Tränare lyssnar på eleven, men inte alltid på hästen

Skandaler om våld mot hästar har skakat ridsporten, senast under OS i Paris. En ny studie visar att tränare ofta missar hästens kommunikation under träning. För att förbättra välmåendet krävs att hästen ses som en aktiv och tänkande part.

 

[Badger]

Jätteintressant:

Resultaten visar att tränarna är skickliga på att anpassa sin undervisning efter varje ryttares individuella behov. De justerar sina instruktioner beroende på ryttarens ålder, personlighet, utbildningsnivå och inlärningsstil. Om en ryttare har svårt att förstå en instruktion, omformulerar tränaren den snabbt eller använder sig av metaforer för att tydliggöra budskapet.

Hästens roll i kommunikationen får däremot inte lika mycket uppmärksamhet. Många tränare har svårt att beskriva hur hästen bidrar till samspelet mellan ryttare och djur,

Tränaren har ju säkert egentligen bra koll på vad hästen tycker och tänker. Borde gå att få till ett tillåtande/en jargong där de förmedlar det också.

 

[Amanda_F]

Jag tänkte på det när jag hade lektion för ett tag sen. Jag sa till en elev att släppa innertygeln för hennes häst hade börjat vifta mer på svansen. Det hjälpte. Det gäller som tränare att känna ekipaget tillräckligt väl, och också känna till hur hästar kommunicerar med oss. Känns inte som alla mina tränare har varit där. direkt..

 

[Badger]

Jag tänkte på det när jag hade lektion för ett tag sen. Jag sa till en elev att släppa innertygeln för hennes häst hade börjat vifta mer på svansen. Det hjälpte. Det gäller som tränare att känna ekipaget tillräckligt väl, och också känna till hur hästar kommunicerar med oss. Känns inte som alla mina tränare har varit där. direkt..

Nej det kanske är jättesvårt att se när någon rider.

Och blir kanske för anropomorfiskt? i stallet? (men forskningen verkar ju antyda att det inte är fel.)

Tänkte på att man kan tex se med ponnys och barn (som förälder) att ponnyn står och gapar med sänkt huvud, men totalt tröttnar ur när barnet aldrig får ordning på tränset. Att man kan välja att säga -titta Putte försökte hjälpa till men tröttnade, bättre att du gör i ordning innan du går in i boxen. eller säga -gör i ordning tränset innan du går in i boxen. Som man kanske ibland gör utan att uppmärksamma på Puttes agens och försök till hjälpsamhet. (Maja försöker visa dig att du behöver använda yttertygeln.)

 

[TinyWiny]

Nej det kanske är jättesvårt att se när någon rider.

Och blir kanske för anropomorfiskt? i stallet? (men forskningen verkar ju antyda att det inte är fel.)

Tänkte på att man kan tex se med ponnys och barn (som förälder) att ponnyn står och gapar med sänkt huvud, men totalt tröttnar ur när barnet aldrig får ordning på tränset. Att man kan välja att säga -titta Putte försökte hjälpa till men tröttnade, bättre att du gör i ordning innan du går in i boxen. eller säga -gör i ordning tränset innan du går in i boxen. Som man kanske ibland gör utan att uppmärksamma på Puttes agens och försök till hjälpsamhet. (Maja försöker visa dig att du behöver använda yttertygeln.)

Nej det är inte svårt. Däremot har många fortfarande åsikten att hästen bara är ett redskap som ska lyda men svårt att se är det inte. Det handlar om intresse. Om att vilja förstå och respektera hästen och hens kommunikation istället för att anse att man har rätt att bestämma över den och att hästen bara ska lyda. Att se hästen som den tänkande och kännande individ den är och att inte underskatta hens referensramar är inte svårt men det kräver att man förändrar sitt sätt att tänka om hästen.

 

[tuaphua]

Nej det kanske är jättesvårt att se när någon rider.

Och blir kanske för anropomorfiskt? i stallet? (men forskningen verkar ju antyda att det inte är fel.)

Tänkte på att man kan tex se med ponnys och barn (som förälder) att ponnyn står och gapar med sänkt huvud, men totalt tröttnar ur när barnet aldrig får ordning på tränset. Att man kan välja att säga -titta Putte försökte hjälpa till men tröttnade, bättre att du gör i ordning innan du går in i boxen. eller säga -gör i ordning tränset innan du går in i boxen. Som man kanske ibland gör utan att uppmärksamma på Puttes agens och försök till hjälpsamhet. (Maja försöker visa dig att du behöver använda yttertygeln.)

Problemet ligger väl mer i att många tränare inte satt sig in i hur hästar fungerar mentalt på något djupare plan. Man är tex jäkligt bra på tävlingsridning. Men total katastrof på att läsa dem socialt, förstå deras behov och drifter etc.

För mig är det som är mest utmanande att få folk att lära sig förstå det och hitta känsla. Förstår man det och inlärning så brukar inte själva ridningen eller umgänget med hästen vara så komplicerat.
Och det är väl just att många tävlingstränare inte greppar det riktigt utan specialicerat sig på en grej som gör att det blir så tufft mot hästarna i brist på bättre vetande. För jag tror inte alla som rider i spänning eller förväntar sig saker av hästen som den inte riktigt förmår etc bara är elaka. De flesta vet väl inte bättre alt kan inte göra bättre.

Många bokstavstränare kan ju se ner på en del problemlösare och hanteringstränare. Man kan gott försöka lyssna på bra sådana även om man är A-tränare. För det går att applicera i sitt dressyrjobb med tex.

För oss som jobbat rätt riktat med just träna problemhästar så blir man ju tvungen att förstå och jobba med just hästen först och sedan ekipaget. Det kan vara oerhört frustrerande ärligt talat att försöka nå fram och ge en snabb men omfattande crash-course till nya elever som inte upplever så jättestora problem just för att det fattas så oerhört mycket utbildning och skolning om sånt även bland svårklassryttare. Man tror liksom att det är bra/ok fastän jag eller andra ser att hästen typ skriker.

 

[Badger]

Nej det är inte svårt. Däremot har många fortfarande åsikten att hästen bara är ett redskap som ska lyda men svårt att se är det inte. Det handlar om intresse. Om att vilja förstå och respektera hästen och hens kommunikation istället för att anse att man har rätt att bestämma över den och att hästen bara ska lyda. Att se hästen som den tänkande och kännande individ den är och att inte underskatta hens referensramar är inte svårt men det kräver att man förändrar sitt sätt att tänka om hästen.

Tänkte nog att de flesta ridlärare i alla fall, förhoppningsvis, är fullt på det klara med att hästen är en tänkande kännande varelse och inte ett redskap, men att sättet att tala är traditionellt som om den vore ett redskap och därför borde kunna vara lättare att skifta än man tror.

Tränare däremot känner jag inte till, de kanske är mer sportinriktade.

 

[tuaphua]

Nej det är inte svårt. Däremot har många fortfarande åsikten att hästen bara är ett redskap som ska lyda men svårt att se är det inte. Det handlar om intresse. Om att vilja förstå och respektera hästen och hens kommunikation istället för att anse att man har rätt att bestämma över den och att hästen bara ska lyda. Att se hästen som den tänkande och kännande individ den är och att inte underskatta hens referensramar är inte svårt men det kräver att man förändrar sitt sätt att tänka om hästen.

Jag tycker inte heller det är svårt att se. Och säkert inte många andra heller.
Men jag har träffat enorma mängder folk som inte ser eller förstår. Även sådan som vill lära sig, vill förstå.
Mycket av det beror väl också på att de inte hittar någon som kan lära dem. Tack och lov har det väl ändå senaste åren börjat komma fler och fler tränare som jobbar med att lära ut mer sånt.
Men fortfarande är det alldeles för lite sånt tänk och kunskap.
Tex longerade jag min häst efter att han vurpat i hagen. Jag ville se hur han såg ut bara under rörelse. Han var ju inte halt eller så. Men han brallade rejält på ett mkt irriterat sätt. För mig solklart att han kände något högt med tanke på hur han gjorde det och hur han såg ut i "mimik". Då sa en svårklassryttare "det är så härligt när de är så glada". För mig var det ofattbar hur man kunde ta den reaktionen för ett "tjolahopp livet leker"-grej.
Jag slutade longera iom fattat att det inte var bra och gick hem. Bad sambo/kiro kolla hästen. Och visst hade han dragit till saker högt upp i vurpan. En behandling, lite sjukgymnastiks-inriktad träning några dagar och hästen avspänd och nöjd igen.
Människan som trodde hästen bara var lycklig vill verkligen lära sig och umgås i timmar med sina djur och försöker och försöker. Men vissa har inte läggning för att kunna läsa av ihop med att man inte har någon tränare/vänner etc som man kan lära sig av.

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte heller det är svårt att se. Och säkert inte många andra heller.
Men jag har träffat enorma mängder folk som inte ser eller förstår. Även sådan som vill lära sig, vill förstå.
Mycket av det beror väl också på att de inte hittar någon som kan lära dem. Tack och lov har det väl ändå senaste åren börjat komma fler och fler tränare som jobbar med att lära ut mer sånt.
Men fortfarande är det alldeles för lite sånt tänk och kunskap.
Tex longerade jag min häst efter att han vurpat i hagen. Jag ville se hur han såg ut bara under rörelse. Han var ju inte halt eller så. Men han brallade rejält på ett mkt irriterat sätt. För mig solklart att han kände något högt med tanke på hur han gjorde det och hur han såg ut i "mimik". Då sa en svårklassryttare "det är så härligt när de är så glada". För mig var det ofattbar hur man kunde ta den reaktionen för ett "tjolahopp livet leker"-grej.
Jag slutade longera iom fattat att det inte var bra och gick hem. Bad sambo/kiro kolla hästen. Och visst hade han dragit till saker högt upp i vurpan. En behandling, lite sjukgymnastiks-inriktad träning några dagar och hästen avspänd och nöjd igen.
Människan som trodde hästen bara var lycklig vill verkligen lära sig och umgås i timmar med sina djur och försöker och försöker. Men vissa har inte läggning för att kunna läsa av ihop med att man inte har någon tränare/vänner etc som man kan lära sig av.

Så är det och det är sorgligt. För många är det inställningen som är fel och innan man ändrat den kommer man ingenstans. Tänker och säger man t ex "fånga" istället för att hämta hästen så blir det svårt att få till en kommunikation.
Precis som med allt annat lärande tar det tid och endel har såklart lättare för sig än andra men jag upplever att intresset för att faktiskt förstå hästen kommer först när inställningen förändras. När det inte är något jobbigt/onödigt att titta på hur hästarna integrerar med varandra utan något som är så intressant att det är svårt att slita sig. Då händer något och kunskapen går att ta till sig och viljan att kommunicera på riktigt väcks.

Jag blir så irriterad när folk säger "ja tänk om de kunde prata". De gör ju det! Börja lyssna istället! Eller ännu värre, "ja tänk om de kunde prata, fast det är väl tur att de inte kan". Jag blir så genomledsen när jag hör sådant. Det är fruktansvärt. Tänker man så borde man hålla sig långt ifrån djur.