Nu dröjer det ju ännu ett par månader innan jag kan kalla mig biodlare på riktigt, men jag känner absolut att jag vill ha mina första kupor hemmavid! Gärna så nära huset som möjligt.
Skulle jag sedan bli världens bi-nörd och vilja utöka och sätta ut kupor på någons mark i närområdet så finns ju den möjligheten senare.
Men jag föreställer mig att de första kuporna får "stå ut" med att man är där och glor av nyfikenhet och att man vill öva sig på alla handgrepp med ramar och yngellådor och skattlådor, och att förstå sig på hur det ser ut och ska se ut på riktigt. Kanske lite oftare än nödvändigt det första året. I alla fall lär jag göra det, fram till de ska få vara ifred över vintern.
Och då är det ju himla behändigt att ha dem hemma i trädgården. Förutom att det ska bli så otroligt mysigt att kunna sitta och fika i närheten och titta på hur de nya ungbina står och orienteringsflyger framför kupan, eller hur dragbina kommer hemdragandes fulla av godsaker från alla blommor.
Vill absolut också rekommendera att gå en kurs, jag började läsa böcker och kände att shit jag fattar ju inte vad det är de skriver om ens. Men nu börjar det klarna lite! Och kursen är en av veckans största feelgood-händelser, eller varannan veckas. Inga frågor är för dumma, alla är glada och entusiastiska och kursledaren är en alldeles underbar rödhårig liten tant.