Tips på bemötande

[TeamLundVer]

Vi har 2 barn.

Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med det äldre fungerar inte alls med det yngre.

Det handlar ffa om:
* att hålla i ordning på sitt rum. Vi har absolut inga krav på ngn perfektion men det vore bra om man kan se golvet, om sängen går att sova pocherad en bonus vore om skrivbordet gick att använda Det äldre syskonet har och har aldrig haft ngt direkt stök. Han behöver aldrig mer än max 10min gör att städa rummet. Det yngre däremot Det tar timmar med tjat, gnat och pepp. Vi ber henne städa ett område i taget, jag hjälper till/ städar allt ibland också. Det kan alltså ta en hel dag.. 10 min efter att rummet är städat så ser det likadant ut igen
*Vi vill inte att vardagsrummet är en lekplats vilket den yngre har svårt att acceptera för iom att hennes rum alltid är stökigt så får hon inte plats att leka där och helt plötsligt ser det ut som det varit en tornado i vardagsrummet också. Vilket hon på inget vis städar undan utan i 9 fall av 10 är det jag som får plocka halvötna godisbitar från soffan, papper i konfettibitar från hela golvet, tusch från bordet osv..
* göra sig i ordning. Samma här. Det spelar ingen roll hur mycket vi peppar, påminner eller tjatar. Det tar timmar att få henne att byta om till pyjamas och lägga sig.

Jag orkar inte vara en tråkig, tjatig mamma mer. Jag orkar inte att det ser ut som hej kom och hjälp mig överallt så fort man vänder ryggen till men jag har inga fler verktyg i min verktygslåda att ta till.

Är det ngn som har ett liknande barn och som har tips på vad som kan fungera?

Hon är ju världens mest fantastiska och omtänksamma unge i allt annat men när jag säger att jag blir ledsen över att behöva plocka undan efter henne så skrattar hon bara

 

[Guldaskig]

Är inte de flesta barn sådär? Jag har tre stycken och ingen av dem är särskilt duktig på att plocka undan självständigt utan behöver hjälp och stöd i det. Här leks det nästan uteslutande i vardagsrummet också, det är leksaker och gud vet allt överallt Den äldsta kan ibland ha ett behov av att stänga in sig på sitt rum men framförallt mellanbarnet vill vara där vi är när hon leker. Vi har leksakskök i köket och en låda med duplo och två skåp med målargrejer och böcker i vardagsrummet, det är ju deras vardagsrum också brukar jag tänka…

Jag tycker att det underlättar att alla leksaker har en plats. Tex alla leksakshästar ligger i en korg, alla gosedjur i en annan, allt Lego ska vara i en låda och alla pennor i en annan osv. Så är det bara att lägga ner allt där de ska vara.

 

[Mirtai]

Mitt barn är lite likadan, framförallt att göra sig iordning. Min strategi är att jag inte tjatar, utan jag ”tar honom i handen” och så går vi och byter om. Samma med tandborstning osv. Jag kan inte be honom gå och göra det utan får leda dit honom och se till att det blir gjort.

Det är jättesegt och jag tycker ju inte det borde vara så svårt att bara byta om. Men tydligen är det svårt och gör vi det tillsammans tar det 2 minuter istället för timmar av tjat.

 

[kamomillo]

Jag vet inte om jag är rätt att ge tips...
Men plocka bort hälften av sakerna i rummet, så blir det lättare att hålla ordning.
Ha tydliga platser, korgar, lådor eller liknande att lägga sakerna i.
Varva grejerna med jämna mellanrum, och låt barnet vara med och bestämma vad som plockas bort.
Ställ en timer på typ 10 minuter, sedan är det städdax!
Lika med påklädning och tandborstning.
Städa med barnet, och låt det bli lustfyllt om det går. Städa inte under tidspress,
Och slutningen.... Det går över!
Hips vips är barnen stora, och då saknar man faktiskt stöket ibland.
Lycka till

* Jenny *

 

[clusia]

Min 7åring är likadan och även hennes kompisar så vitt jag vet. Hon vill leka i vardagsrummet där jag är och jag behöver säga att ”nu går vi och städar/byter om/borstar tänderna/osv” och så gör vi det tillsammans. Hon greppar inte riktigt det där med att göra det själv. Har en massa lådor till hennes grejer så det egentligen bara är att kasta ner sakerna där.

Mitt bonusbarn är 9 och man kan be henne men det är väl lite 50/50 om det blir utfört eller inte. Så jag har väl bara tänkt att mitt barn är lite för liten än så länge för att ställa sig och göra allt själv.

 

[strawberrysylt]

Jag vet inte om jag är rätt att ge tips...
Men plocka bort hälften av sakerna i rummet, så blir det lättare att hålla ordning.
Ha tydliga platser, korgar, lådor eller liknande att lägga sakerna i.

Jag har ju inga barn själv, men detta var min första tanke också iaf.
Vi har rätt stökigt här hemma själva utan barn och det beror just på detta, för mycket saker och inga bestämda platser.
Vi har inte bott ihop/bott i huset så länge, jobbar på det.

 

[Badger]

Vi har 2 barn.

Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med det äldre fungerar inte alls med det yngre.

Det handlar ffa om:
* att hålla i ordning på sitt rum. Vi har absolut inga krav på ngn perfektion men det vore bra om man kan se golvet, om sängen går att sova pocherad en bonus vore om skrivbordet gick att använda Det äldre syskonet har och har aldrig haft ngt direkt stök. Han behöver aldrig mer än max 10min gör att städa rummet. Det yngre däremot Det tar timmar med tjat, gnat och pepp. Vi ber henne städa ett område i taget, jag hjälper till/ städar allt ibland också. Det kan alltså ta en hel dag.. 10 min efter att rummet är städat så ser det likadant ut igen
*Vi vill inte att vardagsrummet är en lekplats vilket den yngre har svårt att acceptera för iom att hennes rum alltid är stökigt så får hon inte plats att leka där och helt plötsligt ser det ut som det varit en tornado i vardagsrummet också. Vilket hon på inget vis städar undan utan i 9 fall av 10 är det jag som får plocka halvötna godisbitar från soffan, papper i konfettibitar från hela golvet, tusch från bordet osv..
* göra sig i ordning. Samma här. Det spelar ingen roll hur mycket vi peppar, påminner eller tjatar. Det tar timmar att få henne att byta om till pyjamas och lägga sig.

Jag orkar inte vara en tråkig, tjatig mamma mer. Jag orkar inte att det ser ut som hej kom och hjälp mig överallt så fort man vänder ryggen till men jag har inga fler verktyg i min verktygslåda att ta till.

Är det ngn som har ett liknande barn och som har tips på vad som kan fungera?

Hon är ju världens mest fantastiska och omtänksamma unge i allt annat men när jag säger att jag blir ledsen över att behöva plocka undan efter henne så skrattar hon bara

Hm på städa rum har jag ett tips (inte för att min unge har ett städat rum men). Säga tex, plocka upp alla böckerna och ställ in i bokhyllan och kom tillbaka sedan för en ny uppgift. Sedan tittar man in och säger, plocka upp all tvätt och lägg i tvättkorgen, kom tillbaka. Sedan, plocka alla pennor.

De har svårt att klara det när det är så mycket att de blir snurriga.
(tyvärr funkar det inte längre när man har en äldre som inte vill ha hjälp, men inte heller städar... men låter väldigt positiv och motiverad när man säger städa..)

Men jag har en ganska avslappnad syn på det.

När det gäller saker i andra delar av huset så uhm samlar ihop och slänger in genom dörren. Vilket inte förbättrar städnivån iofs.

I övrigt verkar det härligt med en pocherad säng

Dessutom, btw, superhärligt att hon håller på! (med vad det nu är)

 

[Badger]

Vi har 2 barn.

Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med det äldre fungerar inte alls med det yngre.

Det handlar ffa om:
* att hålla i ordning på sitt rum. Vi har absolut inga krav på ngn perfektion men det vore bra om man kan se golvet, om sängen går att sova pocherad en bonus vore om skrivbordet gick att använda Det äldre syskonet har och har aldrig haft ngt direkt stök. Han behöver aldrig mer än max 10min gör att städa rummet. Det yngre däremot Det tar timmar med tjat, gnat och pepp. Vi ber henne städa ett område i taget, jag hjälper till/ städar allt ibland också. Det kan alltså ta en hel dag.. 10 min efter att rummet är städat så ser det likadant ut igen
*Vi vill inte att vardagsrummet är en lekplats vilket den yngre har svårt att acceptera för iom att hennes rum alltid är stökigt så får hon inte plats att leka där och helt plötsligt ser det ut som det varit en tornado i vardagsrummet också. Vilket hon på inget vis städar undan utan i 9 fall av 10 är det jag som får plocka halvötna godisbitar från soffan, papper i konfettibitar från hela golvet, tusch från bordet osv..
* göra sig i ordning. Samma här. Det spelar ingen roll hur mycket vi peppar, påminner eller tjatar. Det tar timmar att få henne att byta om till pyjamas och lägga sig.

Jag orkar inte vara en tråkig, tjatig mamma mer. Jag orkar inte att det ser ut som hej kom och hjälp mig överallt så fort man vänder ryggen till men jag har inga fler verktyg i min verktygslåda att ta till.

Är det ngn som har ett liknande barn och som har tips på vad som kan fungera?

Hon är ju världens mest fantastiska och omtänksamma unge i allt annat men när jag säger att jag blir ledsen över att behöva plocka undan efter henne så skrattar hon bara

Pyjamas och gå och lägga sig, det är ju interaktion och därmed en sorts positiv feedback så länge man håller på, och sedan slut på interaktion när man är klar. Dvs belöningen är ju obefintlig för att vara klar men ganska stor för att hålla på. Så något slags motivation när man har bytt om helt enkelt? Dvs den fantastiska och nicea godnattsagan (som har så mycket annat positivt med sig också enligt all forskning.) Dvs efter att man är klar så får man mycket positiv interaktion.

 

[Badger]

Jag har ju inga barn själv, men detta var min första tanke också iaf.
Vi har rätt stökigt här hemma själva utan barn och det beror just på detta, för mycket saker och inga bestämda platser.
Vi har inte bott ihop/bott i huset så länge, jobbar på det.

Samtidigt, om sakerna är spridda på golvet är det ju saker som används och ger glädje. Det är ju underbart med ett kreativt barn som leker och håller på med sina grejor (istället för sitta fastnålad vid telefonen el dyl) (många av min unges vänner har, enligt uppgift, extremt ekande hem).

Tänker det är synd att lägga band på sådan entusiasm genom att tömma bort hälften av sakerna som ger glädje. Tycker korgar och lådor idén var super dock. Allt är ju mycket lättare om man verkligen vet vart det ska.

 

[Rosett]

Pyjamas och gå och lägga sig, det är ju interaktion och därmed en sorts positiv feedback så länge man håller på, och sedan slut på interaktion när man är klar. Dvs belöningen är ju obefintlig för att vara klar men ganska stor för att hålla på. Så något slags motivation när man har bytt om helt enkelt? Dvs den fantastiska och nicea godnattsagan (som har så mycket annat positivt med sig också enligt all forskning.) Dvs efter att man är klar så får man mycket positiv interaktion.

Jag brukade få en överraskning under kudden när jag (med hjälp) borstat tänderna och skulle lägga mig. Ett bokmärke, en figur (såna som fanns i cornflakespaketen förut) eller en Kalle Anka-tidning. Minns inte om mina föräldrar (mamma) läste för mig men antagligen innan jag kunde läsa själv.
Vet inte om nutidens barn blir glada över ett bokmärke eller om det måste vara nåt mer …

 

[Badger]

Jag brukade få en överraskning under kudden när jag (med hjälp) borstat tänderna och skulle lägga mig. Ett bokmärke, en figur (såna som fanns i cornflakespaketen förut) eller en Kalle Anka-tidning. Minns inte om mina föräldrar (mamma) läste för mig men antagligen innan jag kunde läsa själv.
Vet inte om nutidens barn blir glada över ett bokmärke eller om det måste vara nåt mer …

Ingen aning, tycker de verkar deprimerande ointresserade av stuff, men det är ju bra ur miljösynvinkel Trist dock med tandläkare och vaccincentral och sådant att de inte har små söta plastdjur att ge lite positiv feedback med. Vaccincentralen tog till isglass.

Jag minns högläsning eller sång, som fortsatte en bit efter att jag kunde läsa själv. Men definitivt inte längre i bokslukaråldern från runt 8-9 år då jag kunde motiveras av att slänga mig i sängen och läsa själv innan jag somnade, efter att motvilligt lagt ned boken tillfälligtvis för att borsta tänder och pyjamas.

 

[Imogen]

Hehe låter som att våra barn är släkt på något vis Har också en 7-årig dotter som är helt hopplös på att städa och hon har både en storebror och även en 3-åring lillebror som bägge håller mycket bättre ordning...

Hon har alltid verkligen ogillat att städa. När hon var tre år och jag föreslog att vi skulle ha tävling om vem som plockade upp flest duplobitar sa hon "du kan vinna mamma" . På förskolan var hon också halv hopplös, nu i skolan verkar det dock funka bra, hon blir väl äldre helt enkelt

En sak som vi har märkt är att det går inte att säga åt henne att "städa". Det är en alldeles för diffus instruktion, hon vet inte var hon ska börja med eller vad exakt som behöver göras vilket leder till att hon gör ingenting. Hon har inget som helst problem med diffusa instruktioner i allt annat i livet så det verkar kopplat till att hon byggt upp en aversion mot att städa. Så vi får vara mer konkreta "börja med att plocka upp de där sakerna och lägg dem i den lådan" osv.

 

[strawberrysylt]

Samtidigt, om sakerna är spridda på golvet är det ju saker som används och ger glädje. Det är ju underbart med ett kreativt barn som leker och håller på med sina grejor (istället för sitta fastnålad vid telefonen el dyl) (många av min unges vänner har, enligt uppgift, extremt ekande hem).

Tänker det är synd att lägga band på sådan entusiasm genom att tömma bort hälften av sakerna som ger glädje. Tycker korgar och lådor idén var super dock. Allt är ju mycket lättare om man verkligen vet vart det ska.

Jo, absolut, du har rätt!
Man behöver inte rensa bort, men man kan fundera över det. Kommer man fram till att allt behöver vara kvar, så är det så, men kanske finns det några saker man kan varva istället för att ha framme samtidigt.

 

[Enya]

När mina barn var små la jag koncentrationen till vardagsrum, hall och kök. De fick leka där hur mycket de ville, men när de var klara var de tvungna att plocka undan. Detta för att jag inte orkade med stöket mentalt och för att jag ser dåligt och inte vill trampa och snubbla på mer saker än nödvändigt så att säga. Plockade man inte undan där fick man inte leka där helt enkelt. Det fungerade faktiskt över förväntan. Det blev på något vis lättare att förstå att det här var våra gemensamma utrymmen som alla skulle trivas i (jag sov tex i vardagsrummet) och inte bara det/de stökiga barnen utan även vi som inte var stökiga och jag som inte ser bra + familjens djur. jag släppte tjatet om rummet liiite mer och fokuserade på resten mer och det blev mindre tjat och rummen stängde man dörrarna till när man inte orkade se...

 

[vemsomhelst123]

Vi har 2 barn.

Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med det äldre fungerar inte alls med det yngre.

Det handlar ffa om:
* att hålla i ordning på sitt rum. Vi har absolut inga krav på ngn perfektion men det vore bra om man kan se golvet, om sängen går att sova pocherad en bonus vore om skrivbordet gick att använda Det äldre syskonet har och har aldrig haft ngt direkt stök. Han behöver aldrig mer än max 10min gör att städa rummet. Det yngre däremot Det tar timmar med tjat, gnat och pepp. Vi ber henne städa ett område i taget, jag hjälper till/ städar allt ibland också. Det kan alltså ta en hel dag.. 10 min efter att rummet är städat så ser det likadant ut igen
*Vi vill inte att vardagsrummet är en lekplats vilket den yngre har svårt att acceptera för iom att hennes rum alltid är stökigt så får hon inte plats att leka där och helt plötsligt ser det ut som det varit en tornado i vardagsrummet också. Vilket hon på inget vis städar undan utan i 9 fall av 10 är det jag som får plocka halvötna godisbitar från soffan, papper i konfettibitar från hela golvet, tusch från bordet osv..
* göra sig i ordning. Samma här. Det spelar ingen roll hur mycket vi peppar, påminner eller tjatar. Det tar timmar att få henne att byta om till pyjamas och lägga sig.

Jag orkar inte vara en tråkig, tjatig mamma mer. Jag orkar inte att det ser ut som hej kom och hjälp mig överallt så fort man vänder ryggen till men jag har inga fler verktyg i min verktygslåda att ta till.

Är det ngn som har ett liknande barn och som har tips på vad som kan fungera?

Hon är ju världens mest fantastiska och omtänksamma unge i allt annat men när jag säger att jag blir ledsen över att behöva plocka undan efter henne så skrattar hon bara

Vi hjälps åt att städa varje kväll, det gjorde vi som små också. Det kanske är för sent för den rutinen nu när de är rätt stora?
Gällande kläder/pyjamas så får barnet fixa det själv. Det finns vissa godbitar man missar om man inte är klar i tid, tex kort skärmtid, lek, läsa saga eller att en vuxen ligger där inne en stund.

 

[Imogen]

Vi hjälps åt att städa varje kväll, det gjorde vi som små också. Det kanske är för sent för den rutinen nu när de är rätt stora?
Gällande kläder/pyjamas så får barnet fixa det själv. Det finns vissa godbitar man missar om man inte är klar i tid, tex kort skärmtid, lek, läsa saga eller att en vuxen ligger där inne en stund.

Vi har också haft den rutinen, två av tre barn har det funkat klockrent med, men mellanbarnet not so much Sen även om vi haft den rutinen sen de var små så upplever jag att det ändå blir svårare när de är större. Kvällarna är inte bara äta middag, städa och göra sig i ordning för sängen längre. Nu är träningar var och varannan dag och läxor som ska göras och allt var det är. Man skulle ju kunna tro att det också ger mindre tid att stöka ner på men uppenbarligen inte

 

[SpanskaLoppan]

Jag försöker att inte se stöket i barnens egna rum till vardags. De är bara hemma några timmar på eftermiddagen liksom, vill hellre umgås då och i deras rum behöver jag ju inte se det.
Sonens kan få ett lager tvätt och gosedjur på golvet som blir lite för mycket innan helgen. Det får han plocka upp innan skärmtid isåfall. Man ska iaf kunna komma fram till säng och garderob dagligen tycker jag. Stora tjejen är mer ordningsam från början så där är sällan särskilt stökigt.
På lördagen ska rummen städas dvs; alla saker på sin plats, även saker på skrivbord och hyllor. Damma med swiffer, bädda snyggt(inkl renbäddning var 3:e vecka)och ta bort allt från golvet så att roboten kan komma in och dammsuga utan att riskera livet. Barnen har också egna tvättkorgar så de ska bäras ut och sorteras i tvättstugan.
Så har vi gjort sedan de var små och nu funkar det helt självständigt för 12 åringen fast med en och annan suck förstås
8 åringen klarar det mesta själv, är det riktigt illa sätter jag mig på hans säng och är arbetsledare men städa får han göra själv. Den som inte städar får inget lördagsgodis, de har provat...

Ute i vardagsrum och kök osv vill jag ha undanplockat. Jag mår dåligt av stök och får svårt att själv få saker gjorda om det är rörigt. När barnen var små hade jag en stor låda där jag slängde ner alla deras saker på kvällen så fick de hämta det som var deras dagen efter. Jag ville bara ha bort det liksom för att kunna slappna av. Sedan de kom upp i skolålder har jag kört stenhårt på att man plockar bort det man tagit fram innan man gör nåt annat. Alltid funkat bra på den äldsta, något sämre på den yngsta. Men det går att leva med att påminna om att plocka bort, jag förstår att de har annat i huvudet ibland och faktiskt börjar t o m sonen komma ihåg av sig själv ibland nu

Tricket för oss tror jag dels varit att vi plockat undan/städat tillsammans mycket när de var små. Vi har alltid levt efter att hemmet är vårt tillsammans där vi allihop stökar till och smutsar ner och där alla ändå ska trivas. Så vi hjälps åt att hålla det så att alla trivs. Senare hade vi steg för steg instruktioner och ibland "städplanering"; plocka upp alla kläder först. Sen? Alla röda saker. Sen? Alla blåa saker. För att de skulle kunna få struktur på det. Bara "plocka upp" blir rörigt för mig med och jag kan fastna i nån sorts "stand by"läge om jag tänker så stort. Små steg; disken. Bara disken. Sen tar jag resten av diskbänken. Sen frukostbänken. En yta i taget.
En annan grej är nog att de informerade konsekvenserna faktiskt kommit. Båda barnen har några gånger testat att vägra städa sina rum t ex. Då vägrade faktiskt jag att köpa nåt godis. Fast de blev ledsna och lovade dyrt och heligt att om jag bara åkte och gjorde det så skulle de städa imorgon. Nope, icke. Varje gång. Funkar bra på annat med, jag menar det jag säger både vad gäller konsekvenser och löften.