Syskon?

[Sofia72]

Hej!

Behöver lite hjälp av er trogna Bukelister! Vi har en son på 3 år - världens bästa pojke dessutom! Min fråga är: Behöver barn syskon? Jag skulle vilja ha ett syskon till honom men hade en mycket jobbig graviditet där jag gick upp 52 kilo, mycket högt blodtryck, benen var som timmerstockar, jag sov ingenting (myr krypningar mm), svår karpaltunnelsyndrom mm mm. Vet inte om jag orkar gå igenom det igen...

Vad skulle ni göra? Som sagt var - behöver barn syskon?

Mvh / Fia

 

[Gandalf]

Sv: Syskon?

Klart det är roligt med syskon! Men ni ska ju inte skaffa fler barn för hans skull, ni måste ju vilja själva. Och vill du inte så klarar han sig säkert alldeles utmärkt ändå Jag tycker absolut inte synd om "ensambarn", men själv älskade jag att ha en bunt syskon och gör det fortfarande.

 

[Kimz0r]

Sv: Syskon?

Min sambo växte upp utan syskon och han har klarat sig alldeles utmärkt. Jag växte upp med syskon och hade klarat mig utan dem.

Man gör som man vill, inte "för att man ska".

 

[Sar]

Sv: Syskon?

Det fanns en tråd här nyss som behandlade ämnet och fick många bra svar, jag tror det var Gul13 som skrev den.
Syskon ska man skaffa för att man vill och orkar med fler barn, det är absolut inte synd om ensambarn, tvärtom1 (Sar- lyckligt ensambarn)

 

[mimus]

Sv: Syskon?

Min son är 9 år, och ensam barn.
vi bor dessutom på landet.
Det går utmärkt att ha bara ett barn, men det kräver att ma nställer upp och kör till kompisar och tar emot dem hemma.

 

[Basilika]

Sv: Syskon?

Barn måste inte ha syskon men de (allra flesta) som har uppskattar dem otroligt mycket. De har alltid någon att leka med när inte kompisarna kan eller på släktmiddagarna, de har någon att lära sig dela både glädjeämnen och svårarare saker med.

Men samtidigt är det ytterligare en graviditet, ytterligare en amnings- och vaknattsperiod innan man är vid det jag skriver om ovan. Bara du kan känna om ni ska ha fler barn eller inte.

 

[Kexchoklad]

Sv: Syskon?

Jag har inga syskon - och jag har klarat mig alldeles utmärkt.

 

[diamonia]

Sv: Syskon?

Är det viktigt att det är ett biologiskt barn?

Annars kan ni ju överväga adoption så slipper du alla graviditetsproblem och sonen får ett syskon!

Tänk på alla fölungar som växer upp med bara sin mamma som sällskap !

 

[TinyWiny]

Sv: Syskon?

Behöver din son en så sjuk mamma skulle jag vilja fråga!
Inte ska du skaffa ett barn till för sonens skull! det ska du göra för att du själv vill!
Ensam barn klarar sig nog lika bra som de som har syskon, om du vill ha en till kanske du kan adoptera?
Jag skulle nog tänka mig för flera gånger innan jag skaffade fler barn om jag mått som du, bara du vet om det är värt att gå igenom det en gång till, fast med ansvar för sonen också...

 

[mino]

Sv: Syskon?

Finns det någon annan släkting som sonen kan umgås med? Framför allt när man blir äldre är det roligt att ha syskon, men det går ju lika bra med en kusin eller nån annan som man har känt jämt. Det är ju inte säkert att man står sitt syskon så himla nära.

 

[luspudel]

Sv: Syskon?

Jag tycker att du har en bra poäng. Att ha ett syskon behöver inte betyda gemensamhet, det kan också betyda allt från neutralitet till fiendeskap. Men hur syskonen blir mot varandra beror kanske mer på hur familjen i övrigt ser ut. Många faktorer skall stämma - känsla av uppskattning, rättvisa krav, föräldrar som är tydliga och kärleksfulla, goda vänner osv. mycket kan gå snett på vägen.

Men ingen har tagit upp Sofia72:s tidigare graviditet. Det är inte alldeles säkert att nästa graviditet blir lika plågsam. Min erfarenhet är att både graviditeter och förlossningar kan skilja sig mycket åt. En annan aspekt är att Sofia72 förmodligen får gå på specialistmödravård vid nästa graviditet. På så sätt hålls en extra koll och kanske behöver inte graviditetn bli fullt så plågsam som förra gången.

Vad du än beslutar, Sofia72, så lycka till. Om ni vill ha ett barn till så tycker inte jag att du skall tveka, men om det känns som att det är ok med ett barn och önskan egentligen inte finns. Avstå då.

 

[Sofia72]

Sv: Syskon?

Hej!

Jodå, jag gick på Huddinges Specialistmödravård. Hade faktiskt en s**tjobbig graviditet, hurga. Hade gått upp 35 kg i vecka 17, en sann mardröm tro mig. Grav. slutade med snitt dessutom.

Men - känslan av att ha ett litet (eller stort - 5020 g ) liv i magen som sparkar och har sig går inte av för hackor. Den biten kan jag faktiskt sakna enormt ibland!

Diamonia - vi har faktiskt pratat om att adoptera istället! Men så är det den där härliga känslan av att ha ett barn i sig..... Känner mig som en åsna mellan två hötappar!

Många tankar som strömmar genom huvudet..

Mvh / Fia

 

[diamonia]

Sv: Syskon?

Lycka till hur som helst!

 

[Gul13]

Sv: Syskon?

Hej, jag fick jättebra svar när jag frågade samma sak här.
Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra. Inte blev det bättre av att jag sorterade urväxta flick-kläder i veckan och DÅ kom suget vill jag lova. Så skulle vi bestämma nu så blev det en till!
Sen kom jag och tänka på SGI:n en dag. Ska man tänka på att behålla samma som nu så har vi bara 4 månader och arbeta på. Samtidigt vill jag inte ha så tätt som 2,5 år mellan. Jag tror inte jag orkar det faktiskt. Jag önskar att någon kunde bestämma åt oss. Det finns ju en massa lagar om ditten och datten. Just nu önskar jag att det fanns en om barnafödande.
Skämt å sido: Vi fortsätter att grunna. Ibland känns det dock som det mest är jag som grunnar.

 

[TinyWiny]

Sv: Syskon?

Kanske ska du låta naturen ha sin gång
Är det meningen så blir det annars inte

 

[Tokmaja]

Sv: Syskon?

grunna inte så mycket .
Vi grunnade mycket på hur vi skulle göra, så ifjol vinter kändes det bara rätt, vi ville bägge ha barn igen, efter att ha släppt alla funderingar blev vi som sugna på barn igen.
Och det är ju inte fel att börja jobba mellan barnen heller, få lite perspektiv på hur det är att ha barn och arbete samtidigt tex.
Min bror och svägerska fick barnen tätt och hon jobbade i 2 månader mellan barnen tror jag och hon har kommit fram till att hon kommer att få det jobbigt nu när de plötsligt ska pussla ihop jobb och dagis osv, något som de idag önskar att de haft lite koll på.

Så är man inte närmare 40 så och har haft problem att bli gravid innan så kan man ju låta tiden gå lite, släppa tankarna och sen låta sugen komma, för de är ju för goda de små hjärtegrynen .

Ang. syskon, nej man måste verkligen inte ha syskon till sina barn.
Det är 8 år mellan mig och min bror och vi umgås, men enbart för att vi har barn i samma ålder (för mig hade det också kvittat men killarna älskar varandra...). Men samtidigt är jag oerhört glad att han finns där ute.
Själv har jag ingen släkt, det som börjar med våra föräldrar, så för mig känns ändå syskon viktigt, hade gärna haft mer själv också..

 

[Gul13]

Sv: Syskon?

grunna inte så mycket .

Min bror och svägerska fick barnen tätt och hon jobbade i 2 månader mellan barnen tror jag och hon har kommit fram till att hon kommer att få det jobbigt nu när de plötsligt ska pussla ihop jobb och dagis osv, något som de idag önskar att de haft lite koll på.

Bra, det har jag inte tänkt på. Tycker den här SGI-regeln med 2,5 år mellan barnen är idiotisk. Tror den stressar fram många syskon. Personligen vill jag inte ha så tätt mellan barnen då jag inte tror att jag orkar vara gravid och ha en 1,5-2 åring samtidigt.

Så är man inte närmare 40 så och har haft problem att bli gravid innan så kan man ju låta tiden gå lite, släppa tankarna och sen låta sugen komma, för de är ju för goda de små hjärtegrynen .

Hm, fyller 38 år i år ... mannen 42 ... så vi har inte hur lång tid heller på oss och fundera.

Ang. syskon, nej man måste verkligen inte ha syskon till sina barn.
Det är 8 år mellan mig och min bror och vi umgås, men enbart för att vi har barn i samma ålder (för mig hade det också kvittat men killarna älskar varandra...). Men samtidigt är jag oerhört glad att han finns där ute. Själv har jag ingen släkt, det som börjar med våra föräldrar, så för mig känns ändå syskon viktigt, hade gärna haft mer själv också..

Jag skulle aldrig vilja vara utan min syster. Vi rings vid, inte dagligen men nästintill (65 mil mellan oss). Min bror (oxå 65 mil) pratade jag senast med 8/5 2005 så ... kvittar gör det kanske inte men han är inte lika viktig.

 

[nogat]

Sv: Syskon?

Hej jag är själv ensam barn och det har oftast varit helt ok, men det jag kan känna är främst två saker:
Det ena är att det ofta tenderar att bli överdrivet stor fokus på mig från mina föräldrars sida, vilket ibland kan vara jättejobbigt och då önskar jag att jag haft ett syskon som jag kunde delat "fokuset" med, men det beror nog mkt på hur man som förälder är också.

Det andra som jag tänker endel på nu när jag blivit äldre, och så även mina föräldrar är det här med just omvårdnaden om dom. Om dom skulle bli sjuka, hamna på ett hem eller dö vilket dom ju så småningom kommer att göra har jag ingen att dela detta med. Det skrämmer mig ibland, visst har jag min sambo som är underbar men det är endå inte samma sak.
Det samma gäller minnen, även om man har syskon som man inte står så nära delar man iallafall sina minnen. Jag har ingen jag kan vända mig till och säga: å minns du när vi gjorde det där, eller när pappa så så osv det gör mig ledsen ibland.

Detta är några av de anledningar jag haft till att skaffa ett syskon till min första son förrutom att vi oxå ville ha ett barn till.

Jag tror inte att man skall skaffa syskon bara för syskonets skull men vill man ha fler barn så tycker jag du skall skaffa det.
Sen är det ju faktiskt så som någon skrev att den ena grav behöver inte vara den andra lik och om den skulle bli det så antar jag att din sambo är där och ställer upp för dig och första barnet. Dessutom vet du ju denna gången verkligen vad du får för bseväret

Jag önskar dig ialla fall lycka till vad du en beslutar.