Alexandra_W
Trådstartare
Idag har Kele passerat en rejäl milstolpe!
Alldeles nyss fick hon sin tredje, och sista spruta cartophen i halsmuskulaturen på vä sida halsen. Jaha, vad är det med det då kan man fråga sig? Jo, det gjordes UTAN BREMS!
Ni som följt Kele under sin levnad inser hur extremt stort och vilken lättnad det här är. Mina ben skakar fortfarande..
Hästen som inte ens veterinärerna kunde spruta som föl, som vi fått utarbeta både plan B och plan C för att kunna vaccinera, som inte en veterinär här på fältet ens velat ta i med tång när det gällt sprutor och som totalt flippat ur när hon känt en nål mot skinnet är sprutad helt odramatiskt.
Hästen som slet bultade bindringar från väggen vid 4 månaders ålder, som orsakat personskador i sina extrema reaktioner på nålar, som dängt både vet och djursjukvårdare i väggen och som inte gick att chippa som föl. Hästen som krävt fem personers sammanlagda kraft för att kunna ges en i.m. spruta, som fått vaccineras på alternativsätt för att få i henne sprutan, som fått drogas i omgångar (först en attackspruta i.m. i baken, sen i.v när hon var groggy) för att kunna tas blodprov på och som inte en veterinär på fältet ens går i närheten av med en spruta längre.
Det blev ju ett halvgenombrott när vi insåg att hon svarar skolboksmässigt på brems, och med brems har det inte varit några problem att spruta intramuskulärt eller i led, men för att sätta permanentkanyl krävdes enorma mängder lugnande, brems samt fem djursjukvårdare och det var med nöd och näppe de fick i den.
Den hästen har jag idag sprutat osederad, obremsad och ofastbunden! *bubblar*
Lilla, duktiga, duktiga änglaKele. Tänk att det var sådant hemskt problem att hon faktiskt var till salu ett tag just pga och enbart pga stickrädslan..
Fast lite känns det som Muprhys triumf.. Ta bort det sista jag hade att 'klaga' på när det gällde henne, och låt mig sen se henne gå till himlen i förtid...
Och jag har fortfarande förhöjd puls, jag var inte alls säker på att det skulle fungera, hon har ju stått med öronen framåt och varit HELT obekymrad med brems, men just 'med brems' är en viss skillnad. Men jag beslöt mig för att prova, just för jag såg en chans att det skulle gå. Fast jag hade bremsen bredvid, och extra kanyler med mig. Och min puls och att mina ben verkligen SKAKADE under tiden bevisar vad jag egentligen befarade
Men icke, liten söt (eh okej stor söt..) Kele stod lugnt och åt hö under tiden. Nu undrar hon säkert varför matte fick fnatt och kramade och klappade och berömde och fyllde krubban med lucern för 'helt plötsligt'
Ni som vill ha lite mer info så:
3 veckor gammal - ska få en i.m PC-spruta av vet. Får i henne den men det var på håret och krävde flera försök. Såfort hon kände nålen exploderade hon. Fick dock i den (antagligen var vi rätt rejält hjälpta av att hon hade feber och var nedsatt). Fick i henne två sprutor till, sen mådde hon bättre och det var inte en chans. Trots att det var ett litet arabföl, så även ett treveckors arabföl med panik är starkare än tre stora karlar.
När hon var 3-4 månader var det dags igen. Skulle ha 2*10 sprutor, dvs morgon och kväll i 10 dagar. Skrevs ut ett (vilket jags enare fick veta inte var riktigt tillåtet, men men..) PC utan prokain för att minska risken för chock iom att det bara var att GLÖMMA att aspirera och se om man hamnat rätt. Jag utarbetade ett system för att surra fast hela hästen dikt an mot en vägg. Det gick bra några dagar (problemet var att hon flippade ur totalt när hon kände nålen och inte gav sig förrän nålen var ute, det var inte bara själva sticket), sen slet hon två bultade bindringar (fyra bult/ring) ur väggen, och lyckades i kalabaliken sparka mig så jag fick ens pricka i benet och en i handleden. Även veterinären misslyckades grovt atts ticka henne, trots alla möjliga och omöjliga beprövade knep. Provade olika stickställen, emlasalva, xylocainsalva, spruta när hon gick förbi, när hon inte var beredd, desentisitering etc etc utan minsta verkan. Ringde klinik för att be dem ta in henne och ta hand om fortsatt medicinering, de kunde dock inte hjälpa mig iom att hon inte skulle fixa permanentkanyl heller. PC-kuren avbröts.
Skulle chippas också, men det fick avbrytas då hon såfort hon kände nålspetsen flög i taket.
6 månader gammal skulle hon ha sin första vaccinationsspruta. Vi fick i henne den tillslut men vet (annan än den som gett upp tidigare) åkte med orden 'Den här sprutar jag ALDRIG mer'.
6 månader gammal var det rtg på klinik, hästen höll på att knäcka näsan på vet när hon flippade ur, och tillslut krävdes det tre djursjukvårdare och ett mindre 'bakhåll' av vet för att sätta en i.m. sederingsspruta i baken på henne och sedera resten när hon redan var groggy. Samma sak upprepades på ÅB.
Sen har det varit vaccinationer och klinikvet och jag utarbetade ett system där vet gick vid bakdelen och sen snabbt som ögat satte nålen i motstående sida bakdelen, för att inte hamna i skottlinjen när hästen exploderade. Fungerade, men det tog ett tag innan man fick ur kanylen igen eftersom det bara var att ta betäckning när hästen gick i taket. Efter ett tag fick man dock in snitsen och det gick bättre. Att sticka henne i halsen var uteslutet utan att hon sederats först.
Jag hade henne faktiskt till salu ett tag när hon var åring, just för att jag hade konstant magknip för VAD som skulle hända den dag hon behövde sprutas men inte kunde sederas, t ex vid kolik. Jag ändrad emig dock ang att sälja..
Det rullade på med sedering i häcken och sen göra det man eg skulle, men det var ändå ett pyssel och inte direkt komplikationsfritt.
Sen kom en av de saker jag BÄVAT för.. Det skulle tas blod.. Krävdes extrem sedering och flera medhjälpare men blodet fick vi. Ganska snart därefter kom dock en av de RIKTIGT stora 'orosmomenten' - veterinären ville bedöva en led. Vi chansade på att bremsa, väl medvetna om att det kunde vara det mest puckade vi gjort. Hästen svarade enligt skolboken på brems och en STEN föll från mit thjärta. Sen har vi bremsat henne såfort vi velats ticka henne och det har inte varit problem. Utom då en permanentkanyl skulle sättas - det tog extrem sedering, dubbelbremsning och fem personer och blev ändå bara halvdant.
Jag har dock flera gånger sprutat henne själv utan problem, på med brems och tejpa bremsen i grimman och sen är det bara atts ticka. Så idag fick jag infallet att s om det gick UTAN brems (vilket alltså INTE gått under 2½ år, oavsett vem som sprutat och oavsett HUR man gjort) - och det var HELT komplikationsfritt. Inse hur lyyycklig jag är =)
Alldeles nyss fick hon sin tredje, och sista spruta cartophen i halsmuskulaturen på vä sida halsen. Jaha, vad är det med det då kan man fråga sig? Jo, det gjordes UTAN BREMS!
Ni som följt Kele under sin levnad inser hur extremt stort och vilken lättnad det här är. Mina ben skakar fortfarande..
Hästen som inte ens veterinärerna kunde spruta som föl, som vi fått utarbeta både plan B och plan C för att kunna vaccinera, som inte en veterinär här på fältet ens velat ta i med tång när det gällt sprutor och som totalt flippat ur när hon känt en nål mot skinnet är sprutad helt odramatiskt.
Hästen som slet bultade bindringar från väggen vid 4 månaders ålder, som orsakat personskador i sina extrema reaktioner på nålar, som dängt både vet och djursjukvårdare i väggen och som inte gick att chippa som föl. Hästen som krävt fem personers sammanlagda kraft för att kunna ges en i.m. spruta, som fått vaccineras på alternativsätt för att få i henne sprutan, som fått drogas i omgångar (först en attackspruta i.m. i baken, sen i.v när hon var groggy) för att kunna tas blodprov på och som inte en veterinär på fältet ens går i närheten av med en spruta längre.
Det blev ju ett halvgenombrott när vi insåg att hon svarar skolboksmässigt på brems, och med brems har det inte varit några problem att spruta intramuskulärt eller i led, men för att sätta permanentkanyl krävdes enorma mängder lugnande, brems samt fem djursjukvårdare och det var med nöd och näppe de fick i den.
Den hästen har jag idag sprutat osederad, obremsad och ofastbunden! *bubblar*
Lilla, duktiga, duktiga änglaKele. Tänk att det var sådant hemskt problem att hon faktiskt var till salu ett tag just pga och enbart pga stickrädslan..
Fast lite känns det som Muprhys triumf.. Ta bort det sista jag hade att 'klaga' på när det gällde henne, och låt mig sen se henne gå till himlen i förtid...
Och jag har fortfarande förhöjd puls, jag var inte alls säker på att det skulle fungera, hon har ju stått med öronen framåt och varit HELT obekymrad med brems, men just 'med brems' är en viss skillnad. Men jag beslöt mig för att prova, just för jag såg en chans att det skulle gå. Fast jag hade bremsen bredvid, och extra kanyler med mig. Och min puls och att mina ben verkligen SKAKADE under tiden bevisar vad jag egentligen befarade
Men icke, liten söt (eh okej stor söt..) Kele stod lugnt och åt hö under tiden. Nu undrar hon säkert varför matte fick fnatt och kramade och klappade och berömde och fyllde krubban med lucern för 'helt plötsligt' Ni som vill ha lite mer info så:
3 veckor gammal - ska få en i.m PC-spruta av vet. Får i henne den men det var på håret och krävde flera försök. Såfort hon kände nålen exploderade hon. Fick dock i den (antagligen var vi rätt rejält hjälpta av att hon hade feber och var nedsatt). Fick i henne två sprutor till, sen mådde hon bättre och det var inte en chans. Trots att det var ett litet arabföl, så även ett treveckors arabföl med panik är starkare än tre stora karlar.
När hon var 3-4 månader var det dags igen. Skulle ha 2*10 sprutor, dvs morgon och kväll i 10 dagar. Skrevs ut ett (vilket jags enare fick veta inte var riktigt tillåtet, men men..) PC utan prokain för att minska risken för chock iom att det bara var att GLÖMMA att aspirera och se om man hamnat rätt. Jag utarbetade ett system för att surra fast hela hästen dikt an mot en vägg. Det gick bra några dagar (problemet var att hon flippade ur totalt när hon kände nålen och inte gav sig förrän nålen var ute, det var inte bara själva sticket), sen slet hon två bultade bindringar (fyra bult/ring) ur väggen, och lyckades i kalabaliken sparka mig så jag fick ens pricka i benet och en i handleden. Även veterinären misslyckades grovt atts ticka henne, trots alla möjliga och omöjliga beprövade knep. Provade olika stickställen, emlasalva, xylocainsalva, spruta när hon gick förbi, när hon inte var beredd, desentisitering etc etc utan minsta verkan. Ringde klinik för att be dem ta in henne och ta hand om fortsatt medicinering, de kunde dock inte hjälpa mig iom att hon inte skulle fixa permanentkanyl heller. PC-kuren avbröts.
Skulle chippas också, men det fick avbrytas då hon såfort hon kände nålspetsen flög i taket.
6 månader gammal skulle hon ha sin första vaccinationsspruta. Vi fick i henne den tillslut men vet (annan än den som gett upp tidigare) åkte med orden 'Den här sprutar jag ALDRIG mer'.
6 månader gammal var det rtg på klinik, hästen höll på att knäcka näsan på vet när hon flippade ur, och tillslut krävdes det tre djursjukvårdare och ett mindre 'bakhåll' av vet för att sätta en i.m. sederingsspruta i baken på henne och sedera resten när hon redan var groggy. Samma sak upprepades på ÅB.
Sen har det varit vaccinationer och klinikvet och jag utarbetade ett system där vet gick vid bakdelen och sen snabbt som ögat satte nålen i motstående sida bakdelen, för att inte hamna i skottlinjen när hästen exploderade. Fungerade, men det tog ett tag innan man fick ur kanylen igen eftersom det bara var att ta betäckning när hästen gick i taket. Efter ett tag fick man dock in snitsen och det gick bättre. Att sticka henne i halsen var uteslutet utan att hon sederats först.
Jag hade henne faktiskt till salu ett tag när hon var åring, just för att jag hade konstant magknip för VAD som skulle hända den dag hon behövde sprutas men inte kunde sederas, t ex vid kolik. Jag ändrad emig dock ang att sälja..
Det rullade på med sedering i häcken och sen göra det man eg skulle, men det var ändå ett pyssel och inte direkt komplikationsfritt.
Sen kom en av de saker jag BÄVAT för.. Det skulle tas blod.. Krävdes extrem sedering och flera medhjälpare men blodet fick vi. Ganska snart därefter kom dock en av de RIKTIGT stora 'orosmomenten' - veterinären ville bedöva en led. Vi chansade på att bremsa, väl medvetna om att det kunde vara det mest puckade vi gjort. Hästen svarade enligt skolboken på brems och en STEN föll från mit thjärta. Sen har vi bremsat henne såfort vi velats ticka henne och det har inte varit problem. Utom då en permanentkanyl skulle sättas - det tog extrem sedering, dubbelbremsning och fem personer och blev ändå bara halvdant.
Jag har dock flera gånger sprutat henne själv utan problem, på med brems och tejpa bremsen i grimman och sen är det bara atts ticka. Så idag fick jag infallet att s om det gick UTAN brems (vilket alltså INTE gått under 2½ år, oavsett vem som sprutat och oavsett HUR man gjort) - och det var HELT komplikationsfritt. Inse hur lyyycklig jag är =)
