Trött på dagens samhälle

[supersonic]

Jag och sambon är ganska restriktiva med vad dottern får. Vad andra vill ge är helt upp till dem tycker vi. Min sida av släkten ger enstaka gåvor, oftast kläder (gärna glittriga sådana, det uppskattas av dottern) medan sambons sida av släkten ger hur mycket som helst (och ibland även när det inte är någon speciell högtid) av leksaker. Bådas sidor sätter dessutom in pengar på ett konto till henne, både till jul och vid födelsedagar. Kontinuerligt rensar jag ut leksaker som kan skänkas/säljas.

Edit: På min sida av familjen har vi ett begränsat belopp att handla gåvor för som alla kommit överens om. På sambons sida har de också det, men betydligt högre.

 

[Ariane]

@inverterad
Ditt inlägg fick mig att tänka på en bekant vars barn är enda barnbarnet på både far och morföräldrars sida.
När paketen var halvvägs öppnade och värdet började överskrida 10 000 ville hen resa sig och gå. Hen sade "ett besök på zoo och en biobiljett hade varit så mycket mer värdefullt, att de vuxna faktiskt tagit sig tid att göra saker med barnbarnet istället".

 

[Badger]

Hur tänker ni kring jul, födelsedagar och i vardagen för att skapa glada hälsosamma och tacksamma barn i detta konsumtionssamhälle?

Mina barn får ganska mycket julklappar, men inte mer än vad många andra får. Men det är så svårt att hitta en balans. Alla vill ge och det kommer lego här och där o bilar här o där. Schleich saker till dottern som räknade här igår att hon hade 65 saker till det(!).

Lego älskar sonen, men det gjorde också sambon som liten så det finns redan mängder här hemma. Likadant med bilar, en hel låda under sängen proppfull. Men han önskar sig fler.

Egentligen behöver dom inte en sak! Pennor o ritblock, barbies o spel. Allt finns!

Kläder är alltid bra, men barnen (framförallt) sonen är inte mycket för det. Med all rätt, den tiden kommer för det intresset också.

Jag upplever att om bägge vuxna i hushållet jobbar har man råd att konsumera mer än när jag var liten. Man behöver inte tänka på vart man lägger varenda krona... Inte för att vi köper leksaker till dem, det händer extremt sällsn. Men behöver man saker är det inget jätte problem.

Nu blev det svamligt.. men hur tänker ni?

Vi ger nog inte bara presenter som han blir omedelbart glad av -dvs leksaker. Så kläder kommer som födelsedagspresent och julklapp från både oss och alltid morfar, ibland mormor och farfar. Det är inget fel i att få saker som är nyttiga istället för roliga tycker jag. Själva fick vi väl alla raggsockor från Röda Korset av farmor eller pyjamas liksom . Böcker såklart, men de blir han ju glad av. Mina småbröder får böcker trots att de kanske inte blir riktigt lika glada. Sedan nu i julas ville han önska ett stort legobygge av mormor också men jag sa att han fick lov att önska något annat. Han fick experimentlåda som de gör tillsammans.

Sedan får man inte exakt det man önskar sig, inte allt man önskar sig, och inte bara det man önskar sig. Dvs önskelista ej = beställningslista (Det är lite tänkt, min man är helt oengagerad i att få julklappar de körde beställningslista. Jag älskar julklappar, vi körde att man kunde önska sig men % chansen var ganska låg att man fick det (det statistiska underlaget för detta resonemang är förfärande lågt!). A får lite högre chans att få det han önskar sig )

Men jag håller med om att det är svårt, det känns som att det är lite svårt att låta bli att ge pennor nu när de gamla är trasiga för att vänta till födelsdagen istället för att köpa dem direkt liksom, likadant med TV-spel på rea. Eller det värsta DVD film som bara drösar in från mitt jobb. Finns få behovshål att fylla på leksaksområdet...

 

[inverterad]

@inverterad
Ditt inlägg fick mig att tänka på en bekant vars barn är enda barnbarnet på både far och morföräldrars sida.
När paketen var halvvägs öppnade och värdet började överskrida 10 000 ville hen resa sig och gå. Hen sade "ett besök på zoo och en biobiljett hade varit så mycket mer värdefullt, att de vuxna faktiskt tagit sig tid att göra saker med barnbarnet istället".

Ja herregud. Jag förstår ju att det är av kärlek men det blir så fel. Och här är det föräldrarna som i teorin har koll och säger att "i år blir det inte så mycket". Och så gör de precis tvärtom. Och de kan inte se hur vansinnigt fel det blir.

 

[Amha]

Jag är ledsen om det inte framgick. Jag syftade på inlägget där en skribent fick skit för att hen inte välkomnade presenter i form av plastskit till sitt barn.

Var det mig du syftade på nu? :P Jag upplevde det nämligen inte som att jag fick skit för inlägget i alla fall (om jag inte missat något som försvann?).

 

[vallhund]

Var det mig du syftade på nu? :P Jag upplevde det nämligen inte som att jag fick skit för inlägget i alla fall (om jag inte missat något som försvann?).

Minns inte, var någon som fick mycket skit för att hen slängde alla billiga plastleksaker som barnet fick i tid o otid (som jag uppfattade det).