S
Syrsa
Jahaja.
Det började med en rolig lekstund i rasthagen. Den andra hunden var lite tyngre och äldre, men det har gått jättebra förr.
Så hör vi dem skälla till inne i buskarna, och så kommer de farandes åt varsitt håll. Jag klämmer igenom, kollar i ögon, mun och öron. Känner och tittar, böjer och sträcker. Ingen reaktion någonstans, annat än att den andra hunden inte är så intressant längre. DET är ett säkert tecken på att något inte är som det ska.
Vi tar bussen hem. På bussen "gnyrskäller" han tre gånger, detta från en hund som aldrig säger ett knyst (annat än lekmorrar). Nu är något fel.
Det fortsätter och efter några timmar där Keo då och då gnyr till ringer vi veterinär, får komma in akut och de konstaterar att han har något som gör ont i nacken. Muskler eller skelett? Det kan de inte säga med säkerhet. Röntgenbilderna är svårtydda, skelettet är ju inte "färdigt" och ger inga skarpa bilder. Meningit kan inte uteslutas. Vi åker hem med en valp som nu ska röra sig så lite som möjligt i tre veckor och dessutom ska äta smärtstillande.
Gårdagen förflyter ganska lugnt. Han är medtagen, men verkar inte ha så väldigt ont. Gnyr bara någon enstaka gång.
Kräks på eftermiddagen.
Får smärtstillande på kvällen och sedan drar det igång. Han kräks med en timmes mellanrum fram till halv tre i natt, sedan klockan sex igen.
Halv tio är vi hos veterinären, som tycker det är en väldigt stark reaktion på smärtlindrande läkemedlet.
Röntgen konstaterar "Inget främmande föremål i magen".
Vi åker hem med dietmat, magmedicin och syrahämmande. Han får i sig tre riskorn och en halv matsked risavkok och kräks igen.
Nu har han inte fått behålla någon vätska sedan halv åtta igår kväll och jag börjar bli rejält orolig. Keo sover, är väl urtrött kan jag tänka, men snart har han inte druckit på ett dygn och det blir väl dropp och inläggning.
Usch! Oron ligger som ett tak över huset idag.
/Syrsa
Det började med en rolig lekstund i rasthagen. Den andra hunden var lite tyngre och äldre, men det har gått jättebra förr.
Så hör vi dem skälla till inne i buskarna, och så kommer de farandes åt varsitt håll. Jag klämmer igenom, kollar i ögon, mun och öron. Känner och tittar, böjer och sträcker. Ingen reaktion någonstans, annat än att den andra hunden inte är så intressant längre. DET är ett säkert tecken på att något inte är som det ska.
Vi tar bussen hem. På bussen "gnyrskäller" han tre gånger, detta från en hund som aldrig säger ett knyst (annat än lekmorrar). Nu är något fel.
Det fortsätter och efter några timmar där Keo då och då gnyr till ringer vi veterinär, får komma in akut och de konstaterar att han har något som gör ont i nacken. Muskler eller skelett? Det kan de inte säga med säkerhet. Röntgenbilderna är svårtydda, skelettet är ju inte "färdigt" och ger inga skarpa bilder. Meningit kan inte uteslutas. Vi åker hem med en valp som nu ska röra sig så lite som möjligt i tre veckor och dessutom ska äta smärtstillande.
Gårdagen förflyter ganska lugnt. Han är medtagen, men verkar inte ha så väldigt ont. Gnyr bara någon enstaka gång.
Kräks på eftermiddagen.
Får smärtstillande på kvällen och sedan drar det igång. Han kräks med en timmes mellanrum fram till halv tre i natt, sedan klockan sex igen.
Halv tio är vi hos veterinären, som tycker det är en väldigt stark reaktion på smärtlindrande läkemedlet.
Röntgen konstaterar "Inget främmande föremål i magen".
Vi åker hem med dietmat, magmedicin och syrahämmande. Han får i sig tre riskorn och en halv matsked risavkok och kräks igen.
Nu har han inte fått behålla någon vätska sedan halv åtta igår kväll och jag börjar bli rejält orolig. Keo sover, är väl urtrött kan jag tänka, men snart har han inte druckit på ett dygn och det blir väl dropp och inläggning.
Usch! Oron ligger som ett tak över huset idag.
/Syrsa
