Precis som svea skrivit så är det ju för att man vill att hästen ska vara redo för en "riktig" piaff... Visst kan det bli grymt fel från början vid inlärningen och man får fila och fila (ryttaren måste ju också få lära sig) men eftersom det kan bli så bara av grejen med ett nytt moment så är det ju smart att ha gett hästen bra förutsättningar för det genom grundjobbet först. Försöker se piaffen som ett "kvitto" snarare än ett mål..
Men det viktigaste enligt mig innan man ens börjar fundera på det - hyfsad rakriktning så hästen inte riskerar att överbelasta sitt ena bakben. Det kan bli TUNGT och skadligt. Kanske är så övertydlig med den biten eftersom jag själv har så mycket jobb kvar med rakriktningen. En annan grej: Har hästen tendenser att spänna eller låsa sig så lär den bli ännu värre om man försöker sig på piaff.
Var en tjej som red piaff med min häst (ej särskilt skolad alls i dressyr men himla känslig i munnen och för sitsen, ganska lätt för att sätta sig) och nej, inte tramp utan lika undersatt som i piaff med minimal rörelse framåt. Som dessutom hade mage att inte ge eftergift och berömma utan fortsatte be och be och be tills hästen fick nog och lärde sig bocka/resa sig/bli arg på kommando istället!
efter det var det alltid svårt att kräva lite extra eller något nytt av hästen, då blev den trotsig. Nu var ju det här lite extremt, kanske hade det varit ok om hon bara bett om ett eller två steg. Men inget jag tycker är värt att chansa på.