T
Tajjger_Reg
Efter att ha kikat i tidigare trådar har jag sett att det finns mycket delade meningar om ämnet. Vissa accepterar att hästen inte vill låta sig "fångas", medan vissa menar att man har dålig kommunikation med hästen om den inte vill "fångas".
Jag har funderat mycket på detta då min lilla pålle har vissa svårfångade perioder. Jag har klurat på vad orsaken kan vara, men kommer aldrig fram till något. För det mesta är hon som en hund, kommer när man ropar, eller åtminstone kommer hon och möter mig när jag går ut i hagen. Hon följer efter mig mot grinden, och där brukar jag sätta på grimman. Jag brukar inte ge henne godis eller något, då jag ogärna handmatar henne, men däremot brukar hon få något gott i krubban direkt hon kommit in.
Men vissa dagar är det lögn att få tag i henne, hon racar runt hagen, bockar, busar, rullar sig o.s.v. Dock så lyssnar hon extremt bra på mitt kroppsspråk, står jag still, står hon still, vänder jag, vänder hon, pillar jag med något, pillar hon med något o.s.v. Men så fort jag rör mig, så drar hon iväg.
Kan det verkligen bero på "dålig kommunikation" att hon gör så här, eller kan jag acceptera det som "unghästfasoner"? Hennes hagkompisar har inte så mycket spring i benen, så hon får inte direkt utlopp för sin överskottsenergi/lekenhet på det sättet.
Hon lyssnar ju extremt bra annars, jag går ofta ut i hagen bara för att pyssla, hon får alltid lite gott i krubban när hon kommer in, vi kelar mycket, och de flesta dagar kommer hon ju när man ropar... Så jag tror inte riktigt att det är "dålig kommunikation" eller att hon inte gillar mig, eller förknippar mig med tråkigt arbete...
Vad tror/tycker ni, och vad har ni för erfarenheter?
Och är det fel att "muta" med godis de dagar hon har dessa svårfångade stunder?
Jag har funderat mycket på detta då min lilla pålle har vissa svårfångade perioder. Jag har klurat på vad orsaken kan vara, men kommer aldrig fram till något. För det mesta är hon som en hund, kommer när man ropar, eller åtminstone kommer hon och möter mig när jag går ut i hagen. Hon följer efter mig mot grinden, och där brukar jag sätta på grimman. Jag brukar inte ge henne godis eller något, då jag ogärna handmatar henne, men däremot brukar hon få något gott i krubban direkt hon kommit in.
Men vissa dagar är det lögn att få tag i henne, hon racar runt hagen, bockar, busar, rullar sig o.s.v. Dock så lyssnar hon extremt bra på mitt kroppsspråk, står jag still, står hon still, vänder jag, vänder hon, pillar jag med något, pillar hon med något o.s.v. Men så fort jag rör mig, så drar hon iväg.
Kan det verkligen bero på "dålig kommunikation" att hon gör så här, eller kan jag acceptera det som "unghästfasoner"? Hennes hagkompisar har inte så mycket spring i benen, så hon får inte direkt utlopp för sin överskottsenergi/lekenhet på det sättet.
Hon lyssnar ju extremt bra annars, jag går ofta ut i hagen bara för att pyssla, hon får alltid lite gott i krubban när hon kommer in, vi kelar mycket, och de flesta dagar kommer hon ju när man ropar... Så jag tror inte riktigt att det är "dålig kommunikation" eller att hon inte gillar mig, eller förknippar mig med tråkigt arbete...
Vad tror/tycker ni, och vad har ni för erfarenheter?
Och är det fel att "muta" med godis de dagar hon har dessa svårfångade stunder?