Min erfarenhet av fjordingar är att de är i grunden vänliga hästar, men absolut inga blyga violer. Tvärtom ganska hårda hästar som behöver veta vart skåpet ska stå, om de inte ska bli odrägliga pansarvagnar.
I ridningen upplever jag att de av naturen inte är särskilt känsliga (ffa i munnen), så om man vill ha en fjording känslig så måste man träna upp den känsligheten, den finns inte där av sig själv. Så tydlig och vänlig, med mycket beröm (eftersom det är snälla hästar som i grund och botten vill vara till lags). Men eftersom det samtidigt är hästar som inte nödvändigtvis arbetar ihjäl sig i onödan, så att säga, så väldigt tydlig med att när jag säger fram så menar jag fram. Och tusen små tempoväxlingar och förhållningar för att göra hästen mer lyhörd.
