Jag har haft att göra med två tinkrar och två tinkerkorsningar.
Tinker 1, en äldre valack, är en klippa. Arbetsvillig, snäll att handskas med och helt orädd när vi är ute ensamma. Har han vilat en dag eller har många andra hästar omkring sig kan han stressa upp sig och då är det lite mer "fullt ös medvetslös" som gäller, men han har aldrig bockat eller betett sig illa.
Tinker 2, en yngre ponnyvalack, är en utmärkt ponny för ovana ryttare. Mjuk och följsam, gör sitt bästa för att lyssna och göra rätt. Är social i stallet (även om han kanske mest är på jakt efter godis).
Tinkerkorsning 1, ett sto, ofta osocial i stallet, testar sina ryttare. Kan bli stark, skjuta ut bogarna, vägra galoppera samt bocka vid galoppfattning. Hon kom in i en trotsperiod vid någon punkt och stannade kvar där, kan möjligen ha att göra med att hon var mammaledig med Tinkerkorsning 2.
Tinkerkorsning 2, ett ungt sto, trevlig att rida och går bra rida ensam. Vid hantering kan hon vara otålig och sparka omkring i luften och i golvet, samt ha lite bristande respekt för människor, vilket förmodligen har att göra med hennes ålder. Rymmer även ur hagen när hon får tråkigt, samt lider av separationsångest från sina bästisar (dvs när hon lämnas i hagen eller stallet utan dem).
Samtliga hästar är ridskolehästar och rids samt hanteras alltså av många olika människor på olika nivåer, vilket självklart har påverkat hästarnas beteenden. Jag känner också Tinker 1 mycket bättre än jag känner de andra. Arbetade jag huvudsakligen med t ex Tinkerkorsning 1 skulle jag förmodligen kunna ge en positivare och mer nyanserad bild av henne.