Trots och två trötta föräldrar

[Kidde87ab]

Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader.

När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu har det verkligen eskalerat.

Han slåss, rivs, kastar saker och skriker när han inte får som han vill jämt. Han vägrar klä på sig, borsta tänderna, äta emellanåt går inte alls, byta blöja.. Allt vi gör är med stort motstånd och alltid bråk.

Vi försöker vara lugna med honom men erkänner att vi såklart inte alltid klarar det.

Det som tjatas mest om här hemma är tv, det är det enda han vill göra om dagarna. Det är de första han säger när han vaknar på morgonen och det första han säger när jag hämtar honom på förskolan.

Innan lillebror kom fick han titta efter förskolan för att "varva" ned och det blev 1-2 timmar framför tven.

Nu de senaste månaderna har han tittat på morgonen när han vaknat för att jag ska kunna amma, gå på toa osv,. Sen har vi försökt hålla det till att han får titta när det blir mörkt ute. Men det är inte alltid vi orkat hålla på det tills dess... När vi stänger av tven får han vredesutbrott.

Han är så duktig på att prata och säger ofta att vi är dumma för att han inte får titta tv när han vill.

Vi försöker vara ute mycket men så fort vi ska gå in är det första han säger "får jag titta tv".

Häromdagen grät han helt hysteriskt i 20 min för att han inte fick titta tv på dagen.

Vi känner nu att vi orkar inte hur mycket som helst. Vi sover redan dåligt med en bebis som ska amma 4-5 ggr per natt och min man sover med stora sonen och han sover väldigt oroligt, vaknar flera ggr per natt.

Vi bråkar ofta och det tar så mycket energi av oss. Vi vet inte hur vi ska bryta detta negativa mönster och komma in i en vardag utan massa bråk och vredesutbrott hela tiden.

När vi ska göra saker ensamma som handla, träna osv har vi konstant dåligt samvete för att vi lämnar varandra själva. Men det måste man ju ibland!

Någon som har gått igenom liknande eller har tips?

Tilläggas ska att jag har varit hos kurator på BVC och pratat om detta, fick bra tips som jag testat/testar.

 

[Sofie.S]

Försök arbeta förebyggande!
Timglas, timer eller liknande för att ge ett avslut. I många fall kan man hjälpa barnen genom att förebygga, vad som kommer att ske - för att minska frustation och vredesutbrott.

 

[Eurydome]

Har gått igenom samma. Det var adhd, vi slutade kämpa och bråka och började istället att anpassa efter storebrors behov och förmågor.

 

[Eli]

Tipsar om Biglittlefeelings och Ourmamavillage på Instagram

 

[Imogen]

Boktips: ”Barn som bråkar” av Bo Hejlskov. Lättläst och med massor av praktiska exempel och konkreta tips.

Tipsar för övrigt om den boken till alla oavsett om man har barn som man anser ”bråkar” eller inte

 

[Ainon]

Känner igen det i vår nu 4 åring, hon får utbrott som heter duga när hon inte får som hon vill eller något bara blir ’fel’. Folk brukar beskriva henne som viljestark

Inget tips för att minska konflikterna mer än mitt tips för att orka med är att sänka kraven till typ botten särskilt när man är själv med barnen. Hon får ex se hur mycket skärm hon vill när någon av oss är själva hemma med båda barnen (vi har en 11månaders också), vissa perioder har hon suttit som klistrad men nu har hon ex fått en period där hon hellre leker med ett särskilt Lego på sitt rum. Mer kvalitativ aktivitet begränsas till de stunder man märker att humöret är i topp eller vi kan fokusera på ett barn var.
Sen är det nog inte hela världen om man själv inte lyckas hålla sig samlad ibland. Jag har ex börjat storgråta av psykisk utmattning när jag varit själv med båda och det var en särskilt jobbig dag och nog har det hänt att jag höjt rösten.

Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader.

När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu har det verkligen eskalerat.

Han slåss, rivs, kastar saker och skriker när han inte får som han vill jämt. Han vägrar klä på sig, borsta tänderna, äta emellanåt går inte alls, byta blöja.. Allt vi gör är med stort motstånd och alltid bråk.

Vi försöker vara lugna med honom men erkänner att vi såklart inte alltid klarar det.

Det som tjatas mest om här hemma är tv, det är det enda han vill göra om dagarna. Det är de första han säger när han vaknar på morgonen och det första han säger när jag hämtar honom på förskolan.

Innan lillebror kom fick han titta efter förskolan för att "varva" ned och det blev 1-2 timmar framför tven.

Nu de senaste månaderna har han tittat på morgonen när han vaknat för att jag ska kunna amma, gå på toa osv,. Sen har vi försökt hålla det till att han får titta när det blir mörkt ute. Men det är inte alltid vi orkat hålla på det tills dess... När vi stänger av tven får han vredesutbrott.

Han är så duktig på att prata och säger ofta att vi är dumma för att han inte får titta tv när han vill.

Vi försöker vara ute mycket men så fort vi ska gå in är det första han säger "får jag titta tv".

Häromdagen grät han helt hysteriskt i 20 min för att han inte fick titta tv på dagen.

Vi känner nu att vi orkar inte hur mycket som helst. Vi sover redan dåligt med en bebis som ska amma 4-5 ggr per natt och min man sover med stora sonen och han sover väldigt oroligt, vaknar flera ggr per natt.

Vi bråkar ofta och det tar så mycket energi av oss. Vi vet inte hur vi ska bryta detta negativa mönster och komma in i en vardag utan massa bråk och vredesutbrott hela tiden.

När vi ska göra saker ensamma som handla, träna osv har vi konstant dåligt samvete för att vi lämnar varandra själva. Men det måste man ju ibland!

Någon som har gått igenom liknande eller har tips?

Tilläggas ska att jag har varit hos kurator på BVC och pratat om detta, fick bra tips som jag testat/testar.

 

[Ems]

Går han inte på förskolan när ni är hemma med syskon? Jag hade försökt se till att han fick vara där så mycket som möjligt, så länge han trivs där förstås.

Jag har ett barn av liknande sort (utan adhd ska sägas, det måste inte vara så). Vi har haft fasta tider för tv-tittande, om inte annat så har det varit skönt för mig som är långt ifrån rutinmänniska att ha något att hålla fast vid när man egentligen ibland önskar att de bara kunde få sitta där hela dagen På helgen har det tex varit en stund efter lunch som dagsvila och sedan efter middagen fram till läggdags. Med tiden upplever jag även att det hjälpt barnet att vara förberedd på vad som gäller.

Även om det har varit tydligt med vårt barn att han behövt tv för att varva ner så har vi också märkt att han blir besvärligare att handskas med om han tittar för mycket, så det är bra att hitta en balans. Vi har också tagit bort youtube och försökt se till att han tittar på långa avsnitt istället för korta klipp.

Och även om det inte alltid känns så vill jag gratulera till ett barn som verkar var både smart och ha en stark personlighet. Det blir sällan tråkigt

 

[hastflicka]

Mitt andra barn var sa. Han var, och ar, en "controll freak" och behovde fa vara med i alla beslut rorande honom. Tog jag fram klader for att kla pa skulle han inte kla sig den dagen ... sa jag larde mig att ta fram tva av allting och fraga vilken han ville ha. Han hade vissa problem med blodsocker och var tvungen att ata, samt att vi ansag att man smakar allt som lagas. Jag fragade hur manga artor (tex) han ville ha, 5 eller 10 ... Jag fragade om ALLT och det var mycket sallan brak med honom igen sa lange han kande sig delaktig i alla beslut som rorde honom.

Dessutom ... glomde jag att fraga lamnade jag honom pa dagis i pyjamas men med tva ombyten i dagis vaskan. Ibland var han bytt pa nar jag hamtade, ibland levde han den dagen i sin pyjamas.

 

[cambodia]

Jag kämpar med liknande ”problem”, jag har inga tips att ge men vill bara visa att du inte är ensam! Jag har tid till BUP om två veckor ungefär för att samtala själv så får vi ta det därifrån. Man blir verkligen handfallen tillslut

 

[Kidde87ab]

Försök arbeta förebyggande!
Timglas, timer eller liknande för att ge ett avslut. I många fall kan man hjälpa barnen genom att förebygga, vad som kommer att ske - för att minska frustation och vredesutbrott.

Vi har tidigare sagt "nu får du titta 1 avsnitt till" eller "när detta avsnitt är slut stänger vi av".
Fungerar bra ibland och ibland blir det stora utbrott ändå.
Ska köpa en äggklocka och ställa in så han ser den och hör när den ringer.

 

[Kidde87ab]

Går han inte på förskolan när ni är hemma med syskon? Jag hade försökt se till att han fick vara där så mycket som möjligt, så länge han trivs där förstås.

Jag har ett barn av liknande sort (utan adhd ska sägas, det måste inte vara så). Vi har haft fasta tider för tv-tittande, om inte annat så har det varit skönt för mig som är långt ifrån rutinmänniska att ha något att hålla fast vid när man egentligen ibland önskar att de bara kunde få sitta där hela dagen På helgen har det tex varit en stund efter lunch som dagsvila och sedan efter middagen fram till läggdags. Med tiden upplever jag även att det hjälpt barnet att vara förberedd på vad som gäller.

Även om det har varit tydligt med vårt barn att han behövt tv för att varva ner så har vi också märkt att han blir besvärligare att handskas med om han tittar för mycket, så det är bra att hitta en balans. Vi har också tagit bort youtube och försökt se till att han tittar på långa avsnitt istället för korta klipp.

Och även om det inte alltid känns så vill jag gratulera till ett barn som verkar var både smart och ha en stark personlighet. Det blir sällan tråkigt

Han går 15 timmar på förskolan som det är nu.
Vi vill begränsa tv-tittandet så mkt som möjligt eftersom vi också märker att han blir helt manisk när han tittar. Man får inte ens kontakt med honom när tven är på. Jag tror verkligen inte det är nyttigt.

 

[Pengy]

Något form av belöningssystem skulle kanske vara bra att införa?
Han får ett klistermärke när han exempelvis tagit på sig sina kläder utan bråk, ett klistermärke när han borstat tänderna osv. Sen kan ju dessa klistermärken förvandlas till tv-tid på kvällen kanske?
Förklara tydligt innan vad som gäller för att få ett klistermärke och vad man kan ”byta” klistermärkena mot. Ni behöver tjata/bråka mindre och han kan känna sig duktig och få något för att han sköter sig bra

 

[Guldaskig]

Känner igen mig, vi har två barn på 4 och 2 år och det är verkligen kämpigt. Jag har varit ledig i drygt en vecka nu över jul medan min sambo har jobbat, känner mig helt slut vissa dagar.

Vår 2-åring är otroligt bestämd och skriker när hon inte får som hon vill och blir helt crazy ibland. Med henne hjälper det att fråga om allt, hon vill dessutom göra allt själv och det hjälper verkligen att ta ett steg tillbaka och låta henne göra det. Kör vi över henne då blir det kaos.

Hon hade väldiga sömnproblem som yngre, då pratade jag med en barnpsykolog som BVC tipsade om, det tyckte jag var otroligt hjälpsamt.

Förstår att det är svårt med en liten bebis också, när man så gärna vill finnas där för 2-åringen men samtidigt inte orkar för man är trött och sliten. När de är så små greppar de ju inte riktigt heller att en inte bara kan släppa bebisen och hjälpa till.

 

[em-pirre]

Något form av belöningssystem skulle kanske vara bra att införa?
Han får ett klistermärke när han exempelvis tagit på sig sina kläder utan bråk, ett klistermärke när han borstat tänderna osv. Sen kan ju dessa klistermärken förvandlas till tv-tid på kvällen kanske?
Förklara tydligt innan vad som gäller för att få ett klistermärke och vad man kan ”byta” klistermärkena mot. Ni behöver tjata/bråka mindre och han kan känna sig duktig och få något för att han sköter sig bra

Jag skulle vara lite försiktig med dessa belöningssystem. Det tenderar bli inflation, plus att ansvaret sätts på barnet. Det är ju den vuxna som vill ändra situationen, inte barnet

@Kidde87ab håller med gällande heljskov, läs!

Tills vidare, ladda ner en timer (timetimer eller visualtimer är tydlig) och använd så mycket det går.

Sänk kraven. Barn gör rätt om de kan. Kan de inte, så där du sänka tills hen kan.

 

[Eli]

Något form av belöningssystem skulle kanske vara bra att införa?
Han får ett klistermärke när han exempelvis tagit på sig sina kläder utan bråk, ett klistermärke när han borstat tänderna osv. Sen kan ju dessa klistermärken förvandlas till tv-tid på kvällen kanske?
Förklara tydligt innan vad som gäller för att få ett klistermärke och vad man kan ”byta” klistermärkena mot. Ni behöver tjata/bråka mindre och han kan känna sig duktig och få något för att han sköter sig bra

Fast "bråken" är ju ett utlopp för känslor? Han ska isf få klistermärken för att han döljer sina känslor och är duktig som inte säger emot?

 

[Manji]

Jag väljer mina strider, går undan när barnet slåss ("jag vill inte vara med dig om du slår mig") och frågar om barnet vill ha en kram. Jag har fulbölat, känt mig kränkt och blivit hiskeligt arg också, så jag är absolut ingen superförälder...

Vi hade det ganska intensivt i ett år med slag och trots. Nu är det mest tjafs som jag upplever som är rätt normalt.

Rätt eller fel men det med kramarna stoppar förvånansvärt många konflikter idag. När jag ser att barnet blir känslosam och kommer "börja bråka" bjuder jag in till en kram och så blir den där aggressiva känsloyttringen ett samtal om vad barnet faktiskt känner och varför.

Vi har ganska fritt med skärmtid men skulle aldrig bara kunnat stänga av och tro att det inte ska bli tjafs. Jag brukar fråga om hon vill leka/baka/pyssla med mig, och då be henne stänga av paddan.

 

[Eli]

Vi har tidigare sagt "nu får du titta 1 avsnitt till" eller "när detta avsnitt är slut stänger vi av".
Fungerar bra ibland och ibland blir det stora utbrott ändå.
Ska köpa en äggklocka och ställa in så han ser den och hör när den ringer.

Biglittlefeelings på Instagram har verkligen supermycket tips och "manus" när det kommer till utbrott och dessutom tips hur man behåller sitt eget lugn. Gränser och bekräftelse kommer man superlångt med.

 

[Eurydome]

Något form av belöningssystem skulle kanske vara bra att införa?
Han får ett klistermärke när han exempelvis tagit på sig sina kläder utan bråk, ett klistermärke när han borstat tänderna osv. Sen kan ju dessa klistermärken förvandlas till tv-tid på kvällen kanske?
Förklara tydligt innan vad som gäller för att få ett klistermärke och vad man kan ”byta” klistermärkena mot. Ni behöver tjata/bråka mindre och han kan känna sig duktig och få något för att han sköter sig bra

Det en snart treåring vi pratar om. I den åldern är man inte mogen nog för belöningssystem.

 

[Anemone]

Vi har haft det likadant. Vi plockade ner tvn. Det var helt fantastiskt.
Hen får se tv på surfplatta eller dator när vi säger ok. Dessa ligger inte framme synliga, och vi får färre konflikter. Vi kan välja att ta fram tvn om vi tror hen orkar avsluta eller om det är en dag när hen kan få ligga framför tv flera timmar.

Vi hade med vid 5 år mycket konflikter vid läggning. Hen skrek ca 30 min varje kväll innan hen kom i säng. Jag trodde inte heller på belöningssystem, men vi provade. Vi gjorde en lapp med 30 rutor. Varje kväll utan skrik fick hen ett kryss. Vi sa inget om de dagar det inte gick. Efterhand kom dagarna utan skrik oftare och oftare. Det var som att hen behövde öva sig på att det gick att göra saker annorlunda.

Vi hade också utbrott vid kvällsmat. Dessa minskade en hel del, när nattningen blev lugnare och hen sov tidigare och bättre.

 

[Kilauea]

Jag tänkte också att det inte skulle bli för mycket skärmtid (tv) förut, men så kom lillasyster och det blev mycket tv för att pappan skulle kunna jobba och jag amma. Försökte se till att han alltid fick vara med med lillasyster om han ville. Hjälpa till med blöjbyte, eller att jag läste för honom medan jag ammade.

Det är en stor omställning att få syskon, inte konstigt det blir mycket känslor i omlopp.

Vi kan fortfarande ha sura miner och skrik när vi stänger av hans program på TV, men vi förvarnar alltid ("nu är det här sista avsnittet, sen är det läggdags"). Samma sak vid läggning, "vi läser de här en/två böckerna en gång, sen släcker vi".
När han vill kolla tv på dagen tex så har jag olika saker jag erbjuder istället. "Vi bygger med Duplo först", eller så får han måla i målarboken tex.
Försöker hålla tv-tittande mellan 17-19. Ibland går det, ibland blir det mer.

Jag har höjt rösten och tom skrikit åt honom nån gång i stunder av frustration. Inget jag är stolt över, men de gånger det skett har vi alltid pratat om varför. Hur han känner, hur jag känner och varför det blev som det blev.

Tillägg: det är 2,5 år mellan storebror och lillasyster. Han är snart 4 och hon drygt 1 år nu.