urk....

[Freyja_bus]

usch, urk, fy, bläääää, snyft

Ungefär så mår jag just nu. Hur fixar folk att ha en liten hemma och samtidigt vara nygravid och hysteriskt illamående?!?!?!?! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄää

Jag vill egentligen ingenting mer än att klaga med den här tråden =) Jag sitter och kramar toalettstolen varje dag fram till kl 15 ungefär. Efter det får jag i mig lite grann som jag får behålla, men illamåendet sitter ändå i helatiden. Jag visste att det skulle bli såhär! Med My spydde jag dygnet runt i nio veckor..

Samtidigt är jag ju jätteglad över att vara gravid, som jag har längtat liksom. Det kanske är rätt åt mig det här

//Julia

 

[turbofling]

Sv: urk....

Jag tänkte pa dig häromdagen och funderade pa hur du madde.
Trakigt att du mar sa daligt nu ocksa, hoppas det inte sitter i lika länge som med My.

Kan inte du bli sjukskriven och din man vara föräldraledig sa han kan ta hand om My.

 

[Bollen]

Sv: urk....

Jadu.... här hemma hamnar vi i soffan så fort vi klivit upp ur sängen. Efter sisådär en 20 minuter brukar jag palla att gå upp och värma gröt till Alice och bre en smörgås och fixa ett glas saft till mig. Detta tar jag med mig till soffan och där intar vi frukosten...
Sen tar det ytterliggare 20 minuter innan illamåendet släpper och då kallar hästarna på mig genom att missnöjt banka i stallväggen.
Sen brukar det vara lugnt till lunch, men efter att den har ätits (vid bordet) så kommer illamåendet igen och jag intar soffläge igen en stund innan det är sovdags=promenad för Alice. Oftast slocknar jag efter att jag har varit ut och mockat i samband med promenaden.
Illamåendet kommer tillbaka efter kvällsmaten och strax innan det är dags att gå och sova......
tur att Alice ÄLSKAR att bläddra i böcker och leker en hel del själv.... och att hon inte är super hungrig på morgonen, utan myser mer än gärna i soffan

Jag som i vanliga fall älskar att laga mat och planerar veckans måltider redan onsdagen innan orkar inte ens öppna en kokbok utan det blir om det är en bra dag köttfärsås och spagetti, är det en dålig dag får min man köpa med sig mat hem från stan....

Borsta tänderna är det värsta, kväljningar from hell!

Enligt min man var jag precis likadan när jag väntade Alice, men det har jag förträngt!

 

[vindvissla]

Sv: urk....

Åhhh jag vet hur det känns. Stackars stackars dig, fast ändå inte Det gååår över om ett tag! Tills dess får du skriva här och gnälla.

 

[Calazirya]

Sv: urk....

Åh vännen :-/

Skickar en kram genom buke..

 

[Snyggve]

Sv: urk....

Usch vad jobbigt Hoppas du piggar på dig snart (tänk på vad du har att se fram emot!)

 

[Lottch]

Sv: urk....

Stackare!

Jag fasar lite för när vi ska börja med barn nummer två, nu har ifs vår etta inte kommit ut än, hehe. Jag mådde precis som du beskriver dygnet runt de första 3,5 månaderna av den här graviditeten och var i stort sett ett kolli. Min syssling hade det precis likadant. Som tur är har min mamma, som då kommer att bo på samma gård som vi gör och vara pensionär lovat att ställa upp och passa ettan om jag skulle må som jag mådde i början av den här grav.

Du har inte gått till läkaren och sett om du kan få lite starkare medecin? När min syssling fick det så började hon leva igen istället för att inte kunna röra sig utan att spy. Hoppas verkligen att du kan få hjälp och blir bättre!

 

[ett-syskon-2010]

Sv: urk....

Ja det måste vara skitsvårt det där...

Med våran dotter började jag kräkas innan jag plussade, och sedan var hela graviditeten, som varade i 42+2 veckor, en enda lång magsjuka. Jag var sjukskriven och mer eller mindre sängligande, och låg inne på sjukhus med dropp i perioder, trots kraftigast möjliga medecinering. Det var hysteriskt jobbigt, och då hade vi bara en liten hobbygård och 3 hästar att ta hand om vilket maken då skötte själv. Ja han skötte allt faktiskt för jag var så svag och matt och yrslig av allt spyende, jag lagade inte mat en enda gång ens från att jag började spy.

Nu väntar vi 2:an, är bara i v 6 än så länge och är än så länge hanterbart illamående och kräks tämligen sällan, hoppas det håller i sig för jag vet inte hur det ska gå om jag kommer må likadant som vid förra graviditeten, nu med större gård som måste producera saker också och inte bara hållas flytande, en massa djur varav vissa saker med dem kan bara jag sköta, maken heltidsarbetar utanför hemmet och vi har en 4-åring...

 

[Fiffi1]

Sv: urk....

Tycker så synd om dig.
Vilken flashback jag får, när jag väntade nr 2 så spydde jag otroligt mycket att nr 1 lärde sig att stå och spotta i toan när jag gjorde det andra. Det kom alltid så fort och jag ville inte skrämma dottern med att hålla undan henne när hon hann i fatt mig inne på toan. Som tur försvann hennes beteende när jag mådde bättre. Nu var hon bara lite över ett år när när jag började vänta nr 2 så det försvann snabbt.

 

[Fiffi1]

Sv: urk....

usch, urk, fy, bläääää, snyft

Ungefär så mår jag just nu. Hur fixar folk att ha en liten hemma och samtidigt vara nygravid och hysteriskt illamående?!?!?!?! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄää

Jag vill egentligen ingenting mer än att klaga med den här tråden =) Jag sitter och kramar toalettstolen varje dag fram till kl 15 ungefär. Efter det får jag i mig lite grann som jag får behålla, men illamåendet sitter ändå i helatiden. Jag visste att det skulle bli såhär! Med My spydde jag dygnet runt i nio veckor..

Samtidigt är jag ju jätteglad över att vara gravid, som jag har längtat liksom. Det kanske är rätt åt mig det här

//Julia

Försök att ha något i magen hela tiden, så magen arbetar. Jag upplevde att det gick lättare när magen fick lite i sig hela tiden. En del säger att man ska käka ett kex innan man stiger upp ur sängen.
Jag spydde så mycket att jag lärde mig att det fanns tilltugg som var bättre att spy än andra Gurka är lätt ätet och lätt sp***, morötter lika. Kexchoklad hade jag alltid med mig var jag än gick (och plastkasse)
Kall nyponsoppa funkade också bra för mig, det var inte så svårt att få ur heller.... Jag gav upp ett tag och orkade inte äta för det kom ju ändå upp igen men jag blev så svag och behövdes vätskas upp, fick börja äta en tesked välling, vänta en stund, en till tesked.

Det är enda gången min mamma kom hem och lagade "mat" till mig genom att jag sade ifrån åt min man. Mamma kokade slätvälling (blä) och tvingade i mig sked efter sked. Efter det vände det faktiskt, gick ner några kilo i början av grav.
Gullemamma

Hoppas det går bra för dig och att det går över snart

 

[Freyja_bus]

Sv: urk....

kl

Tack för alla uppmuntande och värmande ord, det hjälper faktiskt lite!

Idag var jag hos barnmorskan för inskrivning och hon fixade lergigan comp till mig, så får vi se om det hjälper. Jag hyser inga större förhoppningar, men det vore ju helt underbart om det hjälpte!

Jag försöker att äta på morgonen innan jag går upp, jag försöker att få i mig lite och ofta, har testat det mesta, men allt vill bara komma upp igen. Det är inte förän fram mot kvällen som något stannar kvar, och då är det nyttigheter som makaroner, potatismos eller pommes som kan gå ner, inget annat i princip. Nyponsoppa har jag provat massa gånger, men det kommer bara upp igen, och ju mer man spyr upp det desto mindre sugen blir man ju på det! Det värsta är ju bara när man spyr och spyr och spyr så det inte finns något kvar att spy, men ändå sitter man där och hulkar...det gör ONT!

My hänger med mig på toaletten och tittar ner i toan när jag hulkar...Jag får så dåligt samvete när jag är en så tråkig mamma, men jag vet ju att det kommer att gå över och jag vet att hon klarar sig. Jag är rätt tacksam nu för att vi inte blev med barn tidigare, det är ju så skönt att My kan gå och faktiskt underhålla sig en del själv. Micke är hemma mycket som det är redan, så förhoppningsvis slipper jag sjuksrivas, men blir det värre än så här eller om det fortsätter, så är det inte hållbart.

//Julia

 

[Fiffi1]

Sv: urk....

Hoppas de hjälper dig. Jag tyckte inte att de hjälpte mig, men vem vet, jag kanske hade varit ännu sämre utan.
Kräm då? Det är också lätt att få i sig.

Min dotter var ju så liten att jag lära ha henne i närheten.

Man blir ju arg när man inte få behålla något, vad är det för idé liksom att plåga sig att äta när det ändå inte får vara kvar.


Ps. ät inte popcorn, det gör ont

 

[Freyja_bus]

Sv: urk....

Ja, jag hoppas att de hjälper!

My är ju också liten, fyller ett nästa vecka, så hon får hänga med överallt, även till toaletten

Popcorn tänker jag definitivt hålla mig borta ifrån, liksom morötter. Jag minns hur ont det gjorde att kräkas morötter sist jag var gravid, det liksom fastnade på vägen och... nä, blä jag kan inte ens tänka på det!

Nu ska jag prova äta lite gurka.

 

[Tillit]

Sv: urk....

Åh stackare, vad jobbigt det måste vara, samtidigt som det ju är något helt underbart på gång! Konstig känsla va..

Jag har också funderat på hur det ska bli med nästa barn, för jag mådde också tämligen dåligt i början - även om det inte var lika illa som för dig...

Nåja, ville mest skicka en kram genom cyber-rymden, och hoppas du blir bättre snart

 

[Comfort]

Sv: urk....

usch det kan inte vara roligt att må så illa

Syrran mådde med jätteilla med tvåan, men för henne hjälpte det med coca cola, så där är ett tips med

 

[Lottch]

Sv: urk....

Prova inte blåbärssoppa heller då, om nyponsoppa inte fungerade. Been there, done that. Har du prövat bubbelvatten? För mig fungerade det ganska bra att dricka. Efter ett tag när magen lugnat ned sig så vågade jag blanda med saft för att få i mig lite socker och annat. Choklad var även en räddare i nöden flera gånger.

Jag var precis som du, det spelade ingen roll om jag åt en skorpa på morgonen eller försökte ha något i magen, det kom upp oavsett vad man gjorde, utom på kvällen när jag kunde pressa ned diverse onyttigheter. Salta tortilla chips kunde fungera på kvällen, men inte på dagen om magen var upp och ned, hu för att kräka upp dom. Hoppas verkligen att lergigan comp kan hjälpa dig.

 

[MittNyaJag]

Sv: urk....

Helt plötsligt känns det liiite lättare att jag inte lyckats "övertala" sambon om nummer två, och då mådde jag bara lite dåligt under några enstaka veckor.

Hoppas kroppen din balanserar upp sig snabbt!! Tänk vad väl värd mödan är när det är klart!

 

[LitenIsa]

Sv: urk....

Jag överlevde enbart tack vare primperanen som jag fick utskrivna.

Trots medicin så spydde jag fortfarande men inte riktigt lika mycket. Spydde i 20 veckor med tvåan och mitt första barn var 9 mån när jag blev gravid med nr 2.

Men det går över tillslut

 

[tinissen]

Sv: urk....

elias är 10 månader nu och riktigt aktiv, jag går in i v 18 imorgon o illamåendet vill inte ta o försvinna och har dessutom halsbränna från helvetet, man står knappt ut. man bara existerar typ känns det som...
jag hoppas verkligen du slipper illamåendet snart o jag med för den delen

ska tillägga att jag tycker naturell fil lindrar lite grann..

 

[_Viva_]

Sv: urk....

Men.....


GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Detta har jag helt missat.
Gud vad underbart roligt!

(Ja, inte att du ar illamaende alltsa men att du ar gravid.)