Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Jag har ingen aning om varför jag har tappat lusten, jag har alltid haft mindre lust att rida när jag ska göra det själv men nu har jag ingen! Ska kanske rida ut med någon i helgen( om dom kan) så vi får se hur det går

Jag har flugit av hur många gånger som hellst! men har aldrig ens tvekat att hoppa upp igen, men då hade jag en bättre kontakt med hästen, nu va jag ny i stallet hade bara varit där 3 veckor innan jag skadade mig så hade inte byggt upp någon tillit i hästen ännu. fick en ny häst medans jag va skadad och det är den jag rider på nu, men tror inte jag blir "frisk" tills jag rider den son slängde av mig.... men han är bara 5 år. Alla hästarna är unghästar. men den jag rider nu är så otroligt snäll! lite små nervig( vilket gör mig mer nervös) men snällaste hästen jag någonsin träffat ( den är 8 år)

Jag hoppas att det löser sig för dig, och kanske är det så att du måste sitta upp på just den specifika hästen igen för att komma någonstans. Känner du det som att det är bundet till just den hästen då?

 

[obbbi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Jag hoppas att det löser sig för dig, och kanske är det så att du måste sitta upp på just den specifika hästen igen för att komma någonstans. Känner du det som att det är bundet till just den hästen då?

Nej jag blir rädd så fort jag sätter mig upp på vilken häst som hellst.'

MEN idag så va jag ute och skritta med en kvinna och det va första gången jag har varit lycklig efter en ridtur sedan olyckan!!! så det är ett bra steg framåt Och det va inte ens på den hästen jag vanligtvis rider! den här är bara 4år och jag började rida den i höstas samtidigt som jag red den som kasta av mig.

Ska försöka rida fler korta skritt rundor bara för att bygga upp min självsäkerhet och när jag har byggt upp den lite så kan jag nog försöka mig på den som kasta av mig, men jag tror du har rätt jag måste nog rida den som kasta av mig för att bli mig själv igen.

 

[Tennenbaum]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Nej jag blir rädd så fort jag sätter mig upp på vilken häst som hellst.'

MEN idag så va jag ute och skritta med en kvinna och det va första gången jag har varit lycklig efter en ridtur sedan olyckan!!!

Härligt

 

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Nej jag blir rädd så fort jag sätter mig upp på vilken häst som hellst.'

MEN idag så va jag ute och skritta med en kvinna och det va första gången jag har varit lycklig efter en ridtur sedan olyckan!!! så det är ett bra steg framåt Och det va inte ens på den hästen jag vanligtvis rider! den här är bara 4år och jag började rida den i höstas samtidigt som jag red den som kasta av mig.

Ska försöka rida fler korta skritt rundor bara för att bygga upp min självsäkerhet och när jag har byggt upp den lite så kan jag nog försöka mig på den som kasta av mig, men jag tror du har rätt jag måste nog rida den som kasta av mig för att bli mig själv igen.

Va härligt att höra!!
Så himla roligt, jag är glad för din skull

 

[Lavinia]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hej!

Jag har varit och är delvis i lite liknande situation.

För en bunt år sen köpte jag mig en unghäst som redan första gången jag satt på henne hemma skickade av mig så jag bröt handleden. Jag fick inte rida på 2 månader, men hann under de 2 månaderna bli livrädd. Efter det har jag fått kämpa som en idiot för att komma upp på hästryggen igen och det är fler än en häst jag vägrar rida för att jag inte känner mig trygg däruppe.

Det som hjälpte mig mest var att se andra rida hästen jag skulle rida före mig. Så jag såg att den skötte sig. Jag köpte en ny häst som jag från första början kände mig trygg på och hon hjälpte mig igenom det värsta.

Det enda man kan göra är att börja i små steg och utöka försiktigt, så man är på gränsen till vad man vågar men inte går över den och blir ännu räddare. Våga erkänna när det känns otäckt och lyssna på den känslan.

/Lavinia, som numera äger en tokenergisk arabfröken och galopperar barbacka på långa tyglar i skogen på henne.. Men samtidigt vägrar rida vissa ridskolehästar.

 

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hej!

Jag har varit och är delvis i lite liknande situation.

För en bunt år sen köpte jag mig en unghäst som redan första gången jag satt på henne hemma skickade av mig så jag bröt handleden. Jag fick inte rida på 2 månader, men hann under de 2 månaderna bli livrädd. Efter det har jag fått kämpa som en idiot för att komma upp på hästryggen igen och det är fler än en häst jag vägrar rida för att jag inte känner mig trygg däruppe.

Det som hjälpte mig mest var att se andra rida hästen jag skulle rida före mig. Så jag såg att den skötte sig. Jag köpte en ny häst som jag från första början kände mig trygg på och hon hjälpte mig igenom det värsta.

Det enda man kan göra är att börja i små steg och utöka försiktigt, så man är på gränsen till vad man vågar men inte går över den och blir ännu räddare. Våga erkänna när det känns otäckt och lyssna på den känslan.

/Lavinia, som numera äger en tokenergisk arabfröken och galopperar barbacka på långa tyglar i skogen på henne.. Men samtidigt vägrar rida vissa ridskolehästar.

Hej!

Oj vad glad jag blir av att läsa din berättelse!
Det ger sån styrka...

Hur lång tid tog det dig att komma upp igen?
Och hur bar du dig åt? Är du typen som kastar sig upp igen för att komma över hindret på en gång, eller en sån person som tar små steg i taget?
Red du den unghästen igen?

 

[Lavinia]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hej!

Jag lyckades faktiskt ta mej upp på unghästen igen, men var så rädd att det iaf slutade med att jag sålde henne. Men upp på hästar tvingade jag mej redan efter de två månaderna- jag hade inget val, jag hade praktik som "beridare" på ett stall så... Men jag red mestadels de hästar jag kände mig trygg på, medan min syster fick ta "yrvädren".

Det tog lång lång tid innan jag kände mig trygg i skogen (det var där jag åkte av) kanske 2 år och också där tillskriver jag det hästen.

För att sluta vara rädd har det absolut viktigaste varit att hitta en häst JAG litat på. Det behöver inte nödvändigtvis vara den snällaste hästen enligt alla andra, utan det handlar om en känsla hos mig, att jag vågar lita på sagda häst (en a mina favoriter var tex ridskolans avkastarkung, alltid snäll mot mej, men skickade många i väggen så de bröt ben både här och där).

Jag tror att jag är en små steg i taget person egentligen, har inte slutat vara rädd förrän jag kunnat ta det i min egen takt. Och igen.. Jag rider bara hästar jag känner mig trygg på/med.

Det går absolut att komma över rädslan, om man vill, men man får kämpa. Man kan också få mängder med råd från andra, råd som inte alltid är så bra, mitt sätt är ju inte nödvändigtvis det rätta för dig. Lyssna på dig själv och känn efter vad du vågar och inte, ha med dig människor du litar på som ledare i början och försök göra saker du tycker är roliga med hästen. Det kan räcka med skritt runt koner om du har en dålig dag, dina gränser kommer utvidgas tids nog. Och igen- hitta den rätta hästen att börja med.

Lycka till!

/Lavinia, får snart hem prinsessan igen, men får nog inte rida på nån månad till ändå.

 

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Ja, jag håller med dig helt och totalt.
Det är känslan som är viktigt, det måste klicka och kännas rätt.

Problemet är att jag inte har tillgång till att kunna rida, har bara shettisar hemma , min kompis har iofs två stora galoppörer men dom känns som två stora elefanter.
Och på ridskolan är jag i princip inte välkommen.
Ringde dit häromdagen för att kolla lite priser osv. De sa då att det var svårt att placera mig i någon grupp och att det kanske var bättre att jag hitta någon annanstans att rida...

Det knäckte mig lite...

Men en vacker dag kommer min läromästare dyka upp och allt blir som jag drömt om många gånger de senaste åren...

Jag blir dock styrkt av att läsa det du varit med om för det gör mig övertygad om att det SKA gå.
Tack snälla du

 

[Lavinia]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hej!

Du har ingen kompis med nån passande häst?

Hade min förra varit i livet hade du utan problem fått komma och låna henne. Min arabprinsessa tror jag tyvärr inte är den rätta om man är lite osäker (speciellt inte efter boxvila sen slutet av September eller var det Oktober?).

En ridskola som säger sånt skulle jag inte vilja sätta min fot på igen. Vi har haft rädda elever där jag jobbat och de har alltid tagits hänsyn till och fått ta ridningen i sin egen takt (tills det byttes ägare och man plötsligt skulle rida den man blev tilldelad rädsla eller ej).

Du kanske kan efterlysa en passande häst i din omgivning, annars är ju shettisar supermysiga dom också:-)

/Lavinia, som "kan" rida småponnyer också

 

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hej!

haha, förlåt att jag skrattar men tanken på att jag skulle sätta mig upp på någon av mina små buspojkar lockar till skratt
Ska förklara varför, jag väger runt 65-70 kilo nu (har gått upp runt tio kilo sen jag slutade rida, hur det nu gick till ) och busarna är ju sååå små. Den ena är dock 110 cm hög och riktigt biffig. Men nä, stackars små...

Ja, synd man inte har så himla många hästintresserade kompisar. Jag har ju en, men hon har två lite stirriga fullblod. Känns inte så lockande och sitta tre meter upp i luften på en dynamitgubbe(tant). Inte som det är nu i vilket fall, hade det varit för ett par år sedan hade jag garanterat gjort det om jag fått chansen...

Nä, jag tycker det är himla lustigt att en ridskola kan neka någon så som dom gjorde. Klart jag blev ledsen och besviken, men nu efteråt tacksam. Tacksam för att de visade sin rätta attityd innan jag hade betalat massa pengar och kommit dit.
Men ändå...

Boxvila sen så länge sen? Har det hänt något?

 

[emlem]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

ingen orsak
Att avdramatisera det hela, om än bara lite är en bra bit på vägen!

 

[obbbi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Hallå! ville bara berätta hur det har gått för mig, va en tid sen då jag berätta om min olycka.

Så här skrev jag i mitt första inlägg här. "Jag trillade av i september 2011 och skadade mig rejält, jag har ridit ett par gånger sedan dess men varje gång jag sätter mig i sadeln så kommer de dära tankarna " jag kommer ramla av, jag kommer skada mig igen" Jag är 100% säker på marken, igen rädsla där alls, jag kan inte ligga i sängen och göra mental träning för jag känner mig inte rädd!

När jag ser någon som rider eller för "fel" så tänker jag att "jag skulle kunna göra det bättre" men sen när man kommer upp i sadeln så försvinner allt och jag blir bara rädd.

Jag vet att jag är lugnare när jag rider ut med någon, men jag har ingen att rida ut med! har frågat dom i området men dom har aldrig tid.

Tror dock mitt största problem är att jag har tappat lusten för att rida, när jag är hemma så är ridning allt jag kan tänka på men när jag kommer ut till stallet så tappar jag lusten och avstår.."

Jag slutade med travsporten, dock av andra anledningar. Idag så rider jag en gammal läromästare som är ett arabisktfullblod. Absolut ingen nybörjare häst men hur snäll som helst. Denna gamla herre har jag ridit nu i lite över 4a månader. När jag rider han, så rider jag oftast SJÄLV. Är ute flera TIMMAR, rider i skogen, arbetar han på en äng, hoppar över stockar, galopperar, travar. Ja allt!! Han får mig att känna mig så otroligt säker så att jag vågar prova på allt, det är den skönaste känslan i världen! Jag blir fortfarande lite rädd om han hoppar till på grund av något men rädslan försvinner nästan helt nästa sekund

Idag så rider jag bara inte ut själv, men jag LÄNGTAR till nästa gång jag kan åka till stallet.

Kände att denna tråd behövde lite positiv feedback och inte bara negativ. Idag är exakt ett år sen jag skadade mig, inte helt läkt ännu men på rätt väg både mentalt och fysiskt! Ville bara säga att det blir bättre om man verkligen jobbar för det! Har kämpat som tusan och är överlycklig över resultaten

 

[nallip_90]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Så himla roligt att höra!!
Kul att du valde att berätta, det är superroligt att läsa.

Då vill jag också uppdatera lite och jag har inte gjort lika stora framsteg som du, men jag har nu i sommar faktiskt SUTTIT på en häst igen!!
Och det var den bästa känslan någonsin, jag var helt salig i ett par dagar efteråt.

 

[obbbi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Ååå gu va roligt att höra!! Det visar bara att om man tar det sakta och verkligen vill bli bättre så blir det!!
Kämpa på så blir det bra tillslut!! Bra med den här tråden så att vi kan peppa varandra genom förbättringen

 

[Lunett]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

obbbi


Jag ramlade av och skadade ryggen för flera år sedan och har bara ridit fåtal gånger sedan dess. Jag kan inte heller säga att jag är rädd för hästar men realistisk, ja det är nog ett bättre ord.

Nu när jag kom till punkten i livet att kunna skaffa egna hästar har jag vacklat fram och tillbaka länge huruvida det ska bli ridhästar eller mindre varianter. Och jag kände helt enkelt det att riskerna med stora ridhästar är större än riskerna med små hästar, så det blev shettisar för min del som jag ska köra och träna från marken! Det valet känns helt rätt och jag är skitnöjd och peppad!
Därmed inte sagt att jag låter bli att skaffa stora ridhästar senare i livet. Men nu blir det små

För min del är själva ridningen en så pass liten del (och jag tror många känner likadant) att jag kan stå över den biten. Samspelet och hästkänslan kan man ju få ändå, utan att sitta på hästens rygg

 

[obbbi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Lunett
Jag förstår dig precis! Det behöver ju inte alltid vara själva ridandet i sig som är viktigt! Jag rider inte varje gång jag är i stallet, jag löshoppar, går promenader, fotar och bara myser med hästarna samt nh och lekar. För mig så är ridningen en bonus!

Efter jag skadade mig så va jag bara rädd för ridandet, så jag hade ju turen att så fort jag kom ut ur sjukhuset så åkte jag till stallet och myste med alla hästarna(minns inte så mycket från all medicin jag hade fått) men dagen efter så var jag där igen! Så därför jag bara nämner ridningen för det är det jag har haft problem med.

måste bara säga att köra är nog en av de roligaste sakerna som finns att göra! Och shettisar är så otroligt söta!!

 

[Koriander]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Har alltid varit väldigt harig med allt som har med hästar att göra, men har trotts detta sysslat med det i tjugo år. min första som jag hade i nästan tio år var en "en på miljonen" häst som var 150% pålitlig alltid och i alla situationer så det fungerade jättebra och jag red ut själv utan att behöva vara rädd. Men sen fick jag ta bort henne och nästa häst var ju trevlig men mera "häst" med flyktinstinkt och dessutom så reagerar han blixtsnabbt med ett antingen rejält grodhopp framåt eller åt sidan så det är så mycket svårare att sitta kvar. Avramlingarna har blivit rätt många nu men utan större skador utom den senaste då jag ramlade rakt på skallen när han snubblade i trav. Har rätt ont i nackmuskulaturen efter det och när jag låg där på backen så tänkte jag att nu gick det åt pipan med nacken, men det var bar att kravla sig upp och fånga hästen så att dom andra i sällskapet inte skulle åka av också och ta sig upp igen och fullfölja ridturen. Men det som har förvånat mig lite är min egen reaktion på alla dessa avramlingar. Jag blir mindre och mindre rädd för varje gång. Efter den senaste och värsta gången så tänker jag att vad mer kan hända? Det kan inte bli värre än så här. Jag överlevde ju och dessutom skadade jag mig inte så mycket heller. Det borde vara tvärtom kan man tycka. Nu känns till och med en eventuell skentur som en baggis för förr så har det varit min stora fasa att hästen ska sticka. Men nu känner jag att om han sticker så sitter jag ju fortfarande på honom och har mer kontroll över situationen än jag har när jag sitter på backen efter en avramling. Det är på nåt sätt som om jag lärt "känna fienden" lite bättre och kunnat avdramatisera dom hemska katastrofbilder jag haft i huvudet före ridturerna. Nu vet jag vad som kan hända och att det för det mesta går bra. Det känns lite som om jag gjort alla variationer på avramligar vid det här laget, bakåtvolt, framåtvolt och sidoavramling från höger och vänster. Sen har jag lärt mig att känna signalerna från honom lite bättre och vet att när han börjar spänna ryggen så kommer det ett skutt åt nåt håll och kan stävja
detta innan det händer i de flesta situationer. Rider aldrig utan säkerhetsväst och en bra hjälm och det var nog hjälmen som räddade mig från några allvarligare skador vid den senaste avramlingen plus att jag har en jättebra säkerhetsväst. Men som sagt jag borde reagera tvärtom och bli mera rädd efter varje gång med tanke på hur harig jag egentligen är när det gäller hästar.

 

[ponnymammi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Kara du!

Jag förstår precis vad du går igenom.

Jag har aldrig (är 47 år) varit rädd för att rida de mest jäkliga hästarna. För några år sedan var min egen häst riktigt dum.Av någon anledning blev jag tokrädd för att rida ut efter det. Jättekonstigt-för inget farligt hände. Troligen plussades alla tidigare otäcka händelser i hop i min hjärna.
Hur som helst, till slut var jag så rädd att jag sålde hästen.
Jag köpte en ponny till min dotter i stället. Hon blev lycklig och jag kunde fortsätta vara i stallet och mysa - utan att behöva rida. (Fånigt - jag medger det)

Nu har det gått två år. Jag har suttit på ponnyn och skrittat med ledare ( ponnyn var oinriden) och "kommit undan med det.

I torsdags opererade min dotter sin arm. Så jag har tagit hand om ponnyn. Idag sa min dotter -ponnyn måste ridas. OHHH NOO. Jag skulle tydligen göra det. Rotade fram mina ridkläder och -stövlar. Jag upptäckte, i stallet, att jag inte alls var livrädd. Jag såg fram emot det. Underbart!

Jag tog hur som helst, mod till mig och satt upp i ridhuset. Ponnyn blev jätterädd, räddare än vad jag var, och struntade i mina hjälper och traskade i väg till sin matte. Efter några minuter lyckades jag trots allt få ut honom på spåret och han smög fram som om han gick på glas. Han måste ha kännt att jag var osäker. Vi var lika osäkra båda två. Efter en stund gick det trots allt jättebra. Ponnyn var underbart snäll och försiktig och jag blev modigare för varje minut. Jag valde att inte galoppera - men det gör jag absolut nästa gång - på denna ängel.

Mitt råd till dig: Testa! Jag är överlycklig över ridturen - kan knappt vänta till i morgon. Då ska jag banne mig skritta ut en vända. Yihooo!

 

[IIvruus]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

När jag i början av detta året skickade iväg min älskade häst till sin nya ägare började jakten på den nya stjärnan.

I början av sommaren hittade jag enn häst. En häst som på provridningen var hur säker som och jag föll verkligen för honom, så den hästen fick följa med oss hem.
Allt bra till en början, men när jag andra ridturen hemma skulle sitta upp så såg hästen något och blev rädd. Hästen satte av i fullt sken och jag åkte i backen. När jag ett bra tag senare ska ställa mig upp så går det inte. Det går inte att stödja sig på knäet. Så det blev en tripp till akuten på en gång, där jag och mamma tillbringar natten och jag hamnar på kryckor.
Tre månader efter avramlingen så konstaterar läkarna att främre korsbandet är av.
En månad efter att jag ramlat av sitter jag upp på en häst igen. Det är då mammas älskade, lugna, trygga och den som jag litade på.
Jag red honom ibland. När jag hade kastat kryckorna och gått på knäet utan kryckor i en vecka så säger hon som äger stallet "Nu ska du upp på hästen. Jag håller honom." Sagt och gjort. Jag sitter upp på hästen och skrittar en liten slinga som vi har. Nu hade jag fått upp suget, det var ju så roligt!
När jag sedan ska prova och sitta upp igen så håller han på och backar och är allmänt konstig. När jag hade satt mig i sadeln börjar hästen att backa våldsamt och jag hamnar hängandes runt halsen, hästens instinkter gå igång och han stegrar sig. Jag ramlar av, men slår mig inte. Det var nog egentligen då jag blev rädd.

Idag har vi kvar den hästen och vi vet idag att den hästen har ont. Han har ont i ryggen, varför vet vi inte.
Jag började bygga upp genom att utsätta mammas häst som jag kände mig trygg på. Vi pressade honom till att bli rädd. Vi pressade honom så att han skulle hoppa (villket inte är så lätt med en häst som är så trygg i sig själv... ).
Hos mina tränare "beställde" jag en bombsäker häst, men som ändå hade allt det där andra som jag behöver för att utvecklas.
En dag ringer min hemmatränare till min mamma och säger att hon har hittat en häst. En häst som har allt det, men ändå är säker. Det är mer "häst" än mammas pålle, men mindre än den tidigare som jag köpte. Den hästen bor idag också hos oss (hästarna verkar bara öka i antal hos oss... När tar det stopp? ) När vi var ute på våran dagliga ridtur idag så hade han helt glömt bort vad gå lugnt och avslappnat är. När vi vikte ner från den stora vägen så skulle han verkligen inte gå där, han kastade sig och stegrade sig lite, men jag var inte rädd (FRAMSTEG!!!). Jag litar på den hästen nu.


Mitt bästa tips är ta det lugnt, är man rädd så är man. Men om man ska komma någon vart så måste man ta tjuren vid hornen, men tvinga aldrig fram något. Förra helgen grinade jag när jag skulle sitta upp på den häst jag litar på, jag fick en flash back. Men det är ok, men man måste ändå ta tjuren vi hornen. Hitta en häst du kan lita på som ALDRIG gör något, sen är det bara att köra. Tänk att du klarar det! Du är bäst! Du kan! Tänk possessiva tankar. Du klarar det!
Förlåt.. Hehe det blev nog ett ganska långt inlägg...

 

[ponnymammi]

Sv: Uppehåll i ridningen pga olycka, nu rädd...

Man måste (övertala sig för att) våga, för att vinna.

Jag är så grymt glad för min tur på ponnyn idag. Det var helt underbart. Inser att jag längtat efter att rida, mer än jag fattat.

Det är ju helt fantastiskt!

När jag skriver "ponny" låter det som en liten plutt. Vi pratar om en stor och rejäl kille med stora gångarter. Större än min medelmåttiga stora häst. Han känndes större och maffigare... det var väldigt häftigt.

Hejja dig! Du kommer grejja det!