Balahé
Trådstartare
Detta rör både ridning och hantering i stort men jag valde ändå att lägga den här, flytta gärna om det behövs.
Jag tittar runt efter en tränare och/eller beridare som kan passa mig och min häst och har stött på olika ytterligheter i förhållningssätt. Det gäller alltså grundutbildning av ett intelligent, ganska lättstressat och skarpt sto. Det de flesta varit överens om är att om det inte fungerar på marken fungerar det inte heller uppsuttet. So far so good.
Men i ridningen har det skiljt sig åt markant. Vissa personer tycker att man aldrig skall ta en fight från ryggen utan låta en medhjälpare från marken driva på om hästen inte går fram för skänkeln - andra att ett par-tre rapp med pisken skall lära hästen att svara för skänkeln NU! En tycker att om man "finlirar" i skritt och trav så kommer galoppen att funka av sig själv sedan - en annan att man måste träna det man vill bli bättre på, i detta fall då galopp. Hästen måste vara reglerbar i galoppen innan man hoppar - hästen blir reglerbar i galoppen om man lägger till hinder och den förstår varför man reglerar osv i all oändlighet.
Men en ny grej jag aldrig stött på tidigare är åsikten att hästen "vinner" (inget jättebra uttryck, men ni förstår) varje gång man lirkar med den. Är detta en vedertagen åsikt som gått mig förbi under alla år? Personen menade att hästen aldrig skall ifrågasätta en hjälp utan göra som den blir tillsagd på en gång och om man då måste sas "gå omvägar dit" har hästen fattat att den inte måste göra som den bli ombedd. Som stoägare har jag svårt att se att detta förhållningssätt skulle fungera, åtminstone medan man lär hästen nytt.
Funderingar kring detta från er? Gärna ni som utbildar hästar på olika nivåer.
Jag tittar runt efter en tränare och/eller beridare som kan passa mig och min häst och har stött på olika ytterligheter i förhållningssätt. Det gäller alltså grundutbildning av ett intelligent, ganska lättstressat och skarpt sto. Det de flesta varit överens om är att om det inte fungerar på marken fungerar det inte heller uppsuttet. So far so good.
Men i ridningen har det skiljt sig åt markant. Vissa personer tycker att man aldrig skall ta en fight från ryggen utan låta en medhjälpare från marken driva på om hästen inte går fram för skänkeln - andra att ett par-tre rapp med pisken skall lära hästen att svara för skänkeln NU! En tycker att om man "finlirar" i skritt och trav så kommer galoppen att funka av sig själv sedan - en annan att man måste träna det man vill bli bättre på, i detta fall då galopp. Hästen måste vara reglerbar i galoppen innan man hoppar - hästen blir reglerbar i galoppen om man lägger till hinder och den förstår varför man reglerar osv i all oändlighet.
Men en ny grej jag aldrig stött på tidigare är åsikten att hästen "vinner" (inget jättebra uttryck, men ni förstår) varje gång man lirkar med den. Är detta en vedertagen åsikt som gått mig förbi under alla år? Personen menade att hästen aldrig skall ifrågasätta en hjälp utan göra som den blir tillsagd på en gång och om man då måste sas "gå omvägar dit" har hästen fattat att den inte måste göra som den bli ombedd. Som stoägare har jag svårt att se att detta förhållningssätt skulle fungera, åtminstone medan man lär hästen nytt.
Funderingar kring detta från er? Gärna ni som utbildar hästar på olika nivåer.