Funderar över om man över huvud taget "skall" ge hästen något stöd på tygeln. Jag försöker rida "mina" hästar med så lite tygelkontakt som möjligt. Ibland blir det på framdelen som attan, men det blir det ju med tygelkontakt också. Inte skall de behöva något stöd rent tekniskt? De unghästar som varit väldigt lite ridna har jag i början haft en del tygelkontakt med, dels för att det känns säkrare för mig att "vara med" när de skyggar och vimsar omkring och dels för att de känts så vingliga och snubbliga. De verkar känna sig mer trygga med visst stöd. Lite kontakt har jag väl för det mesta, men knappt alls, jag försöker att bara använda tyglarna när jag vill något, (halvhalter, stanna, ändra riktning..) Det går ju inte jämt, och det går bäst när jag rider själv.
Att ta stöd på bettet är väl inget man måste lära hästen för att den skall fungera bra att rida och kunna bära sig bra? Det borde den väl lära sig med tiden när den först får harva omkring i den form den önskar? (Bära sig med ryttare på alltså) Andra som ridit dem har ifrågasatt att hästarna inte tar stöd på tygeln. Tänker jag galet som helst inte vill ha något stöd?
Att ta stöd på bettet är väl inget man måste lära hästen för att den skall fungera bra att rida och kunna bära sig bra? Det borde den väl lära sig med tiden när den först får harva omkring i den form den önskar? (Bära sig med ryttare på alltså) Andra som ridit dem har ifrågasatt att hästarna inte tar stöd på tygeln. Tänker jag galet som helst inte vill ha något stöd?
