S
SharPay
Jag råkar äga (enligt mig själv, såklart) världens underbaraste shetlandskille. Vårat största problem är KOMMUNIKATION! Han kom till mig som unghäst i dåligt skick, oinriden och ohanterad. Jag var inte särskilt gammal men kärleken var såklart stor till denna lilla ponnyn. Det visade sig fort att han var oerhört lättlärd och inridning var inget större problem. Det som senare skulle komma att bli ett problem för oss var när jag så småning om växte ur honom, och vi skulle hitta någon annan som kunde rida honom. Det liksom bara skärde sig med alla andra! Han blev tuff och hård, nästintill elak. ryttarna blev rädda och tillslut fick han bara gå i hagen och strosa. Tills jag gjorde det som jag tror var det bästa för honom- skickade iväg honom till en bekant som körde in honom. Han blev en helt annan häst, lugn och stadig. Inte heller inkörning var något problem. När han senare kom hem igen hade vi han till körning, tills han av okänd anledning skenade med vagnen och sedan dess får man inte ens GÅ bakom honom för att han blivit så skygg. Det känns som att jag måste börja om på nytt igen. Vad han har visat så är han en lättlärd kille som ÄLSKAR att arbeta. Han har dock nu på senare visat tendeser till anfall när man vänt honom ryggen till, han sparkas, bits och har försökt ställt sig över mig med framhovarna. Jag känner att jag blir rädd, mest rädd för att någon annan ska komma till skada eftersom han ändå är mitt ansvar. Vissa dagar går allt hur bra som helst med allting, för att nästa dag förvandlas till en mardröm med all hantering. Finns det någon som har eller är med om något liknande? Det är såklart svårt att berätta allting såhär via ett inlägg. Finns det någon med liknande situation? Hur han ni gått tillväga?
