Tonårsfråga

[WBPeppar]

Hej alla!

Vet egentligen inte om jag får skriva här, är ju bara "plastmamma" och dessutom är barnet snart vuxen, 17 år. Men jag gör ett försök ändå. Jag bor tillsammans med hans pappa sedan ett år tillbaka, skilsmässan mellan pappan och mamman är ganska färsk med andra ord. Han har haft svårt att koncentrera sig, sover ganska mycket men framförallt vill han inte åka till sin mamma. Detta bekymrar henne så klart men enligt mig är hennes lösning en usel variant. Hon vill proppa i honom Citalopram (kolla fass.se får ni se) för att få honom att komma hem till henne! När han är hos oss är han helt annorlunda, han går upp i bra tid, tar hand om hunden, går till skolan, hjälper till hemma massor och har ett gäng glada skratt per dag .....

Så nu undrar jag om ni tror att kanske Rosenrot skulle få honom att få mer energi, koncentration och kanske ork att åka till mamman då och då? Han vill inte själv äta Citalopramet med tanke på alla biverkningar, samt att de även kan vara olämpligt när han övningskör.

Några andra tips på "antidepressiva-light"

God fortsättning alla!

// Sofie

 

[Mochas Cindy]

Sv: Tonårsfråga

tror inte på antidepressiva överhuvudtaget faktiskt, och det låter inte som om det vore nån lösning på "problemet".

Låt honom vara, han vill säkert åka till sin mamma vad det lider, men låt det ta TID! Om det tar ett halvår, så låt det göra det....

Antidepressiva ska intas i tid och otid tycker jag, mer och mer nuförtiden. VARFÖR är min fråga? Livet är inte alltid jävligt skitroligt! Inse det- och acceptera det, och grabben låter väll hur normal som helst. Han VILL helt enkelt inte åka till sin mamma, och det har väll inte med att göra att han är DEPRIMERAD, för det låter det inte som att han är ... tycker inte jag.

Om jag är glad o trevlig härhemma och gillar min tillvaro, men jag VILL inte åka till min morbror tex,,, Varför ska jag ta antidepressiva för att jag SKA dit?Det är hans mamma, visst, men ???

Fattar inte logiken.

Jag kanske har missat något i det du berättar, eller fattat fel, du får gärna berätta mer isåfall, men det låter helkonstigt tycker jag.

Visst - låt grabben äta rosenrot eller nått, men det tror jag varken ger från eller till, har själv provat. Några antidepressiva mediciner till ungdomar i den åldern är för mig helt förkastligt!

Om han är nöjd hos er, låt honom fortsätta vara det, utan press, snart kanske han inte orkar med det heller, om han ska bli tvungen att äta piller för att han ska hem till morsan!

Hoppas jag förstått rätt, annars får du som sagt, gärna berätta mer.

 

[CillaW]

Sv: Tonårsfråga

Citalopram är en utmärkt medicin mot depression och panikångest. Man blir inte trött eller snurrig i huvudet av den, så den påverkar inte bilkörningen.
Många, särskilt ungdomar, går förmodligen omkring med obehandlade depressioner och skulle må bättre av medicinering.

Men det du beskriver låter inte som en deprimerad person.

 

[Invinciblestables]

Sv: Tonårsfråga

Som skrivits tidigare så verkar den här grabben inte ett dugg deprimerad. Det vore ju betydligt bättre att ta reda på varför han inte vill åka till sin mamma i stället för att, oavsett preparat, ge honom något för att pigga upp honom så till den milda grad att han vill tillbringa tid där. Att föräldrarna har skiljts påverkar ju givetvis honom och det kan ju ha varit saker som varit uppslitande och det måste ju få ta sin tid och ha sitt naturliga förlopp.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Tonårsfråga

Om han är nöjd hos er, låt honom fortsätta vara det, utan press, snart kanske han inte orkar med det heller, om han ska bli tvungen att äta piller för att han ska hem till morsan!

Kicki

 

[lobell]

Sv: Tonårsfråga

Hej alla!

Han har haft svårt att koncentrera sig, sover ganska mycket men framförallt vill han inte åka till sin mamma. Detta bekymrar henne så klart men enligt mig är hennes lösning en usel variant. Hon vill proppa i honom Citalopram (kolla fass.se får ni se) för att få honom att komma hem till henne! När han är hos oss är han helt annorlunda, han går upp i bra tid, tar hand om hunden, går till skolan, hjälper till hemma massor och har ett gäng glada skratt per dag .....



// Sofie

Just det där låter väl som en normal tonåring. Sen att det har varit skilsmässa nyligen gör väl kanske att det märks mer.
Har ni pratat med honom om varför han inte vill träffa mamman? Om det är olösta konflikter borde det vara lättare att lösa dem istället för att ge honom mediciner...och vill han inte träffa mamman just nu så får hon väl vänta ut och se, det är ju en 17-åring det handlar om, inte en 5-åring..

 

[Björk]

Sv: Tonårsfråga

Alltså, jag tycker inte det låter riktigt klokt att mamman vill att han ska äta medicin för att han ska vilja komma till henne...?!

Om han mår bra hos er så handlar det ju inte om någon allmän depression eller annat sjukdomstillstånd. Utan då handlar det ju om hur han trivs hos just sin mamma.

Jag förstår att mamman är ledsen över att han inte trivs där. Och HON kanske upplever honom som deprimerad när han är hos henne. Det som behövs är förmodligen tid, som flera redan skrivit. Och kanske kan pappan och du nå fram till honom för att få reda på vad det hela egentligen bottnar i. Något är det ju som han inte trivs med hos mamman. Om ni vet så kan ni ju utgå från vetskapen och hjälpa honom med att förbättra relationen till sin mamma.

 

[Petruska]

Sv: Tonårsfråga

Det är inte ett typiskt symtom på depression att inte vilja åka till sin mamma.

Om grabben är deprimerad så är han ju det hela tiden - nåja, det kan ju gå lite upp och ner - men mår han bra hos er och dåligt hos mamman så handlar det rimligtvis inte om depression utan om något i relationerna.