the plastic bag that flapped...

[Robina]

Förra vintern drog jag ensilageplasten genom hästhagen efter att ha öppnat en bal. Tyckte att det blev väldigt tungt att dra så jag vände mig om, då stod det treåriga halvblodet på plasten och försökte åka med! Hon är helt orädd och älskar att leka med ensilageplast och alt annat hon kommer åt, som hon inte borde komma åt!

 

[Cornelia]

Mitt gamla arabsto var väldigt modig, och även om hon kunde bli rädd för saker så var hon alltid först framme och skulle se efter vad det var. Man kunde alltid lita på att hon gick fram överallt, även om hon blev rädd.

Men en gång blev hon så otroligt uppskärrad att det tog timmavis innan jag kunde prata med henne igen.

Maken och jag hade varit och hämtat en julgran i skogen. Den var inte så stor, så maken baxade upp den på axlarna så den liksom täckte hans överkropp och stack upp en bra bit ovanför.

Vi kom och gick upp mot huset och hästhagen. Yazz och de andra stod och slöade i vintersolen. Hon tittade upp när hon hörde oss komma- och jag såg hur hon spärrade upp ögonen så vitorna blev jättestora, näsborrarna blev som tallrikar och hon blev en halv meter lång och två meter hög. Och så trumpetade hon helt öronbedövande och formligen exploderade i vansinnesflykt. Aldrig aldrig hade hon i hela sitt liv sett en GÅENDE GRAN!!!!!

 

[Cornelia]

.... vet att det inte handlade om plast, men jag skrattar alltid inom mig när jag minns det där och ville bara dela med mig....