Tvåårskontroll...

[IngelaH]

Två år ganska precis sedan förra läkarbesöket hos AH. På den tiden var jag sned, lutade åt vänster, hade brister i balansen och kände mig allmänt klen och hade ont i en höft. Jag blev remitterad till sjukgymnast och var väl som vanligt inte överdrivet entusiastisk. Jag hade ju häst, räckte inte det?

På sommaren 2002 var det så dags för kurs i kroppsmedveten ridning och det var super!!! Tima blev mamma o fick mammaledigt, jag tränade väl LITE på gym.

Men så förra sommaren fann jag ju min nisch, en instruktör som har lite av varje i sig, "modern dressyr", "kropsmedveten ridning", NH och så vidare... Och rider idag Akademiskt a la BB. Att lära sig akademisk ridkonst ur hans kunskapskälla har gett både mig och Tima en hel del. Det kunde dagens läkarbesök intyga.

Jag tog bussen till USÖ idag, och satt i väntrummet en stund. Sjukskötaren från sjukgymnastiken kom förbi och undrade hur läget var. Vi bubblade en liten stund tills doktorn, AH kom. Inne i undersökningsrummet, bubblade vi lite allmänt om hur jag mådde, vad jag gjorde och vad intyget AH skulle skriva skulle innehålla. Jag kom ihåg att ta upp, att jag är stel i axlar, nacke och har ont i svanken emellanåt. AH ska fixa en remiss till rehabmedicins sjukgymnaster, då han tycker att jag behöver tips på egenträning för nacke, axlar och skuldror. Inte så dumt med andra ord. Sedan sa jag också att vinterhalvåret är jag FRUKTANSVÄRT stel, framemot kvällen och i övrigt går det ganska bra.

Vi gick igenom tidigare journalförningar och kollade "stå på ett ben", "tågång", "hälgång" och stå med bägge fötterna tätt ihop. AH sa att jag är mkt rakare i min hållning och att balansen är mkt bättre. jag sa att jag fick råd av min förra sjukgymnast att hålla igång ridningen eftersom den är bra för balans och hållning. Jag berättade lite om Akademisk Ridkonst/kroppsmedveten ridning och jag såg att AH lyssnade med spetsade öron. Efter regelrätt undersökning där AH kunde konstatera att jag mådde bra, skrev vi ihop intyg till försäkringskassan om tidsbegränsat sjukbidrag och länstrafiken om färdtjänst i alla fall vinterhalvåret. AH kunde i övrigt inte hjälpa mig mer med stelheten, utan tyckte inte det var fog för någon medicinering och det tackar jag iofs för. När jag tog på mig jackan och gick mot dörren, sa AH... Var det Akademisk ridning det hette sa du? Jag nickade bifall och bad AH hälsa till neurokirurgen som opererat min nacke nästa gång han träffar honom.

Jag ska nog banne mig göra en mindre kupp. Om nu AH var så imponerad av att jag verkligen blivit bättre av hästandet, för det MÅSTE det ju vara!? så ska jag nog försöka få tag i en fond, så jag kan söka lite pengar till ett läger med kroppsmedveten ridning eller liknande i sommar.

 

[IngelaH]

Att jag fått sådan uppbackning som färdtjänst, hemhjälp (tidigare), tillfälligt sjukbidrag, handikappersättning och så vidare är att jag har fått väldigt bra uppbackning från teamet på rehabmedicinska avdelningens arbetslag sedan olyckan. Där finns läkare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter, biträden och massor av personal, som gör sitt bästa för att visa att livet inte tar slut efter en olycka.

Min kurator har tidigare hjälpt mig att hitta fonder och jag hoppas att hon kan ge mig fler tips, om inte ni på handikappforumet HÄR har några bra förslag.

Hur gör NI för att klara er vardag och för att sätta guldkant på tillvaron. Kan ni inte dela med er av era tips.

Jag skulle INTE tacka nej till broddningstips till exempel. Jag som har känselbortfall i händer/fingrar och inte känner hur jag håller broddar och min hand/handled/armstyrka är inte heller mkt att hänga i julgranen. Jag har fått "dispens" av de andra hästägarna i stallet för att ha Tima broddad runt om även i hagen.

Jag har inte färdtjänst just nu. Men vi har som sagt lagt in om förfrågan om färdtjänst åtminstone över vintern. Detta pga att jag har svårt att gå längre sträckor på ojämnt underlag, halka och is är förkastligt. Jag har ju lovat min neurokirurg att inte ramla av och hoppa med min häst. Och i och med detta kan det ju inte vara så lämpligt att jag snubblar/halkar omkull titt som tätt. Det händer rätt som det här att jag snubblar/halkar och far omkull. Det är idag tre år sen jag hade färdtjänst. Men mina chaufförer stannar än i dag och fiskar upp mig när jag ramlat omkull och det tackar man för.

Något jag däremot inte har fått så stor uppbackning för är ju ridningen. Den handikappridning som existerade när jag växte upp, var att ledas runt i ridhus eller i skogen, med lite arm, huvud och ben "sprattling" och någon gick bredvid och såg tll att man inte ramlade av. Idag så fungerar handikappridningne i viss mån likadant. Men när det märks att "brukaren" gör framsteg trappas "kraven" upp och balansridningen har bytts ut till viss del mot mer "vanlig ridning". Allt eftersom tiden går integreras man in i vanlig ridgrupp och får större och större utmaningar. Alla sjukgymnasterr och övriga friskvårdskonsulenter och läkare, har bara tjatat på att jag måste träna på gym, byta om och svettas. Jag har försökt förklara att jag tränar de flesta muskelgrupper i min dagliga hantering av min häst. Men ingen har lyssnat på det örat. Förrän igår, så nu tänker jag spinna vidare på den här tråden och som sagt försöka använda "detta" som bakgrundsbevis för att det kan vara värt att få "recept" på ridläger.

Vad säger ni? Tror ni att jag är helt ute och cyklar, eller kan det vara något att kämpa för?

 

[amkm]

Härligt med sådana förbättringar!!

Kämpa på!!

 

[Gumman]

Kämpa på du! Kul att höra att det går så himla bra för dig och Tima. Jag tycker att det är tack vare ridningen som du kommit igen så himla bra. Dels så är det ett brinnande intresse du har och det underlättar en hel del. Du har så rätt att man jobbar med hela kroppen när man har häst. Kämpa på och försök att hitta en fond som du säger.