom.

Gråter gör han hur lätt som helst och han kan säga "jag är dum i huvudet" så fort man säger något fostrande, i stil med "en bra vän tänker inte på sig själv i första hand" när han inte bjuder sina kompisar först när vi fikar tex.

Sonen är också så otroligt svarsjuk på mig och min man. Han riktigt bevakar oss två, vi får knappt ens prata med varandra utan att han ska klänga framförallt på min man. Vet inte om det är för att jag är trött av att ha bebisen också men jag känner mig så lättirriterad i de lägena. Jag skulle nog påstå att vi är rätt så "stränga" föräldrar dessutom, men vårt system verkar inte fungera alls