Ajda
Trådstartare
Funderade på en sak nu när jag var i stallet. Det är egentligen ingen tråd som passar under "islandshäst". MEN, jag tycker ni här har ett humaniskt åsikter inom hästvärlden därvör vill jag gärna diskutera det här med er.
Min islänning är ranglåg. Alla hästarna i stallet så gott som skuffar ut henne. Alla lägger öronen bakåt såfort hon närmar sig. Nu har de börjat attackera när vi står i stallgången. Det är en häst som kastar sig mot boxdörren och försökr bita henne. De andra lägger mest öronen bakåt i stallet och biter i luften när hon närmar sig. De attackerar alltså inte. När vi rider så blir de jättsura såfort vi närmar oss. Alla utom en, och hon är näst lägst i rang.
Ingen av dessa är islandshästar.
Hon har alltid varit lägst i rang, men islänningarna hon stod med förut var aldrig elaka för det. Visst hon fick finna sig i att gå in sist och ta höhögen som blev över. Men aldrig några sparkar el. liknande.
Till sak. Det verkar vara höga krav på avel bland samtliga hästraser (?). Och det verkar också finnas stora utbud på bra avelshästar. Både ston och hingstar. Skulle man inte kunna gå ett steg längre och avla på de hästar som även är "männskliga" (fel ord, men jag hoppas ni förstår) mot varandra. Man får ofta höra av speciellt halvblodsägare att hästen har blivit sparkad och är halt osv. Borde inte hästar kunna säga ifrån utan utbrott?
Inte många har stora hagar till sina hästar så egentligen är det helt fel då de inte kan fly undan i den utsträckning de skulle behöva när "vänner" tar ut sina aggressioner. Speciellt inte i dessa tider då det är lervälling i hagarna hos många.
Många avlar ju för att få fram bra hästar som är snälla mot barn osv. Men mot sina kamrater verkar inte det vara lika viktigt att de är lugna och harmoniska. Det r ju ändå de som de går tillsammans med större delen av dygnet.
Hur tycker ni? Är jag helt ute och cyklar i mina tankar...?
Min islänning är ranglåg. Alla hästarna i stallet så gott som skuffar ut henne. Alla lägger öronen bakåt såfort hon närmar sig. Nu har de börjat attackera när vi står i stallgången. Det är en häst som kastar sig mot boxdörren och försökr bita henne. De andra lägger mest öronen bakåt i stallet och biter i luften när hon närmar sig. De attackerar alltså inte. När vi rider så blir de jättsura såfort vi närmar oss. Alla utom en, och hon är näst lägst i rang.
Ingen av dessa är islandshästar.
Hon har alltid varit lägst i rang, men islänningarna hon stod med förut var aldrig elaka för det. Visst hon fick finna sig i att gå in sist och ta höhögen som blev över. Men aldrig några sparkar el. liknande.
Till sak. Det verkar vara höga krav på avel bland samtliga hästraser (?). Och det verkar också finnas stora utbud på bra avelshästar. Både ston och hingstar. Skulle man inte kunna gå ett steg längre och avla på de hästar som även är "männskliga" (fel ord, men jag hoppas ni förstår) mot varandra. Man får ofta höra av speciellt halvblodsägare att hästen har blivit sparkad och är halt osv. Borde inte hästar kunna säga ifrån utan utbrott?
Inte många har stora hagar till sina hästar så egentligen är det helt fel då de inte kan fly undan i den utsträckning de skulle behöva när "vänner" tar ut sina aggressioner. Speciellt inte i dessa tider då det är lervälling i hagarna hos många.
Många avlar ju för att få fram bra hästar som är snälla mot barn osv. Men mot sina kamrater verkar inte det vara lika viktigt att de är lugna och harmoniska. Det r ju ändå de som de går tillsammans med större delen av dygnet.
Hur tycker ni? Är jag helt ute och cyklar i mina tankar...?