Tacksam

Jag har ingen böld längre. Eller den har i alla fall krympt väldigt mycket. Igår kväll när jag gick och la mig så gjorde det väldigt ont och jag låg i sängen och skakade. Det gick inte att andas långa djupa andetag för det gjorde ont. Magandning funkade och genom att andas endast genom vänster näsborre kunde jag komma till ro och somna.

På morgonen noterade jag att jag inte hade lika ont längre. Bölden hade blött lite.

C kom till jobbet och tog sig en titt, sedan åkte hon iväg men kom sen tillbaka. Med sig hade hon lite mer grejer från apoteket och sen agerade hon min privata sjuksköterska. Lugnt, proffsigt och försiktigt tömde hon bölden, men fa-an vad ont det gjorde!!! Innan jag åkte hem kom hon och la om det en gång till.

Jag är så enormt tacksam över att hon hjälpt mig idag, jag är nästan grinfärdig av tacksamhet. Jag slapp ju också att åka iväg till vårdcentralen och så hade jag ju tur i oturen att bölden till stor del gav med sig själv. I morgon kommer C tillbaka och lägger om ytterligare två gånger så att jag ska slippa. Hon är ju bara för go

Dessutom fick jag ett stort blomsterarrangemang av jobbet idag. Så mitt i min ynklighet känner jag mig ändå inbäddad i bomull av min omgivning. Det är en sällsynt känsla.