Lona
Trådstartare
Börjar med att säga att JA, naturligtvis diskuterar ägaren och jag detta men det kan vara bra att få lite input!
Min medryttarhäst, ett femårigt isissto har alltid varit lite ovillig att ridas ut själv men nu har hon blivit värre än någonsin. Ibland går det bra men ibland är det stört omöjligt att få henne att gå framåt. Vi kommer en bit på väg och sedan är det stopp.
Petar man till henne med spöet så blir hon grinig och det kan hon väl få bli men går man på henne tillräckligt hamnar man i en konflikt som trappas upp.
Känner att vi liksom inte vill hamna i det läget, vi kan ju inte piska upp henne .
Att leda henne funkar en bit men så fort man sitter upp är det samma sak.
Tillsammans med andra hästar är hon god och glad för det mesta och även om man rider själv i paddocken. Hon är likadan med ägaren fast inte riktigt i samma grad vilket kanske beror på att ägaren rider henne oftare - jag har henne oftast två dagar i veckan varav jag rider en.
För tillfället undviker jag problemet genom att ha sällskap eller hålla mig i paddocken men det är väl inte direkt en taktik som funkar i längden. Har även "lurat" henne några gånger med att rida ut med andra men vända hemåt efter en bit medan de fortsätter. LITE trams men sedan går hon snällt.
Tips?
Min medryttarhäst, ett femårigt isissto har alltid varit lite ovillig att ridas ut själv men nu har hon blivit värre än någonsin. Ibland går det bra men ibland är det stört omöjligt att få henne att gå framåt. Vi kommer en bit på väg och sedan är det stopp.
Petar man till henne med spöet så blir hon grinig och det kan hon väl få bli men går man på henne tillräckligt hamnar man i en konflikt som trappas upp.
Känner att vi liksom inte vill hamna i det läget, vi kan ju inte piska upp henne .
Att leda henne funkar en bit men så fort man sitter upp är det samma sak.
Tillsammans med andra hästar är hon god och glad för det mesta och även om man rider själv i paddocken. Hon är likadan med ägaren fast inte riktigt i samma grad vilket kanske beror på att ägaren rider henne oftare - jag har henne oftast två dagar i veckan varav jag rider en.
För tillfället undviker jag problemet genom att ha sällskap eller hålla mig i paddocken men det är väl inte direkt en taktik som funkar i längden. Har även "lurat" henne några gånger med att rida ut med andra men vända hemåt efter en bit medan de fortsätter. LITE trams men sedan går hon snällt.
Tips?