Sv: Svårridna hästar/ponnier....
Jag har en 18 årig connemaraponny och han har ett psyke av stål. Dominat och ranghög som alltid vill ha sitt ord med i diskussioner men är helt underbart snäll om man gör på hans promisser, men väldigt dominant om man kräver "för mycket" av honom, dvs annat än att springa väääldigt fort ute
Han tjuter eller vänder sig om och biter mig i foten om han tycker annat om han är sur.
Denna mycket temperamentsfulla ponny har tyvärr en extriör till sin födel då han har grovt ansatt hals och har därför lätt att bli stark. Han vill utnyttja detta och uppmanar en nästan att gå i dragkamp med honom och det problemet måste man gå runt, annars får man en lycklig ponny som vinner...
Under tidigare år har han råkat ut för en hel del ryttare, och strax innan jag kom in i bilen var det fyra ryttare i veckan och alla red på pessoastång och vågade inte galoppera för att han bockade och skickade av dem. Jag vägrade rida på pessoat och alla dessa inspänningar och hjälptyglar på den ponnyn med den enorma underhalsen och stark som en oxe utan bytte genast över till enbart ett tredelat tränsbett.
12 år tidigare såldes han från stuteriet och var då grundriden, men var dominant reda då. Under dessa år med en mängd olika ryttare har han lärt sig ett och annat knep för att komma undan, där nästan alla hoppade honom höga höjder, trots att han var så dåligt grundriden. Istället för att ta tag i problemet att han blev stark vid hoppningen bettslades han upp ännu hårdare, och blev sedan ännu starkare. Kan stolt säga att vi startat 110 cm hoppning på valigt tränsbett utan martingal och med bra grundridning behövs inte skarpare bett.
Efter mycket om och men fick jag den otroligt stela ponnyn som gärna bet tag och hängde i bettet att faktiskt ge efter och söka sig neråt. Jag är fortfarande mycket faschinerad att den där ponnyn har startat dressyr upptill LA och dessutom är godkänd.
Detta är den överlägset svåraste hästen jag har ridit och det är jag verkligen inte ensam om att höra. Mina tränare brukar hoppa upp och känna på honom för att kunna ge bättre undervisning och ALLA dessa har sagt att det är den svåraste hästen de ridit. De jämför honom med problemhästarna på 180, min lilla ponnyplutt. Vissa gånger har de inte fått fram honom i trav och om de väl fått det så går han som en fin stjärnkikare och det är då duktiga ryttare som tävlar upptill S:t George med vinster och placeringar (B-tränare). Har man kommit honom nära och blivit accepterad av honom kan han arbeta för en, annars är det mycket svårt. När han är på humör så rider vi delar ur FEI programmen utan problem. Ja, jag kämpar dagligen mycket hårt för att bli av med hans diviga och dominanta beteende och det har blivit mycket bättre.
Jag har lärt mig enormt mycket på min, framförallt när det gäller att aldrig ge upp. Att han som är så snäll att hantera är så svår att rida är det få som tror...