Trotsig 3-åring...

[surprice1985]

Måste skriva av mig lite, och kanske kan få lite tips på vägen...
Har en son, enda barnet, som fyllde tre år i september.
Han är rent ut sagt hemsk nu
Tex. Det kan ta upp emot en halvtimme (någon gång tom. ännu längre) bara till att få honom att äta sin middag och då har vi ändå inte allt för stora krav, bara att han ska sitta ner på stolen helt enkelt! VARJE dag!
Oftast slutar det med att han sitter i antingen mitt eller sin pappas knä och då äter han oftast upp hela sin portion så egentligen är han ju hungrig.
Han har blivit jätte gråtig, gråter för minsta lilla. Hjälper man honom upp i bilstolen tex kan han stört gråta helt plötsligt, trots att han inte har haft något emot att man lyft in honom varken tidigare eller efter det utbrottet.
Skäller man på honom skriker han tillbaka allt han kan/vägrar titta på en/stört lipar. Ingenting verkar ta, vi har testat allt känns det som.
Vi har skrikit, vi har skällt o vi har suttit o pratat på hans nivå.
Vi har mutat o vi har tvingat men INGENTING biter på honom.
Han provocerar oss HELA tiden, och det slutar alltid i att jag/sambon blir arga på honom för att han helt enkelt inte lyssnar på oss...

Idag var vi på stan en runda, han skulle ha lite nya kläder och jag får honom att se fram emot att få prova kläder i hytten m,m.
En affär går bra sen är det skrikande, jag får dra honom för han vägrar gå, han skriker och gråter om vartannat... Slutar att vi åker hem med dåligt humör båda två..

De har börjat märka av det på dagis med o de är hårda mot honom nu. Han har tidigare alltid varit snäll. Visst har han haft sina perrioder med bitandet o rivandet men det har väl de flesta barn?

Jag jobbar bara 50%, resten går jag hemma med sonen och ibland hoppar jag in o jobbar lite extra.
Det är väldigt jobbigt att gå med honom hemma hela dagarna när han är sån här, känns som att vi inte gör något annat än bråkar
Min sambo/hans pappa jobbar heltid.

Någon som har förslag på vad vi kan göra för att få det bättre?
Det tar på krafterna hos oss allihop och frestar så klart även på mitt o pappans förhållande..

 

[ameo]

Sv: Trotsig 3-åring...

Med tre treårstestperioder bakom mig hade jag nog tacklat det annorlunda än du gör.
Jag vägrar nämligen kalla det för trots, utan för mig är det en gränstestarperiod. Och den kan vara skitjobbig, rent ut sagt. Det viktigaste är att vara dödskonsekvent. Har man sagt nej så är det nej oavsett om det är både gråt, tandagnisslan och hysteriska utbrott.
Mutor och tvång funkar sällan, precis som du har märkt.
Jag tror att han har upptäckt att han får åtminstone halva viljan igenom om han bara tjurar tillräckligt länge, så där behöver du ändra strategi. Vill han inte äta, okej - gå från bordet då. Och då SKA han gå från bordet och får vara utan mat tills nästa gång det serveras. Jag lovar, han svälter inte ihjäl! Sen kan du kanske servera det där mellanmålet efter lite kortare tid än ursprungligen planerat, men inte precis efter måltiden han just dissat. Att det slutar med att han sitter i knäet och äter visar bara att han har hittat er svaga punkt...

Och när du nu vet att han inte vill gå i affärer, välj då EN affär att besöka varje gång ni är i stan och sen går ni därifrån. Det ger honom inte chansen att bråka för att han inte vill gå i nästa affär, eftersom du redan har sagt stopp efter första. Tala om för honom att "idag ska vi gå i en affär och se om vi kan hitta några byxor till dig där". Sen måste du också hålla det löftet, både för hans och för din egen skull.

Och ibland får man helt enkelt vänta ut dem.
Min äldsta son är envis som få, synd bara för honom att mamma är ännu envisare...
Jag har vid några tillfällen låtit honom ligga på hallgolvet med overallen på, första gången låg han där 2 timmar och 45 minuter, för att han inte ville ställa sig upp så jag kunde hjälpa honom att klä av sig. Liknande har hänt flera gånger och det har varit tvunget att driva igenom det, för på andra sidan har det sen funkat väldigt mycket bättre. Han har ju insett att det inte hjälper att tjura ihop. Att det sen håller en begränsad tid innan jag får ta nästa genomdrivning med honom är en annan femma...

 

[Snurrfian]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag är inne på samma linje som ameo, lugn, tydlig och inte ge efter har gjort våra liv en aningen lugnare även om vi har haft våran del av utbrott vi oxå.
Att prova kläder i affärer skulle jag inte ens ge mig på att försöka, som sagt en affär kanske om man nu måste men annars hade jag gått på ungefär och köpt hem och då ev provat hemma.

En tre åring behöver tydliga gränser och vardag med rutiner som inte bryts i onödan. När väl rutinerna sitter så kan man från gå dem någon gång ibland utan att det betyder bråk.

Ang maten så har vi lyft ut barnen från köket när de inte sitter vid sin plats, men det började vi med redan från första början så det behövde jag aldrig diskutera med sonen som tre åring. Men att lyfta ut betyder inte att man ska vara arg och skälla, utan vi gick igenom när vi satte oss att man sitter på sin plats och äter, började något av barnen att antignen försöka gå ifrån bordet, eller leka vid bordet så talade vi om att "sitt vid din plats eller oxå får du går ut tills du tänker sitta med oss." Fortsatte barnet då så lyfte vi ut barnet ur köket med orden du är välkommen tillbaka när du vill sitta med oss. Barnet kom tillbaka ganska omgående nya försök och med en hel del tålamod och envishet så sitter våra barn 4 och 7 år stilla vid bordet, vi pratar om vad som har hänt under dagen, vad ska hända nästa dag osv. Barnen måste vänta på varandra innan de får gå ifrån bordet men de måste inte vänta på oss vuxna.

Sen handlar det oxå om att välja sina strider, vad är viktigt i era familj, tex så spelar det inte mig så stor roll om ungarna äter en glasspinne i soffan, medans en kompis har total förbud hemma hos sig för det med sina barn.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Trotsig 3-åring...

Med tre treårstestperioder bakom mig hade jag nog tacklat det annorlunda än du gör.
Jag vägrar nämligen kalla det för trots, utan för mig är det en gränstestarperiod. Och den kan vara skitjobbig, rent ut sagt. Det viktigaste är att vara dödskonsekvent. Har man sagt nej så är det nej oavsett om det är både gråt, tandagnisslan och hysteriska utbrott.
Mutor och tvång funkar sällan, precis som du har märkt.
Jag tror att han har upptäckt att han får åtminstone halva viljan igenom om han bara tjurar tillräckligt länge, så där behöver du ändra strategi. Vill han inte äta, okej - gå från bordet då. Och då SKA han gå från bordet och får vara utan mat tills nästa gång det serveras. Jag lovar, han svälter inte ihjäl! Sen kan du kanske servera det där mellanmålet efter lite kortare tid än ursprungligen planerat, men inte precis efter måltiden han just dissat. Att det slutar med att han sitter i knäet och äter visar bara att han har hittat er svaga punkt...

Och när du nu vet att han inte vill gå i affärer, välj då EN affär att besöka varje gång ni är i stan och sen går ni därifrån. Det ger honom inte chansen att bråka för att han inte vill gå i nästa affär, eftersom du redan har sagt stopp efter första. Tala om för honom att "idag ska vi gå i en affär och se om vi kan hitta några byxor till dig där". Sen måste du också hålla det löftet, både för hans och för din egen skull.

Och ibland får man helt enkelt vänta ut dem.
Min äldsta son är envis som få, synd bara för honom att mamma är ännu envisare...
Jag har vid några tillfällen låtit honom ligga på hallgolvet med overallen på, första gången låg han där 2 timmar och 45 minuter, för att han inte ville ställa sig upp så jag kunde hjälpa honom att klä av sig. Liknande har hänt flera gånger och det har varit tvunget att driva igenom det, för på andra sidan har det sen funkat väldigt mycket bättre. Han har ju insett att det inte hjälper att tjura ihop. Att det sen håller en begränsad tid innan jag får ta nästa genomdrivning med honom är en annan femma...

Har inget att tillägga.

TS, läs Ameos råd flera gånger och begrunda. Bestäm dig för din strategi (och se till att maken gör som du) och vik inte från det du/ni bestämt.

Skrik inte åt barnet. Det gör situationen värre. Du hade tex aldrig skrikit åt en rädd häst. Barnet behöver en lugn, tydlig vuxen som vänligt men bestämt visar vägen.

 

[vindvissla]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag tankte bara skriva nagot i denna traden sa jag kan kolla sen om ett ar nar jag ar i samma sits som ts

Ameo, sa himla vettig du ar. Kan se ungen framfor mig, pa golvet i 2 timmar med overallen.

Det ar sa latt att bli frustrerad, inte alls som med en hast. Hasten kan man slappa ut i hagen och aka ifran. Ett barn har man ansvar att forma till en sjalvstandig manniska och dessutom far man inte sla till dem med spoet!

 

[Freddie]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag har en kille här hemma som närmar sig 3,5 år och mitt bästa råd är att kasta överflödiga regler och prestige åt helvete.
Vill min son inte komma till matbordet, då behöver han inte göra det. Äter gör man för sin egen skull, för att man ska bli mätt och må bra. Kastar sonen i sig en halv köttbulle och rusar in på sitt rum igen, då frågar vi bara om han är mätt och blir svaret ja, då tar jag undan hans tallrik och anser middagen avslutad för hans del.

Ambivalens hör till åldern och Viktor kan tex få för sig att bananen han själv valde till mellanmål inte var bra (när den redan är uppäten) och skrika "Jag VILL INTE ha någon banan, jag vill ha ÄPPLE!" och då meddelar jag honom (och här är det viktigt att inte låta mästrande eller hånfull) att han själv valde banan, att jag har full förståelse för att man kan ändra sig och att han vid nästa mellanmål får en ny chans att välja äpple i stället.
Visst händer det att han därefter skriker i falsett i en halvtimme för att hans "dumma mamma" inte kan backa tiden så att han kan välja ett äpple i stället, men det är ingen idé att gå in i diskussion om någonting som inte går att ändra på.

Det gäller att tänka både en och två gånger innan man säger nej till en treåring, för därefter ska man vara beredd att stå för sitt beslut, oavsett om det möts med acceptans eller ren hysteri. Jag försöker verkligen att inte slänga ur mig definitiva nej till höger och vänster och jag värderar helst konfliktsituationer innan de uppstår.
Ska vi tex gå till förskolan och jag vet att ungen kommer att vägra klä på sig, kasta stövlarna i huvudet på mig och gråta som besatt i en halvtimme, då måste jag i förväg besluta mig för om det är någonting jag orkar med och kan reda ut, utan att köra slut på mig själv eller kränka mitt barn. Är jag själv trött, febrig eller på dåligt humör kanske jag väljer att i stället klä på sonen och bära honom till dagis, om alternativet är att han klär på sig själv först under hot och att det hela slutar med att jag får släpa en gråtande unge över tröskeln till dagis och själv gå därifrån med gråten i halsen.

Vissa dagar går jag och lägger mig och känner mig som sämsta tänkbara förälder. Det ÄR svårt att hitta balansen. Att vara konsekvent utan att vara för hård. Att vara flexibel, utan att vara mesig. Att förstå, utan att tillåta.
Det är tur att treåringar också kan vara otroligt charmiga och trevliga diskussionspartners, som hittar döda daggmaskar på vägen och ber en att hämta tejp så att han kan laga "stackars daggmasken" .

 

[Lena Furberg]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag tycker du låter som en riktigt bra förälder, jag!

 

[Brandgul]

Sv: Trotsig 3-åring...

Att inte själv få klättra upp i bilstolen ser jag det mer som att föräldrarna trotsar! Han vill själv och vi ska stötta barnen mot självständighet. Nej man har inte alltid tid att låta dem göra allt själv. Men ibland måste man planera för att det tar oändlig tid.

 

[Kattennizze]

Sv: Trotsig 3-åring...

Du låter jättevettig tycker jag!

 

[Lupino]

Sv: Trotsig 3-åring...

Knapplån

Jag har inget råd till TS, och tror nog jag kommer bli sågad med tanke på de svar som skrivits hittills.

Själv är jag mamma till en 2,5-åring (och en bebis). Jag säger bara nej till min dotter om det är helt nödvändigt. T.ex så äter hon ofta både med tallriken på golvet eller vid soffan men jag orkar inte ta någon strid då jag tycker att det viktigaste är att hon faktiskt äter...´

Finns det inget stöd/positivt för det förhållningssättet? Som någon annan skrev gäller det att vara 100% bestämd om man väl säger nej och jag orkar oftast inte vara det, men jag har svårt att tro att dottern tar skada. Jag är stenhård när det behövs som att man har bälte i bilen etc.

Kommentar någon?

 

[Sunshine]

Sv: Trotsig 3-åring...

Hur tanker du gora nar din yngsta ar aldre? Ska de bada tva sitta pa golvet och ata eller kommer du att vara hardare da? En genuin fraga , mina ar bara 21 manader sa an sa lange gor de som jag sager

Jag kan spontant tanka dock att det maste vara enklare att ta striden nar de ar mindre, ju aldre de blir desto svarare lar det bli - eller?
Plus, ater inte du tillsammans med dottern? Jag forsoker ata med mina sa ofta det gar och det har jag gjort sedan de borjade med smakisar.

 

[TinyWiny]

Sv: Trotsig 3-åring...

Knapplån

Jag har inget råd till TS, och tror nog jag kommer bli sågad med tanke på de svar som skrivits hittills.

Själv är jag mamma till en 2,5-åring (och en bebis). Jag säger bara nej till min dotter om det är helt nödvändigt. T.ex så äter hon ofta både med tallriken på golvet eller vid soffan men jag orkar inte ta någon strid då jag tycker att det viktigaste är att hon faktiskt äter...´

Finns det inget stöd/positivt för det förhållningssättet? Som någon annan skrev gäller det att vara 100% bestämd om man väl säger nej och jag orkar oftast inte vara det, men jag har svårt att tro att dottern tar skada. Jag är stenhård när det behövs som att man har bälte i bilen etc.

Kommentar någon?

Åh vad skönt att det finns fler som jag
Mina barn åt ofta på golvet som små, varför tjafsa om sådana bagateller?

Det viktiga är att vara rak, har jag sagt något så är det vad som gäller.

(Mina barn är snart 18 och 20 år nu och jag lovar de äter inte på golvet längre)


Kl

Kopierar in mitt svar i en annan tråd med samma ämne.

När det är som allra värst så tänk så här: mitt barn kommer aldrig hoppa för att någon säger hoppa, mitt barn kommer alltid ifrågasätta istället för att svälja allt, mitt barn kommer bli en stark vuxen som ingen kan trampa på, mitt barn kommer kunna stå emot grupptryck som tonåring för jag ger fasta ramar, jag står för vad jag har sagt oavsett vad.

Trots är ett ord jag avskyr, jag ser (såg) det som utveckling för det är precis vad det är.
De provar vad som händer om de gör si eller så, det kanske ser ut som om de bara skriker nej utan relevans men inom dem pågår en utveckling som går med en rasande fart.
De ser hur omgivningen reagerar och intergrerar med den, de lär sig helt enkelt hur man beter sig som människa.
Om man ger sitt barn fasta ramar med massor av frihet inom dessa ramar så får man tillslut ett barn som vågar testa men som inte testar för att jäklas.
Dvs. som tonåring så behöver de inte testa allting bara för att se vad som händer för de vet redan vad som händer när man går utanför ramarna för det lärde man sig redan som liten, då blev det fel och man mådde inte så bra.

Jag har haft enkla regler för mina barn, de har fått göra allt de vill så länge de inte skadar sig själv eller någon annan.
Givetvis har regeln varit uppdelad efter hur gamla de har varit, tex har en regel varit att man inte får springa ut på gatan. Den regeln behöver de ju inte när de sitter i vagn som ett-åringar och när de är 18 år så behöver man ju inte säga det till dem heller (förhoppningsvis)

Men likaväl som regeln om när man ska lägga sig finns så finns regeln att man aldrig kör full för då skadar man sig själv och likaväl som att regeln finns att man inte mobbar någon lika självklart är det att man bryr sig om sina medmänniskor för annars skadar man någon annan.

Utvecklingsåldrar (ja det kommer fler) är jobbiga men ju mer man var glasklar själv vid förra tillfället ju enklare blir det för varje gång.

Så stå på dej!
Var tydlig!
Låt ditt barn studsa mot din kärlek så lär sig ditt barn var gränserna går.

Och räkna till en miljon om det behövs men har du sagt något så är det vad som gäller.

 

[Donnatello]

Sv: Trotsig 3-åring...

Det här är väl egentligen inget direkt tips men en liten rolig grej. Min kusin var en ganska tjurig grabb när han var liten och en dag när han och min moster var i affären blev han skitförbannad och la sig ner på golvet och gapade o skrek. Min moster gjorde helt sonika likadant, la sig ner på golvet mitt i affären och skrek sen dess har han aldrig gjort om det

Jag tror jag ska testa det om jag får ungar som gör så i affären haha.

 

[TinyWiny]

Sv: Trotsig 3-åring...

Det här är väl egentligen inget direkt tips men en liten rolig grej. Min kusin var en ganska tjurig grabb när han var liten och en dag när han och min moster var i affären blev han skitförbannad och la sig ner på golvet och gapade o skrek. Min moster gjorde helt sonika likadant, la sig ner på golvet mitt i affären och skrek sen dess har han aldrig gjort om det

Jag tror jag ska testa det om jag får ungar som gör så i affären haha.

Fy vad kränkande stackars barn det var en riktigt dålig förebild, hade jag sett det på riktigt hade mamman fått en utskällning som hette duga hon ska ju lära sitt barn hur man integrerar, inte förlöjliga sitt eget barn.
Vem ska barnet lita på efter en sådan händelse?

Du kanske ska prova själv, be någon du verkligen älskar att de härmar dej nästa gång du är fullständigt förtvivlad och uppriven för något, för det är ju lika ok som att göra det mot ett barn.

 

[Brandgul]

Sv: Trotsig 3-åring...

Det är inte okej att sitta på golvet och äta när hon går på Nobelmiddag.

Men ärligt, hur många vuxna sitter på golvet och äter? Tror folk verkligen att allt som inte inpräntas före 10 månaders ålder är något man fortsätter med hela livet?

Är det inget problem för dig så är det inget problem. Vår son på 20 månader har redan lagt av med några fula ovanor han hade när han var typ 8 månader.

 

[Donnatello]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag tyckte det var mest roligt och har nog inte sett det på det viset som du gjorde

Jag kan lova att han inte har tagit skada iaf, han är numera snowboardproffs med ett självförtroende som heter duga och har alltid fått 100% uppbackning och stöd fårn sina föräldrar och eftersom han slutade gapa efter saker i affären så funkade det ju uppenbarligen Förtvivlad och uppriven vet jag inte om man är när man är i en affär och vill HA ngt som man inte får. Jag är själv slängt mig på golvet för att prova om jag inte kan få det där godiset jag ville ha tex och hade min mamma slängt sig ner jämte hade jag nog inte direkt slutat lita på henne för det. Skall tilläggas att jag vet inte exakt hur gammal han var men nog vet man att man egentligen inte beter sig så i en affär.

 

[Lupino]

Sv: Trotsig 3-åring...

Tack, skönt att höra att det gått bra för barnen! Tror att jag själv är uppfostrad så och jag har varit på middag i blå salen i stadshuset (inte på nobelfesten dock) och jag satt och åt fint som alla andra, apropå Brandguls inlägg

Vi är noga att ha regler som gäller när man är bland andra, t.ex om man är bortbjuden eller har gäster. Då är det inte ok med saker som är ok när vi är ensamma hemma (dottern är tillräckligt stor för att fatta/acceptera det).

 

[Lupino]

Sv: Trotsig 3-åring...

Hur tanker du gora nar din yngsta ar aldre? Ska de bada tva sitta pa golvet och ata eller kommer du att vara hardare da? En genuin fraga

Jag kanske ska förtydliga att det inte är så att dottern sitter på golvet och äter själv utan jag tar med tallriken till golvet där hon leker och stoppar in en tugga då och då när tillfälle ges. Om jag slutar med "matningen" så kommer företeelsen upphöra, så nej jag tror inte jag kommer ha båda ätande på golvet när det är dags för den lilla att bestämma själv.

Jag kan spontant tanka dock att det maste vara enklare att ta striden nar de ar mindre, ju aldre de blir desto svarare lar det bli - eller?

Säkert riktigt, men eftersom jag ändå inte har orken/viljan nu får jag ta det den dagen jag stör mig tillräckligt mycket (då störningen är större än motståndet att ta tag i det).

Plus, ater inte du tillsammans med dottern? Jag forsoker ata med mina sa ofta det gar och det har jag gjort sedan de borjade med smakisar.

Jodå, men hon är en dålig ätare så jag hinner äta upp innan hon knappt tagit en tugga och sen lämnar hon bordet för att leka. Det är då jag tar med tallriken.

 

[cirkus]

Sv: Trotsig 3-åring...

Jag tycker att det är intressant hur olika man gör och vad man tycker är viktigt.

I vår familj har vi varit rätt noga med bordsskick och ätning. Men det kanske man ägna sig år sig när det inte varit något problem med själva ätningen.

Självklart måste reglerna anpassas efter åldern, men ärligt talat så kan jag bli litet förvånad (inte nu kanske men tidigare) hur dåligt borskick endel ungar har. Det är inte så att de måste sitta som ljus och inte stoppa kniven i munnen. Men man börjar äta när alla har fått och ingen går från bordet förrän alla barn är klara. Alla tar undan sin tallrik. Enkel regel som mina lärde sig rätt tidigt och som även praktiseras på dagis.

Jag har aldrig haft olika regler beroende på hemma/folk hemma/borta. Jag kan inte se vitsen med att man får bete sig annorlunda i olika situationer.


Sen är det klart att man måste välja sina krig, men jag kanske har haft tur. Vissa saker har det aldrig varit en diskussion om, tex detta med bilbälte.

 

[ameo]

Sv: Trotsig 3-åring...

Sen är det klart att man måste välja sina krig, men jag kanske har haft tur. Vissa saker har det aldrig varit en diskussion om, tex detta med bilbälte.

apropå bilbälte så är det barnen som skriker på min om jag inte är fastspänd när jag backar ut bilen
mina tre äldsta har haft varsin period när de tagit av sig axelremmarna i bakåtvända stolen, jag hittade en enkel lösning på det...
Jag satte helt enkelt största storleken av påsklämma en dm ovanför bältets fäste vid grenen - det höll ihop axelremmarna så att de inte gick att krypa ur, tillräckligt svår att öppna för barnet men enkel att snabbt få bort för en vuxen om det är bråttom...