YlvaG
Trådstartare
Orkar inte skapa ngt anonymt konto. Jag är INTE akut självmordsbenägen så ingen behöver ringa polisen på mig.
Mitt ex låter mig inte vara. Under det året vi var tillsammans utsatte han mig för misshandel i form av psykisk, ekonomisk och sexuell karaktär. Han är en klassisk narcissist. Konstan otrogen. Jag tog mig ur efter ett år. Men han låter mig fan inte vara ifred. Jag blockerar alla nummer han kontaktat mig från. Blockerar alla nya konton han skapar och kontaktar mig på.
Jag har haft kontakt med psykiatrin sen barndomen. Utreddes nyss för autism och även om allt pekar på det så har jag för svår PTSD för att kunna fastställa diagnos i dagsläget. Han skulle sjukskriva mig på studs.
Har aldrig haft ett jobb pga min psykiska ohälsa. Jag är bara en parasit på samhället som går på försörjningsstöd. Går även på stödsamtal hos vuxen soc pga händelserna med exet. Väntar på traumabehabdling som börjar i höst (!!). Har kommit till punkten då jag tänker polisanmäla exet för trakasserierna. Men det tar ännu mer resurser och kommer såklart inte ge något i slutänden.
Jag känner att jag bara tar och tar och tar av samhällets resurser. Utan att någonsin kunna ge något tillbaka. Att avsluta det hela är inte någon akut impulsgrej för mig. Har haft dessa tankar i många år. Och åter igen- nej, jag tänker inta ta livet av mig här och nu. Men jag ser det som ett väldigt praktiskt alternativ lite längre fram. Jag väntar mest bara på att bägaren ska rinna över. Vilket den kommer göra när det såklart inte kommer bli något kontaktförbud.
Mitt ex låter mig inte vara. Under det året vi var tillsammans utsatte han mig för misshandel i form av psykisk, ekonomisk och sexuell karaktär. Han är en klassisk narcissist. Konstan otrogen. Jag tog mig ur efter ett år. Men han låter mig fan inte vara ifred. Jag blockerar alla nummer han kontaktat mig från. Blockerar alla nya konton han skapar och kontaktar mig på.
Jag har haft kontakt med psykiatrin sen barndomen. Utreddes nyss för autism och även om allt pekar på det så har jag för svår PTSD för att kunna fastställa diagnos i dagsläget. Han skulle sjukskriva mig på studs.
Har aldrig haft ett jobb pga min psykiska ohälsa. Jag är bara en parasit på samhället som går på försörjningsstöd. Går även på stödsamtal hos vuxen soc pga händelserna med exet. Väntar på traumabehabdling som börjar i höst (!!). Har kommit till punkten då jag tänker polisanmäla exet för trakasserierna. Men det tar ännu mer resurser och kommer såklart inte ge något i slutänden.
Jag känner att jag bara tar och tar och tar av samhällets resurser. Utan att någonsin kunna ge något tillbaka. Att avsluta det hela är inte någon akut impulsgrej för mig. Har haft dessa tankar i många år. Och åter igen- nej, jag tänker inta ta livet av mig här och nu. Men jag ser det som ett väldigt praktiskt alternativ lite längre fram. Jag väntar mest bara på att bägaren ska rinna över. Vilket den kommer göra när det såklart inte kommer bli något kontaktförbud.