Var faktiskt inte så väldigt säker här efter sommaruppehållet om jag skulle fortsätta.
Tog ju en paus redan i våras då jag kände 1. det inte var så roligt 2. hade så mycket annat hinna med (båtrenovering) Men så kännde jag för ett par veckor sen att, kanske skulle jag testa igen?
Men eftersom det då var markarbete och hoppning de två första veckorna och teori den tredje så fick det hela vänta tills förra veckan.
Var ganska (väldigt) övertygad om att jag skulle hamna på Z som jag hade i våras innan jag la ner ridningen.
Så gissa min förvåning när jag stod uppskriven på stora W?
W är stor, stallets största med sina 178 cm i mankhöjd och bred. Välutbildad, gått MSV, men inte direkt lättriden. Funderade ett tag på om min instruktör verkligen ville jag skulle börja igen eller inte.
Självförtroende växte ju lite när hen säger "hade svårt få ihop hästarna, och du är ju den enda i gruppen duktigt nog rida W"
Jag red honom en eller två ggr när han var ny och nja så jäkla bra gick det väl inte de gångerna direkt. Tur min instruktör tydligen lider av lite dåligt minne eller något.
Det var INTE samma häst som då han kom. Extremt känslig i munnen, dålig framåtbjudning och ja nästan lite skänkeldöv i vissa lägen. Det han började med var att dra ihop halsen när jag tog tygeln.
Nänä, sa jag till honom, här knäcker vi inte av i någon nacke, utan drev på framåt i stället. Till slut gick han i en väldigt trevlig skritt. Traven däremot, herregud. Inte så mycket hästens fel som att piloten saknade lite väsentliga muskler för att hålla en stabil sits i mastodont trav.
Övningen var skänkelvikning för innerskänkel längs långsidan. Efter mycket om och men fick vi ihop en helt ok skänkelvikning i skritt, trav däremot var det lite sämre. Men ett steg här och där fick vi nog till.
Strax innan det var dags för galopp sa min högerfot upp bekantskapen (stukade den för en månad sen och den vill inte riktigt bli bra) så skippade galoppera, fick även skritta när de andra travade av.
Over All så kändes det helt ok, uppstod ett litet problem när jag skulle av. Herregud så högt det var
Gårdagens lektion gick mycket bättre än veckan innan, för nu hade jag fattat att se till få fram honom ordentligt. Övningen var halt och galoppfattningar.
Vi fick börja med göra halt på lång tygel med sits och röst. Sånt tycker jag är kul och väldigt nyttigt.
Han var mycket trevligare i traven igår också.
Men sen kom vi till galoppfattningarna
Eeeh, det kändes som det var första gången jag skulle fatta galopp. Fick jag galopp bröt han av direkt.
Tog ett par försök innan jag hittade knapparna, men då jäklar. Sista galoppen fick jag till och med ett riktigt fint avbrott. De flesta andra höll jag dock på att studsa ur sadeln i avbrotten
det är jäkla mycket häst och steg, helt enkelt mycket av allt.
Sen blev vi lite pigga, så någon lugn jogg när vi skulle trava av kom inte på fråga. Så han fick springa lite i sitt tempo så länge han var lång och låg i nacken bara.
Men jag fick bara positiv feedback efter lektionen och flera av mina ridkamrater i gruppen kom fram efteråt och sa "gud så bra det såg ut" "du rider honom verkligen bra"
Då rodnar man lite och växer som ryttare
Tog ju en paus redan i våras då jag kände 1. det inte var så roligt 2. hade så mycket annat hinna med (båtrenovering) Men så kännde jag för ett par veckor sen att, kanske skulle jag testa igen?
Men eftersom det då var markarbete och hoppning de två första veckorna och teori den tredje så fick det hela vänta tills förra veckan.
Var ganska (väldigt) övertygad om att jag skulle hamna på Z som jag hade i våras innan jag la ner ridningen.
Så gissa min förvåning när jag stod uppskriven på stora W?
W är stor, stallets största med sina 178 cm i mankhöjd och bred. Välutbildad, gått MSV, men inte direkt lättriden. Funderade ett tag på om min instruktör verkligen ville jag skulle börja igen eller inte.
Självförtroende växte ju lite när hen säger "hade svårt få ihop hästarna, och du är ju den enda i gruppen duktigt nog rida W"
Jag red honom en eller två ggr när han var ny och nja så jäkla bra gick det väl inte de gångerna direkt. Tur min instruktör tydligen lider av lite dåligt minne eller något.
Det var INTE samma häst som då han kom. Extremt känslig i munnen, dålig framåtbjudning och ja nästan lite skänkeldöv i vissa lägen. Det han började med var att dra ihop halsen när jag tog tygeln.
Nänä, sa jag till honom, här knäcker vi inte av i någon nacke, utan drev på framåt i stället. Till slut gick han i en väldigt trevlig skritt. Traven däremot, herregud. Inte så mycket hästens fel som att piloten saknade lite väsentliga muskler för att hålla en stabil sits i mastodont trav.
Övningen var skänkelvikning för innerskänkel längs långsidan. Efter mycket om och men fick vi ihop en helt ok skänkelvikning i skritt, trav däremot var det lite sämre. Men ett steg här och där fick vi nog till.
Strax innan det var dags för galopp sa min högerfot upp bekantskapen (stukade den för en månad sen och den vill inte riktigt bli bra) så skippade galoppera, fick även skritta när de andra travade av.
Over All så kändes det helt ok, uppstod ett litet problem när jag skulle av. Herregud så högt det var
Gårdagens lektion gick mycket bättre än veckan innan, för nu hade jag fattat att se till få fram honom ordentligt. Övningen var halt och galoppfattningar.
Vi fick börja med göra halt på lång tygel med sits och röst. Sånt tycker jag är kul och väldigt nyttigt.
Han var mycket trevligare i traven igår också.
Men sen kom vi till galoppfattningarna
Eeeh, det kändes som det var första gången jag skulle fatta galopp. Fick jag galopp bröt han av direkt.
Tog ett par försök innan jag hittade knapparna, men då jäklar. Sista galoppen fick jag till och med ett riktigt fint avbrott. De flesta andra höll jag dock på att studsa ur sadeln i avbrotten
det är jäkla mycket häst och steg, helt enkelt mycket av allt.Sen blev vi lite pigga, så någon lugn jogg när vi skulle trava av kom inte på fråga. Så han fick springa lite i sitt tempo så länge han var lång och låg i nacken bara.
Men jag fick bara positiv feedback efter lektionen och flera av mina ridkamrater i gruppen kom fram efteråt och sa "gud så bra det såg ut" "du rider honom verkligen bra"
Då rodnar man lite och växer som ryttare
