Taskig attityd mot mina råttor

Lycanthrope

Trådstartare
Jag blir så ledsen på folk med dålig attityd mot mitt val av husdjur.
Råttor är varken äckligare eller fulare än marsvin och sådant.
Ändå får man kommentarer om dem.

Tex när mina 2 råttor dog i vintras (har 2 nya pojkar nu) så pratade jag med moster och nämnde att de dött varpå hon säger "Det var väl lika bra det"? :crazy:
Ska jag säga så om hennes hund dör också??

Mina råttpojkar är jättepersonliga och mysiga.
Varken bits eller luktar illa.


Ville väl bara skriva av mig lite, eftersom den kommentaren fortfarande stör mig.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Men FY vad plumt och elakt sagt utav henne! :cry:

Beklagar de två rådisarnas bortgång. Det är alltid så tungt när ens små älsklingar dör.

Jag tror att den taskiga attityden mot råttor bottnar i okunskap. Plus att folk inte gör skillnad ibland på de råttor som förr i tiden spred pest och liknande, utan likställer dagens tamråttor med "föregångarna".
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Liknande kommentarer har jag varit med om när någon av mina hamstrar eller kaninen dött :cry: jag tror som syrran min ovan att det beror mycket på okunskap när det gäller detta med avogt inställande till tamråttorna ....

Tråkigt med din förlust av råttorna. Jag vet att alla djur man har betyder allt, det är ju därför man skaffar dem.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Vilken tråkig kommentar. Jag har också fått höra en dum kommentar av en bekant och minns hur den sved så jag förstår att du blev upprörd. Kommentaren jag fick gällde ett marsvin. Jag satt och pratade med en familjemedlem och berättade att ett av marsvinen blivit sjukt och fått avlivas. Reaktionen som kom i andra änden av luren var något i stil med:

"Trist att hon dog men det var ju bara ett marsvin. Missförstå mig rätt nu, men det skulle vara värre om det var t ex en katt, dom är mer "med", mer personliga."

:crazy:

Det märks på långa att den människan aldrig haft någon närmare relation med ett smådjur och insett hur personliga dom kan bli. Jag tror detsamma gäller för din moster. Mycket sorgligt.

Jag beklagar råttpojkarnas bortgång.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Smådjur överlag har tyvärr väldigt låg status :crazy:
Det är fördjävligt.

lite offtopic så tog veterinären på ett djursjukhus förgivet att vi ville avliva vår kanin när han bröt benet. Det var visst det folk brukade göra om kaninen bröt benet eftersom det inte var värt att lägga pengar på kaninens tillfrisknande :cry: :crazy: :mad:
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Äsch, trista människor!
Min kanin dog när jag var typ 10, och på kvällen (eller om det var dagen efter) var det födelsedagskalas hos en klasskompis. Killarna höll på "Åhh nu äter vi din kanin hahaha" när vi käkade hamburgare. Skitkul. Not.

Får vi se bilder? :) Alltid varit sugen på råttor!
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Ja, det är hur jobbigt som helst tycker jag. Har varit med om det så mycket att jag inte pratar om mina pojkar längre.
Men min första råtta Omega var med mig överallt (det var ju en 12-13 år sen nu) och då måste jag ju berätta om en positiv upplevelse. Var ute och gick på stan och som vanligt satt hon på min axel men hon brukade gömma sig i mitt hår så hon syntes inte ändå. Och så träffar vi på en tant som står och tittar på mig länge länge...sen till sist kom hon fram och frågade vad det var jag hade för djur. Jag sa det var en råtta. Tanten: fy, de är ju så äckliga. Nja sa jag, de är toppenhusdjur och jättesmarta. Så till sist ville tanten titta på Omega och till sist ville hon faktiskt klappa henne också.
När vi gick så sa hon att hon minsann inte vetat hur trevliga råttor var.:love:

Men annars får man mest höra negativa kommentarer. Typ: jaså, du låter din katt jaga sin mat, ja det är ju bra. Eller att det är bra att de dött. Eller när Omega då var med om en olycka och ena ögat revs ut. Som tur var bodde jag nära veterinären så jag bara sprang dit med henne och tjöt och behövde hjälp. Asch, nacka den o köp en ny sa veterinären. :eek: Nej sa jag, jag vill att du hjälper henne. Och till sist fick vi hjälp och hon fick leva enögd i ett år innan hon dog men han tyckte nog att jag var fullständigt galen som la ner pengar på en råtta.
Men hon var världens underbaraste råtta, ingen annan har kunnat mäta sig med henne genom åren.

Mina föräldrar VET inte ens att vi har råttor nu igen...Min mamma hatar gnagare mer än allt annat så jag orkar inte med alla kommentarer om att hon hoppas de dör snart eller att katten äter upp dem osv...
Mina pojkar ute med oss på äventyr i sin resebur:
Rttorna007.jpg
(nån ville se bild på råttor, och då är man ju aldrig svår på att skryta med sina pojkar. :D)
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Och jag valde att inte lägga bilder här eftersom jag inte vill att det blir en bildtråd!



När jag skaffade mina första råttor och tog med dem till mina föräldrar så trodde jag mamma skulle svimma men det blev nästan tvärtom. Hon ville klappa och tom hålla dem men pappa tyckte jag skulle stänga in dem i buren hela tiden, han gillade dem inte :p

Sedan beror det på vad för råttor man har också.
Jag tycker gråa råttor är rätt fula, de ser för mycket ut som sina vilda släktingar.

Men jag har just nu siames och har tidigare haft fawn och burmese, de färgerna är mycket mer uppskattade även av såna som inte gillar råttor.
Jag tror inte de kopplas ihop med de vilda "skadedjuren" lika mycket.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Nej, jag kan inte fatta folks attityd till råttor. Jag tycker dom är söta, likaså möss. :love:
Klart man sörjer dom som vilket annat husdjur som helst, varför inte?

Jag fick höra liknande när mina undulater dog. Det var ju "bara" fåglar...
Och, fåglar är ju kattmat!! :mad:

Nää, har inte folk nåt vettigare att säga kan dom vara tysta!
Beklaga din förlust Lycanthrope.. :cry:
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Tycker att folk i allmänhet har rätt trist attityd mot smådjur (och i vissa fall alla djur) men det gäller bara att försöka att inte ta åt sig.

En råtta kan vara precis lika älskad som ett barn och lika tillgiven som en hund. Sedan att det finns de som inte har empati nog att förstå det får man försöka ignorera.

Jättetrist att dina rådisar dog, hoppas att de nya töserna blir lika härliga som pojkarna var!
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Jag fick höra liknande när mina undulater dog. Det var ju "bara" fåglar...
Och, fåglar är ju kattmat!! :mad:
Vad trist. Fåglar är ju jättekloka och härliga djur! Hade gärna haft fågel igen.

Tycker att folk i allmänhet har rätt trist attityd mot smådjur (och i vissa fall alla djur) men det gäller bara att försöka att inte ta åt sig.

En råtta kan vara precis lika älskad som ett barn och lika tillgiven som en hund. Sedan att det finns de som inte har empati nog att förstå det får man försöka ignorera.

Jättetrist att dina rådisar dog, hoppas att de nya töserna blir lika härliga som pojkarna var!
Men precis. Jag väljer iofs häst och hund framför dem, svårt att motivera varför men jag har en annan relation med dem, men jag älskar råttorna och vill inte att något ska hända dem.

De nya är också pojkar, de heter Massey och Ferguson! Haha. Min traktorsambo har döpt dem såklart.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Tyvärr är det så här det är i allmänhet, jag vet inte hur många gånger i ordningen som jag fått berättat om hur råttor avlivats med spadar och annat, och hur de INTE dött i råttfällan utan legat kvar och sprattlat osv osv. Jättekul, varför berättar man det för nån som har råttor (och gerbiler) som sina älskade husdjur?
Jag har tackat nej till två fester, gång ett för att jag avlivat en råtta den dagen och inte hade lust med annat än att sörja, och gång två för att en råtta var dålig och behövde övervakning. Jösses vad mycket skit jag fått för detta, och tydligen tycker folk att det är helt OK att skratta åt det också. :(

Idioter!
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Jag har också varit med om att människor ser ner på råttor.
Mina dog för ett år sedan och jag ska skaffa nya. Frågan man får är
VARFÖR! Vad ska du ha dom till???

Men alla som faktiskt träffat mina gamla rådisar har ganska snabbt ändrat uppfattning och tyckt att dom var väldigt mysiga.
Dom som bara tycker att råttor är äckliga och onödiga har antagligen aldrig träffat en trevlig tamråtta.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Jag har tackat nej till två fester, gång ett för att jag avlivat en råtta den dagen och inte hade lust med annat än att sörja, och gång två för att en råtta var dålig och behövde övervakning. Jösses vad mycket skit jag fått för detta, och tydligen tycker folk att det är helt OK att skratta åt det också. :(
De hade inte vart mina vänner efter sånt beteénde :(
Man måste ju inte gilla dem men tala illa om dem gör man bannemig inte.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

De hade inte vart mina vänner efter sånt beteénde :(
Man måste ju inte gilla dem men tala illa om dem gör man bannemig inte.

Det är som tur är inte mina vänner som beter sig så, de har lärt sig att hålla inne med eventuella kommentarer, de flesta (inklusive pojkvänner) har till och med lärt sig älska mina små kryp. I båda fest-fallen var det mer människor av typen "bekanta". Men inte blir man mindre lessen för det... :cry:
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Det är inget att bry sig om, råttor har ju satt djupa spår i människans psyke som livsfarliga smittospridare vare sig vi vill det eller inte. Sen är man ofta rädd för det som man bara hört myter om men aldrig själv upplevt. Jag har haft råttor som barn, men nu är råttan för mig ett neutralt djur. Mer intressant än hamster i alla fall. Eller ja, de är söta måste jag erkänna.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Läser tråden, blir ledsen och saknar att ha tamråttor men inser att efter ca 50 tamråttor så är det inget djur för mig längre eftersom jag dels blivit allergisk mot dom och dels så dör dom så unga.

Skaffade första tamråttan 1999, och det har inte alltid varit positiva reaktioner från mina anhöriga och vänner. Men dom som stått mig närmast har ansträngt sig att förstå varför jag tycker om dom, samt alltid berömt mig för mina råttors underbara temperament. Råttor som inte följt mina krav i temperament har avlivats (alt skickas tillbaka till uppfödarna), och även om det låter elakt så har det lönat sig i sista änden. För jag har krävt av mina tamråttor att dom ska kunna hanteras av alla människor i alla lägen, att man ska kunna introducera nya råttor utan större bråk. På utställningar har okända människor fått plocka fram mina råttor som dom velat, veterinärer har hanterat dom som dom velat osv. Som tamråttsägare så anser jag att det är en del av ägandet att ge rätt bild av en tamråtta.

Efter att ha slagit med näbbar och klor för att få folk att acceptera mitt rått-intresse så är det idag till mig dom ringer för råd angående råttor.

Att många är emot råttor tror jag beror mer på okunskap mer än elakhet. Jag har haft ett flertal olika färger, hårlag och öronform och det enda som folk i min närhet har haft svårt för är min passion för albinos eftersom dom tyckte att dom såg läskiga ut.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Jag förstår inte folk som tror att små djur "bara" är ett djur - inte en familjemedlem.
Klart att man kan sörja även de små lika mycket som tex en hund.

Förstår att du blev upprörd över kommentaren du fick, skulle jag också blivit.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

Håhåjaja, det känns igen... Får höra diverse skit tämligen ofta. Personligen skiter jag fullständigt fan i vad folk säger. Jag är van och folk som inte kan acceptera att jag har de husdjur jag har visar bara hur korkade de faktiskt är. Att korkat folk inte är något att lyssna på är nog ingen nyhet.
 
Sv: Taskig attityd mot mina råttor

:(
Men hoppas du får lika mkt glädje av dina nya killar:)

När jag va yngre hade jag en helt underbar personlig dansmus som hette Einstein. Han va helt suveränt häftig och hade alla möjliga upptåg för sig. Hela familjen gillade honom (definitivt katterna:p) och den dagen han dog gick vi hela familjen och begravde honom mkt fint och hade sen kex,ostbricka med oss som vi åt till hans ära:D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp