Mitt internet är äntligen tillbaka och det här inlägget som jag tänkt ta med till jobbet för att lägga ut i morgon, kan läggas ut på en gång. Jippi!
Som jag nämnde tidigare så var den sista resan under semestern fantastisk. Jag började ju med att åka rakt igenom Stockholm och sedan pausade jag vid Båven. Efter viss tvekan åkte jag söderut, till Nyköping. Det kändes lite märkligt att åka så långt, men det fungerade ju. Jag fortsatte sedan ännu längre söderut och passerade så småningom Kolmården. Från Norrköping tog jag motorvägen raka spåret till Ödeshög. Det var nog där någonstans som den sista ångesten försvann. Därefter blev det mest spännande på ett positivt sätt att utforska omgivningen.
Jag tillbringade natten på en camping som faktiskt var helt okej. Jag var lite bekymrad över hur jag skulle kunna göra min morgonyoga, då jag inte var helt pigg på att folk skulle glo på mig när jag gjorde den. På morgonen när jag vaknade, låg alla andra fortfarande och sov, så jag drog ut ett liggunderlag på gräsmattan, tänkte att jag skiter i om folk glor och sen yogade jag. När jag var klar var det bara en person till som kvicknat till och var ute på området.
Dagen ägnade jag sedan åt att se mig omkring i Omberg och vid Tåkern. Jag njöt allt jag orkade av allt som fanns att se och av att jag mådde så bra som jag gjorde. På kvällen tog jag mig till en annan camping.
Nästa dag åkte jag söderut mot Jönköping och sedan drog jag vidare mot Göteborg. På vägen dit passerade jag Rångedala plantskola där jag stannade till. Jag vet inte hur länge jag gick där men en klematis och en alunrot fick följa med därifrån.
I Göteborg fastnade jag i de Göteborgska bilköerna, men jag tyckte ändå att det gick förvånansvärt bra att köra genom stan. Planen att stanna till i stan fick jag ändra då jag insåg att jag inte riktigt hade tid med det. Mitt mål för dagen var att besöka Florentinska rosengården längs vägen mot Marstrand och jag behövde hinna dit före stängningsdags. Dessvärre blev jag ganska besviken på rosengården. Jag hade förväntat mig att det skulle finnas en visningsträdgård att gå och titta i men allt som fanns var några bord med rosor till försäljning. Jag köpte i alla fall en ros och åkte sedan tillbaka mot Kungälv.
Där fanns en hel del fina blomsterplanteringar, så jag parkerade bilen och gick ut på stan med kameran. När jag kom fram till en plantering och skulle börja fota var det en kille som kom fram till mig och började prata. Det var helt uppenbart att han raggade på mig! Jösses, jag har aldrig varit med om något liknande. Han erbjöd mig att sova på hans soffa så jag skulle slippa sova ute själv och undvika eventuell åska. Som om jag skulle vara rädd för åska...
Jag vet inte om det han bodde i var en lägenhet, men sådana är jag rätt allergisk mot och alldeles oavsett det var jag inte alls sugen på att sova på soffan hos en okänd snubbe. Dessutom behövde jag avverka lite fler mil den dagen eftersom jag skulle vara hemma inom 2 dagar, men inte hade lust att sträckköra i sista stund. Han kammade alltså noll och jag drog vidare mot Trollhättan för att hitta en fin skog istället. Jag körde vägen som gick parallellt med E45-an. Den bjöd på otroligt vackra vyer. Strax norr om Vänersborg hittade jag min skog och slog upp tältet där. Dessvärre hamnade jag alldeles för nära en camping där de körde med högljudd musik fram till 24.
Dagen efter drog jag norrut längs Vänerns västra kust. Det var en fin dag och jag hittade en bra sjö att stanna vid. Där fick jag vara i fred några timmar och gå på upptäcktsfärd i lugn och ro. Helt underbart. Vid lunchtid när jag nästan ätit klart fick jag sällskap av ett par tyskar om skulle ut på sjön.
Det blev inte så många fler intressanta stopp den dagen. Framåt kvällen hade jag lite svårt att hitta en bra skog att sova i men till slut hittade jag min plats något väster om Örebro. Där var det helt tyst och lugnt. Jag sov bra ända tills det började åska. Det höll ju på ett tag och det gick inte så bra att sova då. Blixtarna stod som spön i backen och några muller fick marken under mig att vibrera. När det slutade kunde jag somna om.
Planen dagen efter var att sträckköra mot Stockholm. På vägen stannade jag ett tag i Enköping där jag hängde några timmar innan jag drog vidare. Jag hade tänkt att det kunde varit trevligt att besöka @ASKAPLASKA på vägen hem eftersom jag ändå skulle passera i närheten, men fick ingen kontakt, så det var väl inte meningen.
Under den här resan har jag för det mesta suttit med ett brett flin över hela ansiktet. Jag har mått fantastiskt bra och verkligen njutit av resan. Ibland har flinet avbrutits av en tappad haka och ett Oh-Ah när någon särskilt vacker vy brett ut sig framför mina ögon. När jag sedan på måndagen blev uppringd av min chef och hon inledde med att fråga om hur läget var så kunde jag bara svara att det var fantastiskt.
Och jag talade om att jag är frisk nu.
Det verkar så i alla fall och jag har henne att tacka för att jag är där jag är idag. Det var hon som gav mig ett par gratis sessioner MediYoga när jag började arbetsträna hos henne och det var hon som trodde på mig när jag inte gjorde det själv. Jag är väldigt tacksam över allt jag har idag.
Som jag nämnde tidigare så var den sista resan under semestern fantastisk. Jag började ju med att åka rakt igenom Stockholm och sedan pausade jag vid Båven. Efter viss tvekan åkte jag söderut, till Nyköping. Det kändes lite märkligt att åka så långt, men det fungerade ju. Jag fortsatte sedan ännu längre söderut och passerade så småningom Kolmården. Från Norrköping tog jag motorvägen raka spåret till Ödeshög. Det var nog där någonstans som den sista ångesten försvann. Därefter blev det mest spännande på ett positivt sätt att utforska omgivningen.
Jag tillbringade natten på en camping som faktiskt var helt okej. Jag var lite bekymrad över hur jag skulle kunna göra min morgonyoga, då jag inte var helt pigg på att folk skulle glo på mig när jag gjorde den. På morgonen när jag vaknade, låg alla andra fortfarande och sov, så jag drog ut ett liggunderlag på gräsmattan, tänkte att jag skiter i om folk glor och sen yogade jag. När jag var klar var det bara en person till som kvicknat till och var ute på området.
Dagen ägnade jag sedan åt att se mig omkring i Omberg och vid Tåkern. Jag njöt allt jag orkade av allt som fanns att se och av att jag mådde så bra som jag gjorde. På kvällen tog jag mig till en annan camping.
Nästa dag åkte jag söderut mot Jönköping och sedan drog jag vidare mot Göteborg. På vägen dit passerade jag Rångedala plantskola där jag stannade till. Jag vet inte hur länge jag gick där men en klematis och en alunrot fick följa med därifrån.
I Göteborg fastnade jag i de Göteborgska bilköerna, men jag tyckte ändå att det gick förvånansvärt bra att köra genom stan. Planen att stanna till i stan fick jag ändra då jag insåg att jag inte riktigt hade tid med det. Mitt mål för dagen var att besöka Florentinska rosengården längs vägen mot Marstrand och jag behövde hinna dit före stängningsdags. Dessvärre blev jag ganska besviken på rosengården. Jag hade förväntat mig att det skulle finnas en visningsträdgård att gå och titta i men allt som fanns var några bord med rosor till försäljning. Jag köpte i alla fall en ros och åkte sedan tillbaka mot Kungälv.
Där fanns en hel del fina blomsterplanteringar, så jag parkerade bilen och gick ut på stan med kameran. När jag kom fram till en plantering och skulle börja fota var det en kille som kom fram till mig och började prata. Det var helt uppenbart att han raggade på mig! Jösses, jag har aldrig varit med om något liknande. Han erbjöd mig att sova på hans soffa så jag skulle slippa sova ute själv och undvika eventuell åska. Som om jag skulle vara rädd för åska...
Jag vet inte om det han bodde i var en lägenhet, men sådana är jag rätt allergisk mot och alldeles oavsett det var jag inte alls sugen på att sova på soffan hos en okänd snubbe. Dessutom behövde jag avverka lite fler mil den dagen eftersom jag skulle vara hemma inom 2 dagar, men inte hade lust att sträckköra i sista stund. Han kammade alltså noll och jag drog vidare mot Trollhättan för att hitta en fin skog istället. Jag körde vägen som gick parallellt med E45-an. Den bjöd på otroligt vackra vyer. Strax norr om Vänersborg hittade jag min skog och slog upp tältet där. Dessvärre hamnade jag alldeles för nära en camping där de körde med högljudd musik fram till 24.
Dagen efter drog jag norrut längs Vänerns västra kust. Det var en fin dag och jag hittade en bra sjö att stanna vid. Där fick jag vara i fred några timmar och gå på upptäcktsfärd i lugn och ro. Helt underbart. Vid lunchtid när jag nästan ätit klart fick jag sällskap av ett par tyskar om skulle ut på sjön.
Det blev inte så många fler intressanta stopp den dagen. Framåt kvällen hade jag lite svårt att hitta en bra skog att sova i men till slut hittade jag min plats något väster om Örebro. Där var det helt tyst och lugnt. Jag sov bra ända tills det började åska. Det höll ju på ett tag och det gick inte så bra att sova då. Blixtarna stod som spön i backen och några muller fick marken under mig att vibrera. När det slutade kunde jag somna om.
Planen dagen efter var att sträckköra mot Stockholm. På vägen stannade jag ett tag i Enköping där jag hängde några timmar innan jag drog vidare. Jag hade tänkt att det kunde varit trevligt att besöka @ASKAPLASKA på vägen hem eftersom jag ändå skulle passera i närheten, men fick ingen kontakt, så det var väl inte meningen.
Under den här resan har jag för det mesta suttit med ett brett flin över hela ansiktet. Jag har mått fantastiskt bra och verkligen njutit av resan. Ibland har flinet avbrutits av en tappad haka och ett Oh-Ah när någon särskilt vacker vy brett ut sig framför mina ögon. När jag sedan på måndagen blev uppringd av min chef och hon inledde med att fråga om hur läget var så kunde jag bara svara att det var fantastiskt.
Och jag talade om att jag är frisk nu.
Det verkar så i alla fall och jag har henne att tacka för att jag är där jag är idag. Det var hon som gav mig ett par gratis sessioner MediYoga när jag började arbetsträna hos henne och det var hon som trodde på mig när jag inte gjorde det själv. Jag är väldigt tacksam över allt jag har idag.
