Vi har haft en intensiv sista jakthelg.
I lördags jagade vi rådjur, vilket höll på att ta ände med förskräckelse.
Det sköts på ett rådjur för Finn som fortsatte vidare, och efter ungefär 1,5km drev gick det ut på en sjö. Jag visste att isen var väldigt tunn, så när jag såg vart det började ta vägen, tog jag mig mot bilen så fort det gick. Rätt var det var såg jag att det stod det still på isen, och jag har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Finn stod still i vad som kändes i evigheter, även om det bara var ett par minuter, och började inte röra sig förrän jag var i bilen.
Lättnaden när man insåg att han i alla fall inte låg på botten…
Helt otroligt nog hade isen hållit för både honom och rådjuret! Det var liksom knappt ens is i sjökanten.
Han kom ikapp det på isen i alla fall och kunde avfånga det. Det var väldigt bra, för det hade inte varit ett enkelt eftersök att göra. Till slut fick vi hem rådjuret med hjälp av kastspö, för isen bar inte för någon av oss…
Ibland ska man ha både tur och extra tur på sin sida.
Visa bifogad fil 111634
Igår jagade vi fasaner, och Louie fick jobba på. Han fick en riktigt slitig plats i sista såten, där alla fåglar landade uppe på toppen av en lång, brant granbacke, så han fick slita. Han var lite halt när han kom tillbaka med sista fågeln som han hämtat lååångt ut, men det verkade bättre redan igår kväll så förhoppningsvis har han bara vrickat sig lite.