purity_666
Trådstartare
Den här tråden har inget med den andra hjälptråden att göra.
Jag har en bekant som starkt börjat engagera sig i en frivillig verksamhet riktat mot hemlösa/utslagna i vår stad. Det är väl en bra tanke i grunden. De har gemensamma fikaträffar på stan där folk kan komma och prata en stund, käka smörgås och sådär. De har även en del klädinsamlingar, insamling av hygienartiklar osv. Sakerna ges ju då direkt till de behövande. Så långt inga problem.
Sen har min bekanta gått lite längre. Hon är hemma hos en del och städar, bjuder med dom ut och käkar, har haft med någon hem till sommarstugan osv. Visst det är hennes val.
Det jag funderar över är att allt publiceras i minsta detalj på FB. Flera bilder om dagen där hon kramar någon utslagen människa, städar hemma hos missbrukare osv. Alltid spex, kramar, pussar på kinden och allt är så härligt.
Ja det är ju bra att det är så, men jag blir illa berörd. Jag känner lite att personerna används för att boosta det egna egot. Jag vet att några av personerna på bilderna har både psykiska besvär samt missbruksbesvär. Det känns lite som om de visas upp som en trofé över hur bra den här människan är.
Föreningen har en hemsida och bilderna från evenemangen är ju en sak, men personens egna FB är fylld av likadana bilder. Jag kanske är känslig, vad vet jag. Jag har jobbat med samma klientel, men då haft det som yrke och haft sträng sekretess med allt vad det innebär. Kanske är det därför jag tycker personerna exploateras lite. Jag vet inte. Det känns bara alldeles för mycket som att bilderna kablas upp för att visa hur bra personen är, hur roligt de har, hur snällt det är att städa hemma hos den missbrukande människan, hur fint det är att käka pizza med människan. Personerna på bilden hamnar ju i en sorts beroendeställning också.
Hur tänker ni? Är det helt okej att slänga upp bilder på "a-lagar Hasse och Kalle" varje dag för att visa hur härligt man har? Eller blir det integritetskränkande mot personerna? De bryr sig säkert inte i stunden i alla fall. Jag kanske bara är för inställd på att vara professionell i mötet, inte klänga i knät, pussas och sprida bilder överallt.
Jag har en bekant som starkt börjat engagera sig i en frivillig verksamhet riktat mot hemlösa/utslagna i vår stad. Det är väl en bra tanke i grunden. De har gemensamma fikaträffar på stan där folk kan komma och prata en stund, käka smörgås och sådär. De har även en del klädinsamlingar, insamling av hygienartiklar osv. Sakerna ges ju då direkt till de behövande. Så långt inga problem.
Sen har min bekanta gått lite längre. Hon är hemma hos en del och städar, bjuder med dom ut och käkar, har haft med någon hem till sommarstugan osv. Visst det är hennes val.
Det jag funderar över är att allt publiceras i minsta detalj på FB. Flera bilder om dagen där hon kramar någon utslagen människa, städar hemma hos missbrukare osv. Alltid spex, kramar, pussar på kinden och allt är så härligt.
Ja det är ju bra att det är så, men jag blir illa berörd. Jag känner lite att personerna används för att boosta det egna egot. Jag vet att några av personerna på bilderna har både psykiska besvär samt missbruksbesvär. Det känns lite som om de visas upp som en trofé över hur bra den här människan är.
Föreningen har en hemsida och bilderna från evenemangen är ju en sak, men personens egna FB är fylld av likadana bilder. Jag kanske är känslig, vad vet jag. Jag har jobbat med samma klientel, men då haft det som yrke och haft sträng sekretess med allt vad det innebär. Kanske är det därför jag tycker personerna exploateras lite. Jag vet inte. Det känns bara alldeles för mycket som att bilderna kablas upp för att visa hur bra personen är, hur roligt de har, hur snällt det är att städa hemma hos den missbrukande människan, hur fint det är att käka pizza med människan. Personerna på bilden hamnar ju i en sorts beroendeställning också.
Hur tänker ni? Är det helt okej att slänga upp bilder på "a-lagar Hasse och Kalle" varje dag för att visa hur härligt man har? Eller blir det integritetskränkande mot personerna? De bryr sig säkert inte i stunden i alla fall. Jag kanske bara är för inställd på att vara professionell i mötet, inte klänga i knät, pussas och sprida bilder överallt.