evis
Trådstartare
Har funderat en hel massa på detta senaste dagarna....
Det är så att jag håller på att "rida in" (grundutbilda) en 6-årig kbltravare. Han är körd mycket tidigare så egentligen har det bara varit att sitta upp och "tuta och köra".
Hästen ifråga är lite bekväm av sej, går gärna och "såsar" i en för honom bekväm form. Han är självmant formad "på tygeln" i överlinjen och bär vad jag känner upp mej helt ok (särskilt för att inte vara riden särskilt mycket). Har lätt för att korta upp sej och gå i en kort ponnytrav - men är hela tiden balanserad där, när han ska sträcka ut och komma mer framåt under ryttare så faller han lätt isär och blir väldigt obalanserad/sned och får lite travarstil över helheten. Svårt att behålla honom "på sitsen" i den traven - då faller han iväg och jag tror att han lätt kan bli som ett ånglok till slut på det viset.
Han är bara skrittad och travad ännu, skritten ställer inte till några funderingar för oss - den är lättreglerad både framåt och tillbaka och han har ett stort "register" i skritten, som han behärskar fint.
Men - nu har vi ridit ut med en "dressyrtjej" som hade lite åsikter om mitt sätt att trava på honom. Tjejen ifråga har varit som beridarelev i Tyskland hos en känd tävlingsryttare....
Jag värnar rätt mycket om hans balans samt att han lär sej att komma fram till handen på ett vettigt sätt (utan att hänga sej på den) - även fast jag ser att han på den vägen nog mycket väl kan gå och "lata" sej lite och kanske inte riktigt komma igenom i arbetet genom kroppen. Han travar relativt långsamt, jag är noga med att han inte blir kort eller såsig och det tycker jag faktiskt att jag kan lyckas med i den långsammare traven - främst för att han där känns "på sitsen". Men visst är just det en definitionsfråga, allt är relativt - han kan bli mycket bättre, det ser även jag.
Tjejen menar på att jag rider honom alldeles för långsamt - han måste fram, fram, fram enligt henne. Min fundering ligger mest i att jag har svårt att se hur det här fram, fram, fram ska ge någon kvalitet när han ändå inte kan gå "fram, fram, fram" utan att tappa "allt". Tids nog vet jag att "mitt" sätt kommer leda till att han kan komma till en stooooor trav - men utan att behöva offra lösgjordhet och balans. Jag tror inte "fram,fram,fram" kommer ge en stor trav heller för den delen.
Jag ÄR noga med att han svarar "upp" när jag ber om mer fram - och det gör han, det är inte att han inte FÖRSTÅR när jag ber honom om ett högre tempo, bara att det inte blir så bra som jag skulle vilja att det blev....
Men likförbaskat började jag tänka - kanske är jag ute och snurrar nu? det beror kanske bara på att man har olika perspektiv? Jag har ju varit på kvalitets några gånger senaste åren, och jag har förundrats över alla dessa 4-åringar som lubbar runt i mellantrav med utstickande bogar och fladdriga bakdelar, och inte riktigt sett vitsen med det. Kanske har jag missat något avgörande...
Min erfarenhet när det gäller "för långsamma" hästar är inte stor, jag kan vara ute och cykla.
Vi åker till tränare på torsdag och lär komma fram till att magkänslan är rätt - men vad tycker ni om funderingarna?
Är det så att man måste "offra" lite balans, lösgjordhet och följsamhet på den unga hästen för att få "framåtbjudning"/framåtrörelse i kroppen/stora gångarter?
Eller vänder jag på det åt fel håll - måste man rida "mellantrav" för att hästen ska kunna balansera sej och bli lösgjord? (njae, det tror jag knappast)
Det känns väl som att jag eftersträvar "finridning" på en ung häst som kanske inte riktigt skulle må bra av så mycket "finridning" - han kanske egentligen skulle behöva lite mer "flängridning" (/gångartsridning )?
Kanske är jag otydlig och oklar i funderingarna, men jag har försökt uttrycka mej så tydligt som jag kan.....
Snälla, några tankar?!
Det är så att jag håller på att "rida in" (grundutbilda) en 6-årig kbltravare. Han är körd mycket tidigare så egentligen har det bara varit att sitta upp och "tuta och köra".
Hästen ifråga är lite bekväm av sej, går gärna och "såsar" i en för honom bekväm form. Han är självmant formad "på tygeln" i överlinjen och bär vad jag känner upp mej helt ok (särskilt för att inte vara riden särskilt mycket). Har lätt för att korta upp sej och gå i en kort ponnytrav - men är hela tiden balanserad där, när han ska sträcka ut och komma mer framåt under ryttare så faller han lätt isär och blir väldigt obalanserad/sned och får lite travarstil över helheten. Svårt att behålla honom "på sitsen" i den traven - då faller han iväg och jag tror att han lätt kan bli som ett ånglok till slut på det viset.
Han är bara skrittad och travad ännu, skritten ställer inte till några funderingar för oss - den är lättreglerad både framåt och tillbaka och han har ett stort "register" i skritten, som han behärskar fint.
Men - nu har vi ridit ut med en "dressyrtjej" som hade lite åsikter om mitt sätt att trava på honom. Tjejen ifråga har varit som beridarelev i Tyskland hos en känd tävlingsryttare....
Jag värnar rätt mycket om hans balans samt att han lär sej att komma fram till handen på ett vettigt sätt (utan att hänga sej på den) - även fast jag ser att han på den vägen nog mycket väl kan gå och "lata" sej lite och kanske inte riktigt komma igenom i arbetet genom kroppen. Han travar relativt långsamt, jag är noga med att han inte blir kort eller såsig och det tycker jag faktiskt att jag kan lyckas med i den långsammare traven - främst för att han där känns "på sitsen". Men visst är just det en definitionsfråga, allt är relativt - han kan bli mycket bättre, det ser även jag.
Tjejen menar på att jag rider honom alldeles för långsamt - han måste fram, fram, fram enligt henne. Min fundering ligger mest i att jag har svårt att se hur det här fram, fram, fram ska ge någon kvalitet när han ändå inte kan gå "fram, fram, fram" utan att tappa "allt". Tids nog vet jag att "mitt" sätt kommer leda till att han kan komma till en stooooor trav - men utan att behöva offra lösgjordhet och balans. Jag tror inte "fram,fram,fram" kommer ge en stor trav heller för den delen.
Jag ÄR noga med att han svarar "upp" när jag ber om mer fram - och det gör han, det är inte att han inte FÖRSTÅR när jag ber honom om ett högre tempo, bara att det inte blir så bra som jag skulle vilja att det blev....
Men likförbaskat började jag tänka - kanske är jag ute och snurrar nu? det beror kanske bara på att man har olika perspektiv? Jag har ju varit på kvalitets några gånger senaste åren, och jag har förundrats över alla dessa 4-åringar som lubbar runt i mellantrav med utstickande bogar och fladdriga bakdelar, och inte riktigt sett vitsen med det. Kanske har jag missat något avgörande...
Min erfarenhet när det gäller "för långsamma" hästar är inte stor, jag kan vara ute och cykla.
Vi åker till tränare på torsdag och lär komma fram till att magkänslan är rätt - men vad tycker ni om funderingarna?
Är det så att man måste "offra" lite balans, lösgjordhet och följsamhet på den unga hästen för att få "framåtbjudning"/framåtrörelse i kroppen/stora gångarter?
Eller vänder jag på det åt fel håll - måste man rida "mellantrav" för att hästen ska kunna balansera sej och bli lösgjord? (njae, det tror jag knappast)
Det känns väl som att jag eftersträvar "finridning" på en ung häst som kanske inte riktigt skulle må bra av så mycket "finridning" - han kanske egentligen skulle behöva lite mer "flängridning" (/gångartsridning )?
Kanske är jag otydlig och oklar i funderingarna, men jag har försökt uttrycka mej så tydligt som jag kan.....
Snälla, några tankar?!