Gry
Trådstartare
Min knas älskar att träna men går mkt lätt upp i varv och blir lätt speedad. Ibland får han riktiga knäpp och springer som en tok runt i trädgården, ni vet, så där att de krullar ihop och får tokfnatt- och det får han, när det är riktigt roligt. Bäst går det egentligen när vi tränar helt ljudlöst och han bara tittar på mitt kroppsspråk men det fixar han koncentrationsmässigt bara när det är absolut distraktionsfritt. Annars kör vi vanliga kommandon på lite allt möjligt- typ freestyle a la homemade
Kruxet är då att han i sin iver nafsar i sig frolicsen (lr vad jag nu har- han älskar frolic) så att det ibland gör ont i fingrarna. Ibland hoppar han upp och nafsar och vill ha mer. Jättejobbigt. Ibland ryter jag i när han hoppar upp och nafsar utan att jag ger "beröm" men jag vill ju att han ska ta försiktigt då också!
Han är jättekänslig vid vanligt ätande. En blick från oss och han backar från sin skål, frågar alltid om tillåtelse innan han äter. Inget vi har ansträngt oss med, han bara var sån. När jag ger ngt och vi inte tränar så tar han jätteförsiktigt då också, om han inte är uppspelt. Så problemet är främst vid träning. Och då när han tycker det är roligt- vilket han nästan alltid gör.
Jag har liksom kört fast här. Jag kan ju inte träna tråkigt... lr är det det man ska? Han är rätt knasig i det att han blir superledsen och "kränkt" när man ryter ifrån lite/mkt när han gör fel/hugger i sig godiset och blir då ihopsjunken och ledsen och luften går ur. Det är precis som att han gör fel när han är uppspelt, på ngt sätt.
Har ni några tips?
Kruxet är då att han i sin iver nafsar i sig frolicsen (lr vad jag nu har- han älskar frolic) så att det ibland gör ont i fingrarna. Ibland hoppar han upp och nafsar och vill ha mer. Jättejobbigt. Ibland ryter jag i när han hoppar upp och nafsar utan att jag ger "beröm" men jag vill ju att han ska ta försiktigt då också!
Han är jättekänslig vid vanligt ätande. En blick från oss och han backar från sin skål, frågar alltid om tillåtelse innan han äter. Inget vi har ansträngt oss med, han bara var sån. När jag ger ngt och vi inte tränar så tar han jätteförsiktigt då också, om han inte är uppspelt. Så problemet är främst vid träning. Och då när han tycker det är roligt- vilket han nästan alltid gör.
Jag har liksom kört fast här. Jag kan ju inte träna tråkigt... lr är det det man ska? Han är rätt knasig i det att han blir superledsen och "kränkt" när man ryter ifrån lite/mkt när han gör fel/hugger i sig godiset och blir då ihopsjunken och ledsen och luften går ur. Det är precis som att han gör fel när han är uppspelt, på ngt sätt.
Har ni några tips?