- Svar: 21
- Visningar: 2 017
Vi gjorde ett personlighetstest på kursen vi går nu. Resultatet var väldigt spännande, främst för att jag känner otroligt väl hur väl det stämmer.
En blå person vill att alla runt omkring en ska vara nöjda, glada och de bryr sig om andras känslor väldigt mkt. De är lojala och mår som bäst när de får hjälpa andra. Den inre motivationen är helt enkelt att göra andra nöjda.
Det känns så väl igen! Framförallt med tanke på gårdagens händelser, som jag inte tänker gå in på i detalj, för det är egentligen helt orelevant.
Konsensus är samma sak som så många ggr innan. Jag tror att jag utför någon annans önskemål, jag tror att den andra personen kommer bli nöjd och glad. Jag är lojal på en nivå att det blir löjligt. Och i 90% av fallen så har jag missuppfattat den andra personens önskemål, situationen blir superfel och den/dem andra personen/personerna blir jättearga på mig. Och då blir jag såklart totalt förkrossad. För är det något en blå person avskyr så är det när någon är missnöjd med ens agerande.
Så vad gör man då som en typisk blå person när man helt enkelt är dålig på att göra andra nöjda och glada?
Jag började fundera på om jag skulle försöka att helt enkelt inte göra något efter andras önskemål, utan bara gå min egen väg. Men det fungerar ju inte i realiteten eftersom jag motiveras av att göra andra nöjda. Så för att det skulle fungera så skulle jag helt enkelt få sluta umgås och kommunicera med folk mer än bara artighetsfraser.
Men det fungerar ju inte heller eftersom jag behöver göra andra nöjda för att må bra.
Hade detta varit en engångshändelse så hade det ju varit lugnt, lär dig av händelsen och gå vidare. Men det är det inte. Och jag verkar totalt oförmögen att lära mig av gamla händelser.
Någon slutsats har jag inte än, kanske kan jag jobba fram en. Men just nu så känner jag att jag vill verkligen inte vara en blå person.
En blå person vill att alla runt omkring en ska vara nöjda, glada och de bryr sig om andras känslor väldigt mkt. De är lojala och mår som bäst när de får hjälpa andra. Den inre motivationen är helt enkelt att göra andra nöjda.
Det känns så väl igen! Framförallt med tanke på gårdagens händelser, som jag inte tänker gå in på i detalj, för det är egentligen helt orelevant.
Konsensus är samma sak som så många ggr innan. Jag tror att jag utför någon annans önskemål, jag tror att den andra personen kommer bli nöjd och glad. Jag är lojal på en nivå att det blir löjligt. Och i 90% av fallen så har jag missuppfattat den andra personens önskemål, situationen blir superfel och den/dem andra personen/personerna blir jättearga på mig. Och då blir jag såklart totalt förkrossad. För är det något en blå person avskyr så är det när någon är missnöjd med ens agerande.
Så vad gör man då som en typisk blå person när man helt enkelt är dålig på att göra andra nöjda och glada?
Jag började fundera på om jag skulle försöka att helt enkelt inte göra något efter andras önskemål, utan bara gå min egen väg. Men det fungerar ju inte i realiteten eftersom jag motiveras av att göra andra nöjda. Så för att det skulle fungera så skulle jag helt enkelt få sluta umgås och kommunicera med folk mer än bara artighetsfraser.
Men det fungerar ju inte heller eftersom jag behöver göra andra nöjda för att må bra.
Hade detta varit en engångshändelse så hade det ju varit lugnt, lär dig av händelsen och gå vidare. Men det är det inte. Och jag verkar totalt oförmögen att lära mig av gamla händelser.
Någon slutsats har jag inte än, kanske kan jag jobba fram en. Men just nu så känner jag att jag vill verkligen inte vara en blå person.
