Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

[Praefatio]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Åh, jag känner igen mig till 100%. Jag ska till stallet nu men jag återkommer och svarar.

 

[Mish]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Jag kan verkligen relatera till det du skriver, dock är jag nog snäppet värre.
När jag var liten och red min första b-ponny i skogen en dag så bockade han av mig. Jag landade med huvudet förre och skrapade upp större delen av ansiktet samt gjorde illa nyckelbenet.

Jag var borta från ridningen ett år, sen började jag på ridskola. Men jag kunde inte förmå mig själv att göra annat än att skritta. Min mamma stötta mig och ville att jag skulle rida(hästförälder) så tiden gick 3 terminer på ridskolan skrittade jag endast inne i mitten när de andra travade och galloperade och varje lektion på samma ponny. Efter ett tag gick det upp för mig att denna ponny aldrig skulle göra mig något dummt och det var början på mina bra ponny år, med henne kunde jag då sen göra allt utan att vara rädd. Hoppa och rida ut. Men så fort jag hamnade på någon annan låste sig min självkänsla och jag vart tjejen som skrittade i mitten.

När det var dags att gå upp till stor häst hade jag tuffat på mig liten, men det fanns bara två av de som fanns på ridskolan som jag kännde mig riktigt trygg på.

Min första egna stor häst kunde jag gå genom eld och vatten med, trots att han enligt många var mer vild än tam. Men jag visste att han litade på mig och jag litade på honom. Sen att han hade lite extra turbo och gjorde skolor över mark och sprang på tok för fort när det var hoppning gjorde mig inget. Men jag kan lova att om jag satt upp på en annan häst som var som han och som jag inte kännde skulle jag ha en ursäkt till att sitta av efter bara någon kvart.

Men med detta tror jag att jag vill säga att för mig handlar det om vilken häst jag sitter på, rider jag på en som jag inte litar på blir allt jobbigt, en jacka som hänger över sarg kanten kan för mig på annan häst förstöra ett helt ridpass då jag tror att hästen kommer reagera på den osv.

Allt detta sitter i mitt huvud, och jag kommer aldrig bli dne orädda ryttaren som sitter upp på vilken häst som helst och hoppar hinder häga som höghus, men jag älskar att rida dressyr och känslan av att sitta på en häst där jag vet att min rädsla försvinner.

Man måste känns sig trygg i situationen man hamnar i, ju jobbigare man gör det för sig själv ju värre kommer det bli. Nu har jag haft otroliga ridlärare som stöttat och hjälpt mig och jag finns i dag fortfarande kvar på samma ridklubb efter snart 13år, hade jag haft en tränare som puschat mig att göra saker jag är rädd för hade jag nog inte ridit idag och inte de senaste 10åren heller.

Så du måste lita på att det du kommer att göra är det som kommer vara det bästa för dig.

Oj vad långt det blev

 

[zillax89]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Så om nån orkat läsa allt det här så vill jag gärna ha tips på råd, tankesätt, övningar, teorier, självförtroendehöjare m.m. för problemet är ju JAG inte hästen... jag vet det men det går inte att bara bestämma sig för att bli som förut.. Jag har gått hos terapeut men för nån som inte har häst eller rider är det svårt att förstå känslan! Hjälp mig nån?

Alltså jag vet inte om det är något för dej men jag hade samma problem. Jag åkte utomlands och jobbad ei ett stall i tre månader, man var så trött mellan varje häst så man orkade inte vara rädd, det fanns inte energi till det, och det är lite av vad det handlar omn tror jag, man har för mycket energi att lägga på tänkandet, man skapar scenarior i huvet och blir rädd, blodet pumpar och så vidare. Jag red 3-4 hästar varje dag, mockad eoch allt möjligt i 40 graders värme, jag hade inte tid att vara rädd helt enkelt.

Nu är det borta, jag kan hantera och träna min unghäst utan problem och har en helt ny synvinkel i hanteringen av hästarna. Inte rädd på något vis. Men sen ska man ju ha möjlighet att åka iväg också, men det är något som hjälpt mig jättemycket.

Annars får du nog börja rida lugna hästar igen och träna på dom ett tag tills du känner dig säker nog att träna den egna hästen du har. Känner med dig.

 

[Kattennizze]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

KL
Jag känner också igen mig. När jag var ung red jag utan problem bockande hästar etc och tävlade i hoppning. Nu i den gyllene åldern av 37 år och några extrakilon här och var är min balans och smidighet inte den bästa och efter en rejäl ridolycka för några år sen är jag rädd. För mig är knepet att hålla på lugna hästar utan problem, jag sätter mig aldrig på en häst som bockar eller stegrar eller sticker. Sen kan olyckor inträffa såklart det är trots allt levande djur vi har att göra med, men lite mer svårridna hästar som jag tidigare red, rider jag inte på idag. Nåväl nu hjälper ju inte detta dig, men som sagt, jag tror att du ska rida på lugnare hästar först och successivt när du känner dig redo, börja rida din egen häst. Det är så viktigt att ha roligt när man rider, det ska inte kännas jobbigt. Vi är många som blivit rädda, det är inte konstigt eller dumt alls! Man har all rätt i världen att känna så. Att inte vara rädd alls är nog egentligen mera konstigt, eftersom det trots allt är stora potentiellt livsfarliga djur vi har att göra med.

 

[Om_Shanti]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Du kan öva yoga och lära dig vad mindfullness innebär,
så kommer dina problem att bytas ut mot gläjde och harmoi.
Yoga är inte enbart fysisk övning. Det handlar även om ansvar för sig själv, ödmjukhet, lyhördhet inåt och utåt, sanning och mycket mer på alla plan. dvsl i tanke, kropp och känslor. Att slippa rädsla handlar om att låta andra positiva delar inom dig växer. Ökad medvetandet är alltid bra och med detta kommer du att se din häst och din omvärld med andra ögon.

 

[vicky417]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Jag är 17 och och för ett år sedan crashade jag ordentligt vilket resulterade i diskbråck och whiplash. Jag fick ridförbud och gick med nackkrage. Idag har jag bytt från hoppning till dressyr: skall börja med yoga för att hitta tillbaka och få kroppskontroll. Lära mig vad jag kan träna utan att vara orolig för min nacke.

 

[alwnos]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

kl Lånar tråden lite

Jag gick omkull med min häst för 6 mån. Fick en ful fraktur i knät som nu är ihop skruvad och en bit ben är borta. Skall visst byggas på en artros där. Rörligheten i knäleden är inte så toppen. Humöret är botten.

Har försökt kravla mig upp på hästen, men känner mig lite osäker då jag inte kan hålla om henne ordentligt med vänsterskänkeln ( gör ont ). Blir rädd när jag känner att jag inte har kontroll över hästen varken på ryggen eller marken, då jag inte är så smidig längre.

Har mina deppiga dagar då jag känner att det är lika bra att ge upp hästeriet

Min dröm hade varit att få hjälp av en sjukgymnast som kunde hjälpa vid ridning, det borde ju funka bra istället för att jag varje dag sitter och cyklar och benpress. Det borde ju funka med lättridning, öva uppsittning med stelt ben

Om någon känner till någon ridande sjukgymnast runt Gbg får ni gärna PM

Jag vill inte göra mig av med hästarna, men inser att skall jag kunna rida igen måste jag ha en coach som kan peppa mig när det känns hopplöst.

 

[alwnos]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Läste lite på ponnytants inlägg och tar lite fasta på det här med att skaffa sig en coach som är hästkunnig, gärna tränar.

Går just nu själv en kurs för att utbilda mig till team coachande medarbetare ,fast det är ju inom humansjukvården.

Tänk om man kunde använda sig av det + ev sjukgymnast som hjälper till med avslappningar, andas rätt mm Och på det en duktig hästkännare typ NH.

På så sätt kan man tillsammans lägga upp ett program på ett lämpligt rehab sätt utifrån vad som är problemet med ev rädslor och fysiska skador och stötta en ryttare som förlorat självförtoendet.

Jag bara spånar lite, kanske kan så något frö hos någon om hur man skulle kunna utveckla detta.

 

[JessicaM]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Nu har jag inte läst allas inlägg men jag läste ditt

Fick en tanke bara men jag vet inte om det kan vara nått. Vet inte om du skulle känna dig något tryggare att rida i paddock... Sen när det går bra börja med små turer...

 

[Aliche]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Hej alla!
Nu har jag äntligen efter 3 veckor fått tillbaka min dator i normalt skick med internet!
Så här kommer en liten uppdatering:

Jag har så smått börjat lära mig att sitta upp utan krav, utan planering, utan vissa moment som jag "måste" göra! Min mamma är jätteförstående och pressar mig inte till nånting och i förra veckan så travade jag faktiskt hela 100 m!! Hon var pigg som satan och låg på men det kändes ändå inte som dödsångest utan mer som nånting jag kunde hantera! Sen fick jag lite oväntad terapi när 2 olika tidningar var här hemma hos mig för att göra reportage om mittföretag och då fick jag ju självklart förklara hur jag hamnat här efter år som hästskötare, och det kändes så himla skönt att prata om det med nån som inte kände mig som innan och som inte tyckte att "jamen det var väl inte så farligt" dom var verkligen förstående och tyckte jag var tuff som hade kvar min egen häst och inte bara sålde hästarna och gjorde nåt annat när läkaren gav mig mitt besked som slutet som hästyrkesmänniska!

Så det känns som det börjar släppa så smått även om rädslak inte på några sätt är borta känns det mer som dne är under kontroll och inte som den äger mig längre... självklart kan det fortfarande komma bakslag säkert men än så länge går det med småsmå myrsteg framåt lite lite i taget och det känns okej att det tar tid och att allt inte läpper med en gång! Jag vill verkligen tacka alla som skrev och peppade mig i den här tråde ni hjälpte mig mer än ni nog förstår, att få känna att man inte är ensam tar bort halva ångesten och alla bra tips ni har gett har verkligen gett resultat! Så tack tack tack tack tack!!

Fortsätt gärna diskuter och peppa och tipsa i den här tråden eftersom jag inte på några sätt är "färdig" och det finns nog andra som jag

 

[JessicaM]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Yäääy va roligt att höra att det går åt rätt håll

100m är mycket när man är rädd!! Så det ska du vara stolt över. Håll oss up to date vettja

 

[emlem]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Jag har aldrig befunnit mig i din sits, tack och lov men tycker att det är jättetråkigt det som hänt dig.

Ett förslag är att du låter någon longera dig medan du rider, om hästen beteer sig lugnare då kanske det är bra att börja där? men ta det försiktigt och pressa dig inte, stressen och frustrationen övr att inte kunna rida som vanligt måste vara superjobbig men försök slappna av och kanske göra lugnande andningsövningar...

Hursomhelst många styrkekramar till dig och en pepptalkbanan

 

[Elsac]

Sv: Tappat självförtroende efter ridolycka nästan rädd, vad gör man?

Har i stort sett samma problem... Har hållit på med hästar i halva livet, både på fritiden och proffesionellt. Har väl inte varit den tuffaste av alla men sällan tvekat att sätta mig även på hästar som hoppar och far litegrann. Har en "trotjänare" som nu är 19 år så tränaren m.fl. tyckte det var dags att skaffa nytt.

Gjorde så, hittade en fantastiskt talangfull unghäst men var nervös redan innan han kom - nu är det ett år sen. Hittade på anlöedningar att slippa rida redan från början och fattade inte själv att jag var rädd.

Men så i somras kunde jag inte hitta på fler ursäkter och började rida honom. Han är en helt fantastisk häst så för hans del gick det bra, men jag kände "puh!" varje gång jag ridit och det gått bra. Jag pushade mig själv och till slut fick jag oss att galoppera, han sparkade bakut (inte konstigt då han aldrig galopperat med ryttare förut!) en gång och jag blev totalt panikslagen.

Först då insåg jag att jag var jätterädd och skickade honom till minj tränare för inridning. Hästen fick vänja sig vid att ha sadel (igen) innan han ens tänkte tanken att sitta upp och när han väl gjode det så kände han att hästen inte riktigt vågade röra mig. Inte så konstigt när jag inte vågat låta honom röra på sig förut!

Jag ville gärna komma tillbaka till ridningen och nu i helgen så red jag en av tränarens hästar som jag skulle ha hemma om allt gått bra, men jag kan inte ens få honom att skritta på en volt, utan någonting gör att den hela tiden vill springa. Vill jag skritta så ville den trava, ville jag trava så ville den galoppera och jag vill inte ens tänka på vad som hänt om jag provat galoppera....! Har ingen som helst känskla kvar, och bara det gör ju att man vill gråta. Jag bestämde mig idag. Jag kommer inte att ha någon häst som ska "skolridas" mer. I alla fall inte vå väldigt länge. Och det känns faktiskt ganska bra! Jag kan fortfarande rida min gamla trotjänare, både pojkvännen, mamma o pappa rider och dessutom jobbar jag med turridning så jag kommer inte att bli utan ridning i första taget, bara den där skolridningen. Inga mer "måsten" på fritiden!

Skönt att läsa att det finns fler! Hörde dessutom av en kille som höll på mycket med flyg förut och glidflög mycket. När han höll på med det har han träffat en hel del människor som helt enkelt inte vågar flyga igen och ibland var det bara en liten liten sak som gjorde det. Det var också så skönt att höra, att även "tuffingar" som flyger glidflyg kan råka ut för detta märkliga.