Till minne av!

[Casper]

*Till minne av vill jag väl kanske börja med.. vår gamla trofaste vän ceasar avlivades för tio minuter sen.. Vila i frid älskade ceasar.*

För ganska exakt ett år sen så satt jag här och skrev om min schäfer som fick avlivas. Vi hade pratat om det i familjen och vi beslutade för att ta hem en veterinär, hans som vi brukade ha till hästarna.
Vi i familjen var samlade men för övrigt var allt "normalt". givetvis var man ledsen men för hunden skull så.. vi ville att han skulle få somna på sin favoritplats hemma och inte inne på stationen.
och jaggråter fortfarande när jag tänker på detta...

Men så fick jag besked på SMS nu att svärföräldrarnas hund är avlivad att dom var tvungna att ta beskedet visste vi ju, men skulle inte hela familjen få va me o ta ett sånt beslut?? Ingen hann ju o riktigt klappa om honom o så ju, få känna på hans päls och så..
Nä det beslutet tog svärmor själv och ingen visste att det skulle ske idag! ingen!! Personligen så far jag illa av detta.
Men visst jag kan tänka mig in i hennes situation oxå att hon trodde det var det bästa, men för mig är det absolut inte det! Min sambo vet inget än, han sover efter att ha jobbat natten och hon har skickat sms till han oxå.. VARFÖR!!?? det var ju hans barndoms vän

Förlåt men jag är så jävla ledsen!

 

[Casper]

Sv: Till minne av!

fick precis reda på att svärfar och svåger känner precis som jag.. skönt då är jag inte ensam iallafall..

 

[Kaate]

Sv: Till minne av!

fick precis reda på att svärfar och svåger känner precis som jag.. skönt då är jag inte ensam iallafall..

Måste nog säga att det var rätt elakt gjort. :s
Det är för mig självklart att man vill vara med och säga hej då och faktiskt få ett avslut själv även om man kanske vetat under en längre period att det varit på gång.
Ta hand om både dig och din sambo!

 

[horselove]

Sv: Till minne av!

om inte hunden led av att vänta med avlivning tills ni fått säga hejdå så håller jag med dig!

 

[martha]

Sv: Till minne av!

Min mamma har en terv som fyllde 15 i augusti, när jag var där för nån vecka sen så var hon så "konstig" , hon envisades med att trycka sig in i mig o bli kvar där...min tanke for genast till att hon ville säga hej då...i måndags togs beslutet helt plötsligt av mamma att hon skulle avlivas då hon fått nåt slags hjärtfliimmer....men av nån anledning så blev hunden bättre och hon lever än...fast det är nog inte så länge kvar ändå.

Jag tycker det är mammas beslut att ta när hon vill avliva sin hund, jag skulle aldrig bli "sur" för att hon inte kontaktar mig....Jag förstår att det är en massa känslor inblandade med hunden och som ägare i så många år kanske man vill ha just den sista tiden tillsammans på det sätt man själv väljer.....
Jag har sagt hej då till Leja redan, eller rättare sagt, hon sa hej då till mig för nån vecka sen.,