L
lisa
Blev inspirerad av allt ute/innekattsprat att göra en ny tråd :smirk: Den här gången gäller det INTE principfrågan, utan jag skulle vilja ha era åsikter om vad som är bäst att göra i just min katts fall.
Bakgrund: det handlar om familjens gamla katt (en vanlig bondtant) som levt som utekatt större delen av sitt 14,5-åriga liv. Med "utekatt" menar jag då att hon har fått gå in och ut som hon har velat, dvs. hon har lika gärna kunnat sova i min säng hela natten som varit ute och busat
De senste 2 åren har hon - av olika anledningar - levt som innekatt och trivts utmärkt med det. Hon valde att sluta gå ut själv, även om hon gavs möjligheten. Det var detta som gjorde att jag valde att ta hand om henne nu, när hon blev tvungen att flytta pga allergi. Jag bor i lägenhet och hade jag inte vetat att hon kunde vara inne skulle jag inte ha tagit hit henne...
Jag har haft "min" kisse hemma i drygt en vecka nu och det är jättehärligt Jag har verkligen saknat att ha katt och det är sååå gosigt. Men nu till saken: De sista 3-4 kvällarna har hon suttit innanför ytterdörren eller i fönstret och ylat, jamat och gråtit och tittat med stora ögon på allt som händer utanför.
Mitt hjärta svider - jag klarar inte av att se henne vilja gå ut! Vi har försökt med sele (inte sen hon flyttade hit utan tidigare) men det går inte, hon blir hemskt förnärmad och lägger sig platt på marken eller ålar sig ur...
Saken är den att vi just nu bor så att vi KAN släppa ut henne, visst finns det bilvägar runtomkring men inga stora vägar... Hon har ju som sagt fått gå ut i 13 år och där fanns det också (små) bilvägar.
De två största argumenten jag ser MOT att släppa ut henne är 1) att det är lite besvärligt att administera eftersom vi bor på 2 vån (lght i tvåfamiljshus) och alltså inte har egen ingång och 2) att jag skulle oroa mig för mycket och inte kunna slappna av när hon är ute. Två egoistiska skäl alltså
Vad tycker ni??? Jag vet att det finns folk här på Buke som tycker jag är en djurplågare om jag släpper ut henne, andra som tycker jag är det om jag låter bli Själv vet jag varken till eller från just nu, Hjäääälp
Bakgrund: det handlar om familjens gamla katt (en vanlig bondtant) som levt som utekatt större delen av sitt 14,5-åriga liv. Med "utekatt" menar jag då att hon har fått gå in och ut som hon har velat, dvs. hon har lika gärna kunnat sova i min säng hela natten som varit ute och busat
De senste 2 åren har hon - av olika anledningar - levt som innekatt och trivts utmärkt med det. Hon valde att sluta gå ut själv, även om hon gavs möjligheten. Det var detta som gjorde att jag valde att ta hand om henne nu, när hon blev tvungen att flytta pga allergi. Jag bor i lägenhet och hade jag inte vetat att hon kunde vara inne skulle jag inte ha tagit hit henne...
Jag har haft "min" kisse hemma i drygt en vecka nu och det är jättehärligt
Jag har verkligen saknat att ha katt och det är sååå gosigt. Men nu till saken: De sista 3-4 kvällarna har hon suttit innanför ytterdörren eller i fönstret och ylat, jamat och gråtit och tittat med stora ögon på allt som händer utanför.Mitt hjärta svider - jag klarar inte av att se henne vilja gå ut! Vi har försökt med sele (inte sen hon flyttade hit utan tidigare) men det går inte, hon blir hemskt förnärmad och lägger sig platt på marken eller ålar sig ur...
Saken är den att vi just nu bor så att vi KAN släppa ut henne, visst finns det bilvägar runtomkring men inga stora vägar... Hon har ju som sagt fått gå ut i 13 år och där fanns det också (små) bilvägar.
De två största argumenten jag ser MOT att släppa ut henne är 1) att det är lite besvärligt att administera eftersom vi bor på 2 vån (lght i tvåfamiljshus) och alltså inte har egen ingång och 2) att jag skulle oroa mig för mycket och inte kunna slappna av när hon är ute. Två egoistiska skäl alltså
Vad tycker ni??? Jag vet att det finns folk här på Buke som tycker jag är en djurplågare om jag släpper ut henne, andra som tycker jag är det om jag låter bli
Själv vet jag varken till eller från just nu, Hjäääälp 
