Utnyttja hjälpbehövande för sitt eget välmående

[virra]

Den här tråden har inget med den andra hjälptråden att göra.

Jag har en bekant som starkt börjat engagera sig i en frivillig verksamhet riktat mot hemlösa/utslagna i vår stad. Det är väl en bra tanke i grunden. De har gemensamma fikaträffar på stan där folk kan komma och prata en stund, käka smörgås och sådär. De har även en del klädinsamlingar, insamling av hygienartiklar osv. Sakerna ges ju då direkt till de behövande. Så långt inga problem.
Sen har min bekanta gått lite längre. Hon är hemma hos en del och städar, bjuder med dom ut och käkar, har haft med någon hem till sommarstugan osv. Visst det är hennes val.

Det jag funderar över är att allt publiceras i minsta detalj på FB. Flera bilder om dagen där hon kramar någon utslagen människa, städar hemma hos missbrukare osv. Alltid spex, kramar, pussar på kinden och allt är så härligt.
Ja det är ju bra att det är så, men jag blir illa berörd. Jag känner lite att personerna används för att boosta det egna egot. Jag vet att några av personerna på bilderna har både psykiska besvär samt missbruksbesvär. Det känns lite som om de visas upp som en trofé över hur bra den här människan är.

Föreningen har en hemsida och bilderna från evenemangen är ju en sak, men personens egna FB är fylld av likadana bilder. Jag kanske är känslig, vad vet jag. Jag har jobbat med samma klientel, men då haft det som yrke och haft sträng sekretess med allt vad det innebär. Kanske är det därför jag tycker personerna exploateras lite. Jag vet inte. Det känns bara alldeles för mycket som att bilderna kablas upp för att visa hur bra personen är, hur roligt de har, hur snällt det är att städa hemma hos den missbrukande människan, hur fint det är att käka pizza med människan. Personerna på bilden hamnar ju i en sorts beroendeställning också.

Hur tänker ni? Är det helt okej att slänga upp bilder på "a-lagar Hasse och Kalle" varje dag för att visa hur härligt man har? Eller blir det integritetskränkande mot personerna? De bryr sig säkert inte i stunden i alla fall. Jag kanske bara är för inställd på att vara professionell i mötet, inte klänga i knät, pussas och sprida bilder överallt.

Obehagligt.

Jag undrar också vad som händer med den människa som inte förmår visa tacksamhet, som inte förmår le och vara glad? Den som är i enormt behov av hjälp, men kanske inte klarar att le på bilden, som kanske är djupt deprimerad och inte orkar vara glad över pizzan? Det verkar som att - förutom att behövande människor visas upp som troféer på fb - de behövande inte har möjlighet till integritet. Vad händer om man inte har lust att följa med till sommarstugan? Om man faktiskt inte vill umgås med just sen här personen och om man inte vill kramas med den när det ska tas bilder? I en sådan beroendeställning de här människorna hamnar i blir det omöjligt för dem att visa sig aviga eller otrevliga och därför tänker jag att man som hjälpande behöver behandla det hela med professionalitet och varsamhet och aldrig låta sina egna banala intressen gå före.

 

[Lejonelle]

Det känns bara alldeles för mycket som att bilderna kablas upp för att visa hur bra personen är, hur roligt de har, hur snällt det är

Hur tänker ni? Är det helt okej

Nej, det är inte OK nånstans. Personer som är ideella medarbetare i min organisation gör jag en tystnadsöverenskommelse med. Den är inte juridiskt bindande men ger mig åtminstone tillfälle att tala om integritet och respekt med mina volontärer. Och de skriver på ett papper.

Om det uppstår vänskap mellan två personer, en "hjälpare" och en "hjälpbehövande" är det förstås inget jag kan påverka men när relationen blir så ojämlik som du beskriver tyder det på någon svårighet nånstans.

Det känns gott i hjärtat när man får hjälpa och det är skönt att känna sig behövd. Det är inte i sig negativa känslor men man kan bli berusad av sin egen godhet och gå igång på den känslan snarare än på vad den hjälpbehövande egentligen behöver. Ibland är det ju gränser, fasthet och krav som behövs snarare än kravlös snällhet. Och det uppstår alltid en makt-obalans som man behöver fundera på.

Jag är professionell hjälpare och det är klart att jag även hjälper privat. Men jag försöker verkligen att alltid göra det utifrån vad som hjälper den person det handlar om i längden och inte utifrån vad som känns gott för mig själv. Så jag ger i regel genom organisationer och inte direkt till folk, utom att jag lägger en slant i tiggares muggar då och då, eftersom det skadar mitt hjärta att gå förbi.