Sv: Uteridning, problem!! *långt*
Det där låter som om jag skrivit det. Haft min vallack i flera år nu, och då och då kommer detta beteende tillbaka, spec om han vilat ngn dag.
Han började krångla i samband med att han verkligen började se stallet som sitt hem, och han byggde muskler och fick bättre kondition.
Det blev värre och värre, och jag blev rädd för honom, ordentligt rädd kan jag säga. Han vände, backade, lättade fram, snodde runt, och klämde jag åt med skänlarna så ställde han sig, och det högt. Han lärde sig fort hur han skulle göra för att jag skulle sluta. Var en fruktansvärd period.
Hade inga som helst problem på banan, inga problem att rida ut med sällskap, och inga problem när ngn gick med bredvid.
Det första jag gjorde, var att promenera den första biten. För att bli av med min rädsla, och stärka bandet mellan oss. Han kunde ju aldrig bli bättre, om han kände att jag satt och skakade som ett asplöv på ryggen.
Det var/är vid ett speciellt ställe som han vägrar gå. Kommer vi bara förbi där, så går han sen.
Efter att ha promenerat ett bra tag, så gick han förbi utan problem.
Nog för han tittade och blåste lite, men jag kände mej endå säkrare.
Satte upp, och han satte igång igen, att han inte skulle gå. Nu kände jag mej säkrare, och försökte sitta så lugnt och avslappnat som möjligt i sadeln.
När han började så drev jag mjukt fram. Berömde. Lät han stå en stund, och drev sen igen. Där brukade han börja vilja vända. Då överraskade jag med att helt enkelt vända åt andra hållet. Ville han backa, så vände jag nosen hans hemåt, och sa åt honom att backa åt det hållet vi skulle. Han kom snabbt på att backa är varken roligt lr lätt, så då började han o vända självmant åt rätt håll, och gå framåt.
Vet inte om detta är till ngn hjälp, men kanske värt att prova?
Vill din häst vända, så gör du en volt åt andra hållet.
Vill hästen backa, vänd så den får backa en lite bit åt det hållet ni ska.
Var lugn och mjuk, men endå bestämd. Se till att vara avslappnad i sätet. Minsta jag spände mej, lr jag behövde bara tänka "att snart börjar han", så känner hästen det direkt.
Ngt som funkade bra för mej, var att skritta på lång tygel, sitta mjukt i sadeln, och fästa blicken långt bort i fjärran, och försöka sysselsätta tankarna med annat.
Är det vid ett speciellt ställe/ngn speciell sak som hästen ej vill gå förbi, så fäster man själv ofta hela sin uppmärksamhet mot just den saken, och det känner ju hästen också direkt. "Tittar matte, så tittar jag" liksom.
En annan sak som också fungerar för oss, är att om han krånglat, och jag iaf fått honom att stå stilla, så tar jag tyglarna, rider han i form, kanske gör lite öppna, sluta, skänkelvikningar fram och tillbaks över vägen, både i skritt och trav. Då sysselsätter jag både mina och hästens tankar.
Hoppas uteritterna går bättre snart! Ha tålamod, var lugn och bestämd. Visa hästen att när du säger att ngt inte är farligt, så kan hästen lita på vad du säger. Bygg upp ett band av tillit mellan er. Det tar lååång tid att lära känna en häst bra.
