Uppgiven

Jag vet inte vad jag ska göra åt min rygg. Jag vet inte hur man får hjälp av sjukgymnast utan att först boka tid med läkare. Och jag vet inte hur jag skulle kunna få gå hos sjukgymnast nära jobbet. Är ju inte listad på den vårdcentralen och tänker inte lista mig där heller.

Och naprapat har jag inte råd att gå till.

Träning på egen hand har aldrig tidigare funkat, så varför skulle det göra det nu? Jag har försökt yoga och jag har försökt med meditation tidigare. Och det funkade inte. Jag lyckas inte ens borsta tänderna.

Den enda lösningen jag kunnat komma på är att träna på jobbets gym tillsammans med min kollega. Då kan hon vara draghjälpen jag behöver. Men jag vet inte hur jag ska träna.

Jag ger upp. Inget verkar ju funka ändå.

 

[parellikusken]

Önskar jag vore självmordsbenägen och modig nog att dö. Jag hatar mitt liv.

Jag förstår att du har det kämpigt och jobbigt nu, men herregud, tänk på hur du uttrycker dig.
Att göra suicidhandlingar är inget eftersträvansvärt och kan vara ett jäkla helvete att leva med efteråt.

 

[Wille]

Jag förstår att du har det kämpigt och jobbigt nu, men herregud, tänk på hur du uttrycker dig.
Att göra suicidhandlingar är inget eftersträvansvärt och kan vara ett jäkla helvete att leva med efteråt.

Jag tänkte inte leva efteråt.

 

[parellikusken]

Jag tänkte inte leva efteråt.

Men skärp dig.
Mår du såhär dåligt, ring akutpsyk och ta emot hjälp. Men romantisera inte självmord öppet på nätet som det känns som att du gör nu.

 

[nullo-modo]

Jag tänkte inte leva efteråt.

Ring akutpsyk nu med en gång

 

[Raderad medlem 145710]

Ja, ett halvtidsjobb skulle räcka men tyvärr har jag inte råd att jobba så lite. 75% skulle jag kunna hanka mig fram på men det blir tufft. Och någon sjukersättning kommer jag aldrig att få. Ska jag jobba mindre än 100% så måste jag bekosta det själv.

Det är nog så ja. Ligger just nu i hängmattan och våndas över att jag inte har lagat mat.

Hur vet du att du aldrig skulle få sjukersättning? Det är svårt ja, men inte omöjligt. Av det du beskriver här känns det inte rimligt att du ska orka med heltid. Har sett en del svar du får ibland om "jag är också trött när jag kommer från jobbet". Men det är inte samma sak som när energin är slut hos en autist (eller annan funktionsnedsättning eller sjukdom).

Diagnosen har inte ändrat mig. Jag är likadan som förut. Och jag känner mig inte ett dugg autistisk.

Hur känner man sig autistisk? Bara av det du skriver här hade jag gissat på autism.

 

[Wille]

Ring akutpsyk nu med en gång

Aldrig i livet! De gör inte ett skit ändå.

Hur vet du att du aldrig skulle få sjukersättning? Det är svårt ja, men inte omöjligt. Av det du beskriver här känns det inte rimligt att du ska orka med heltid. Har sett en del svar du får ibland om "jag är också trött när jag kommer från jobbet". Men det är inte samma sak som när energin är slut hos en autist (eller annan funktionsnedsättning eller sjukdom).

Hur känner man sig autistisk? Bara av det du skriver här hade jag gissat på autism.

För att jag jobbat heltid förut. Och för att samhället förväntar sig att all energi ska gå åt till att jobba.

Jag känner aldrig igen mig när autism beskrivs eller när folk beskriver sin vardag med autism.

 

[bettysmatte]

Aldrig i livet! De gör inte ett skit ändå.

För att jag jobbat heltid förut. Och för att samhället förväntar sig att all energi ska gå åt till att jobba.

Jag känner aldrig igen mig när autism beskrivs eller när folk beskriver sin vardag med autism.

Förmodligen den bästa hjälp du kan få av habiliteringen just nu är att förstå din diagnos och att acceptera den. Det tror jag att du kommer att vara mycket hjälpt av.

 

[Wille]

Men skärp dig.
Mår du såhär dåligt, ring akutpsyk och ta emot hjälp. Men romantisera inte självmord öppet på nätet som det känns som att du gör nu.

Jag romantiserar ingenting.

 

[parellikusken]

Jag romantiserar ingenting.

Det uppfattas så när du skriver att du önskar du vore suicidal.

 

[Grazing]

Önskar jag vore självmordsbenägen och modig nog att dö. Jag hatar mitt liv.

Var glad att du inte är det, kan lova dig till 110% att det inte är någonting som du vill vara.

 

[Wille]

Det uppfattas så när du skriver att du önskar du vore suicidal.

För mig är det bara en förutsättning för att slippa ifrån det här livet.

 

[Motacilla]

Men det är ju en jättestor skillnad på att tycka att saker är jobbiga och därmed ha en diffus längtan bort från allt betungande OCH faktiskt läget då man mår så fruktansvärt dåligt att man inte mera ser nån annan utväg än att dö.

Eftersom vi är många som rör oss på forumet tycker jag att vi ska vara försiktiga med språkbruket. Saker kan vara jättejobbiga, ja. Men att skriva att man längtar efter att dö, då tycker jag att man måste stanna upp och fundera på varför man uttrycker sig så.

Självmord är fruktansvärt och det drabbar omgivningen oerhört hårt.

 

[Wille]

Men det är ju en jättestor skillnad på att tycka att saker är jobbiga och därmed ha en diffus längtan bort från allt betungande OCH faktiskt läget då man mår så fruktansvärt dåligt att man inte mera ser nån annan utväg än att dö.

Eftersom vi är många som rör oss på forumet tycker jag att vi ska vara försiktiga med språkbruket. Saker kan vara jättejobbiga, ja. Men att skriva att man längtar efter att dö, då tycker jag att man måste stanna upp och fundera på varför man uttrycker sig så.

Självmord är fruktansvärt och det drabbar omgivningen oerhört hårt.

Vilken omgivning? Jag har ingen och på jobbet går jag att ersätta.

Jag ser ingen glädje i att finnas. Jag lever bara för att jag måste.

 

[ginnies]

Aldrig i livet! De gör inte ett skit ändå.

För att jag jobbat heltid förut. Och för att samhället förväntar sig att all energi ska gå åt till att jobba.

Så är det inte.
Men samtidigt, orkar man inte heltid och knäcks av det så måste man öppna upp sig för att prova olika lösningar.
Kanske halvt sjukskriven o jobba 50. Alla är säkerligen inte gjorda för heltid, flera av oss är där i perioder och hinner/orkar inte annat än jobbet.

Och är man orkeslös och eller inte hinner, då får man plocka bort nära alla fritidsintressen , surt men så är det.

 

[ginnies]

För att förtydliga jag tycker synd om dig som måste knota med heltid fast du uppenbart inte orkar.

 

[Wille]

Så är det inte.
Men samtidigt, orkar man inte heltid och knäcks av det så måste man öppna upp sig för att prova olika lösningar.
Kanske halvt sjukskriven o jobba 50. Alla är säkerligen inte gjorda för heltid, flera av oss är där i perioder och hinner/orkar inte annat än jobbet.

Och är man orkeslös och eller inte hinner, då får man plocka bort nära alla fritidsintressen , surt men så är det.

Men det är ju det jag menar. Att all energi ska gå åt till jobbet. Resten av livet är det ingen som bryr sig om. Sen att kanske ens fritidsintressen håller en vid liv är inget som någon heller bryr sig om. Man ska bara jobba. Och när man inte orkar längre så ersätts man.

Har för övrigt fortfarande inte lagat mat.

 

[Raderad medlem 145710]

För att jag jobbat heltid förut. Och för att samhället förväntar sig att all energi ska gå åt till att jobba.

Jag känner aldrig igen mig när autism beskrivs eller när folk beskriver sin vardag med autism.

Nja, man kan förstås inte vara delvis sjukskriven för att orka med fritidsintresse. Men att orka med att få i sig nån mat och andra grundläggande saker behöver man orka utöver jobb och när inte det fungerar brukar det bli tal om sjukskrivning.

Det du beskriver här på forumet är i många delar typiskt autism.

 

[nullo-modo]

Men det är ju det jag menar. Att all energi ska gå åt till jobbet. Resten av livet är det ingen som bryr sig om. Sen att kanske ens fritidsintressen håller en vid liv är inget som någon heller bryr sig om. Man ska bara jobba. Och när man inte orkar längre så ersätts man.

Har för övrigt fortfarande inte lagat mat.

Ungefär så jag oxå känner och jag längtar så till pension och inte behöva sälja sig mer till arbetsgivare.

 

[Wille]

Nja, man kan förstås inte vara delvis sjukskriven för att orka med fritidsintresse. Men att orka med att få i sig nån mat och andra grundläggande saker behöver man orka utöver jobb och när inte det fungerar brukar det bli tal om sjukskrivning.

Det du beskriver här på forumet är i många delar typiskt autism.

Men varför ska man leva när det inte finns något som gör livet värt att leva?

 

[Sel]

@Wille Återigen tycker jag att du verkar göra det extra svårt för dig själv. Jag vet att du gärna vill laga mat från grunden, men de dagar det känns extra tufft (eller som nu när det helt enkelt inte blev gjort på Fredagen som planerat) kan du väl se till att ha ett par köpta färdigrätter i frysen eller nöja dig med soppa på burk och en macka? Jag kan tala om att det är en helt och hållet normal grej att göra när man är slut efter jobbet.
Orkar du knappt jobba är styrketräning flera gånger i veckan kanske lite väl mycket att ta på sig, etc etc. Du har ju nyss börjat jobba efter typ ett halvårs ledighet (och är inte purung längre ) klart som fan det är ömt i början.

Jag har ätit ett par chorizomackor till middag, ska ut med hunden och kommer förhoppningsvis ihåg att täcka potatisarna. Punkt och slut för dagen.